Idag har jag verkligen inte gjort många knop förutom lite pyssel i mitt dockskåp och jag kan nästan bli irriterad på mig själv över att jag får liksom lite dåligt samvete.
Varför ska man inte få slöa en hel dag utan att känna att ”åhhh…jag borde använda min lediga dag till något vettigt”?
Är vissa av oss så Luther-skadade? Eller ni kanske inte alls känner igen er? Är det en generationsfråga eller handlar det om något annat?
På bilden, som jag tog för en halvtimme sedan ser ni en som aldrig verkar lida av något dåligt samvete då hon tillbringar 90% av dygnet så här, 365 dagar om året.
Ni som följer mig på Instagram kan se en liten filmsnutt som visar dagens väder och ni andra ska få en liten gåta att grubbla på:
För en stund sedan var det som att någon körde med en högtryckstvätt över mina fönster- så mycket regnade det.
Kort därefter började det blåsa så att träd och buskar nästan låg ner.
Question of the day: är mina hästar fortfarande ute eller har jag tagit in dom 😂😂😂🤔🤔🤔🏡🏡🏡🙏🙏🙏?
Ledtråd: Vickster stod i givakt vid grinden ( med täcke), den lille stod otäckad och betade en bit ifrån men kom så fort han såg mig…..
Kan säkert vara en generationsfråga men tror mest det handlar om personlighet och kanske uppfostran/miljö. Jag vill gärna vara produktiv på lediga dagar, mest för att känna att jag får ut ngt vettigt av min fritid och inte bara ”jobbar, äter, sover”. Tyvärr med kronisk värk (fibromyalgi och ryggskador) har jag fått vänja mig vid att vissa dagar är rätt slöa och innehållslösa, ibland får jag dåligt samvete för det trots att det inte är ngt jag kan påverka. Däremot så njuter jag i fulla drag de dagar jag orkar och klarar att göra det jag vill, det är inte självklart med min diagnos.
Jo, det är nog främst personligheten!