Om man nu får säga sådant om sig själv utan att förhäva sig har jag alltid ansett att jag är en person som har superkoll på läget, som arbetar väl under press, kan fokusera bla bla bla.
Därför har det varit intressant att betrakta mig själv utifrån så att säga, nu när B är sjuk.
Jag vet ju sedan gammalt att hela min värld rasar när något av mina djur har varit sjuk; jag blir kopiöst ledsen, orolig och tänker på detta konstant. Det känns som att ingenting kan glädja mig och jag blir liksom helt absorberad av sjukdomen.
Men; jag har inte tidigare noterat något som hänt upprepade gånger de senaste dagarna; jag har varit helt ”virrig” och förlagt saker överallt, glömt och varit….tja, inte mig själv!
Det blev extremt tydligt för någon dag sedan då jag på väg till jobbet inte kunde hitta mina läsglasögon som jag med en pistol mot mitt huvud hade kunnat garantera att jag la i väskan.
Jag ringde Henrik bara för att kolla och visst…glasögonen låg kvar hemma!?!?
Och då var jag som sagt inte ens osäker…så som man kan bli ibland utan jag var tvärtom helt säker på att jag hade lagt ner glasögonen.
För mig bevisar detta bara att vittneskonfrontationer och dylikt inte är tillförlitliga och att man kan minnas fullkomligt galet trots att man känner sig säker osv. Inget nytt förvisso men ganska skrämmande ändå…..
Tycker faktiskt inte Din ’virrighet’ är så konstig. Just nu.
Antagligen är Din hjärna helt fokuserad på ’överlevnadsinstinkter’ –
I detta fall pga Lille B.
Det Du mindes är ’en dagen runt- händelse’ – som var inprogramrad i hjärnan- du såg nästan hur du lade ner glasögonen- bara för att Du alltid gör så ?!
Vad gäller vittnen kan det säkert vara som Du skriver OM vittnet hörs långt senare och tror sig veta vad denna borde sett. Yttre påverkan.
Samtidigt som jag misstänker att man minns vissa ’hemska’ saker kristallklart.
Tänk bara på alla vittnesmål efter Palme- skjutningen.