För att spinna vidare på vad som utspelar sig i ”Lilla huset på prärien” så gissar jag att ni, liksom jag, tittar till lite extra när det är hästar med 🙂 !
Och nog skiljer sig hästhållningen och framför allt ridningen åt från den vi är vana vid; vi som ibland klemar bort våra hästar ha ha.
I serien kan man se hur hästar både för vagn och sadlade kan lämnas lite halvt om halvt bundna både här och där, ibland långa stunder. Medan gudstjänstbesök pågår, man är och handlar eller besöker någon.
Och när ryttare hoppar upp i sadeln är det inte ovanligt att de sätter av i full galopp direkt eller i vart fall trav- ingen framskrittning där inte.
Några mjuka övergångar får vi heller aldrig se utan tvärtom tvärnitar, gärna där man drar i tyglarna så att hästen gapar och kör upp skallen.
När det ska galopperas är det benen rakt ut och sedan ”bank bank” på hästen och många ryttares sits ska vi inte tala om.
Ja, på dagens dressyrträningar hade denna typ av ridning inte gett många poäng men dåtidens hästar hade säkert andra kvalitéer som vi även idag hade behövt mer av. Uthållighet och vana vid det mesta utan att bli uppskärrade tex…
Fast det är ju i TV-serien i böckerna visas nog en bättre bild av kärleken till hästen. Det är ju så publiken förväntar sig att det ska se ut om de tittar på en westernfilm men har nog extremt lite att göra med vekligheten. Jag har svårt att tro att man behandlade det allra dyraste och viktigaste för familjens försörjning så vårdslöst i verkligeheten. Morganhästen som ras som ÄR dock kända för att vara väldigt tåliga och mångsidiga. Lille Figure jobbade bl a på åkern och var en rackare på att springa fort. Anledningen till att de användes i amerikanska inbördeskriget och avlades på för militärens räkning var just att de kunde arbeta hårt långa dagar både som draghästar och under ryttare utan att få skavsår eller andra skador. De klarar relativt kalla nätter och regn utan att behöva täckas. Det är fortfarande en tuff liten ras, som oftast inte har så anmärkningsvärda gångarter men en enorm vilja att arbeta tillsammans med sin människa och ett psyke som jag knappt har sett hos andra hästar. Jag som är lite nördigt intresserad av rasen har bl a läst en artikel skriven av en person som tränar filmhästar. Han använder Morganhästar eftersom de inte blir rädda när det t ex ska komma ett ånglok tuffande i en tagning. Andra raser tar mer tid på sig att vänja sig vid pang-pang, ånga och flaggor och sånt.