Att man säger eller skriver saker man ångrar har nog hänt alla någon gång; det är mänskligt.
Men om man, som jag ibland ser på nätet, upprepade gånger/ frekvent postar inlägg/ kommentarer som man sedan raderar är mitt råd att verkligen fundera över hur man kommunicerar digitalt.
Det man tex skriver på Facebook, i alla fall om man har många vänner eller öppen Facebook för alla att läsa kan hinna läsas av väldigt många personer innan en eventuell radering och då kan det många gånger ”vara för sent”- skadan av det man skrivit är liksom redan skedd.
Och att skapa en bild av sig själv utifrån det man skriver i affekt eller tex berusad kan skada en själv på ett otroligt onödigt vis.
Man kanske egentligen i stort inte alls är den hemska person som folk tror utifrån saker man skrivit i dessa tillstånd även om det absolut kan ligga något i ordstävet ”av barn och fulla får man höra sanningen”.
Jag vet tex ett fall där en person ibland skrev saker ”på fyllan” och någon gång var det verkligen sådant som inte borde ha publicerats. I just det fallet vet jag att en närstående i alla fall vid ett tillfälle kunde ta bort något inlägg eftersom den närstående hade inloggningsuppgifterna till Facebook men ändå….
Om det man skriver går att radera innan någon, om man har enorm tur, inte hunnit läsa så kan det man säger inte tas tillbaka på samma vis.
Där vill jag ge samma råd; om du ofta känner att du behöver be om ursäkt/ förlåtelse för vad som kommit ur din mun; fundera över hur du uttrycker dig och/ eller vad du gör som sedan skapar detta behov!
Jag kände för länge sedan en person som mycket ofta sa ”förlåt mig” eftersom hen många gånger skapade olika former av olägenheter för andra. I just den personens fall kom hen undan med mycket eftersom hen för övrigt var en väldigt sympatisk person men det var ändå irriterande och faktiskt onödigt om personen bara hade tänkt sig för lite bättre.
Jag håller med!
Jag är själv sådan att jag måste be om ursäkt för vad jag säger IBLAND. Oftast för att jag utan att tänka mig för har skämtat om något olämplig i det sammanhanget. Det är givetvis inget som är bra och jag jobbar på att bli bättre på det. Sen vet jag personer som tvunget ska säga precis vad de vill och dessutom hålla vilken ton de vill. Dessa är verkligen riktiga energitjuvar. Dock brukar de personerna sällan be om ursäkt för det. Jag är själv en rätt så rak och genomskinlig person som säger vad jag tycker men det betyder inte att jag tvunget måste säga sådant som är onödigt och smärtsamt för andra att höra och man måste ändå säga saker på ett mjukt och trevligt sätt samt i ett lämpligt sammanhang annars framstår man lätt som en väldigt otrevlig person. Hur rak man än är kan det dessutom vara bra att så att säga ”vaddera in det man säger i bomull” ibland när man pratar om ett känsligt ämne. Sen kan alla göra fel ibland och det har även jag gjort. Säkerligen många gånger men det bör inte anses okej att bete sig illa oavsett hur man är som person.
Jo, min mun har också absolut glappat dumt många gånger genom åren så jag har också försökt att jobba med detta.
Dock tycker jag i alla fall sällan att jag GÖR saker som jag ständigt måste be om ursäkt för (komma för sent, lova saker som inte hålls och dylikt) och sådant kan vara nog så sårande för omgivningen som saker som sägs.
Så är det nog för mig också. Det kan skada minst lika mycket om någon kommer sent etc.
Jag är samtidigt väldigt rak när det BEHÖVS men det gäller åt båda hållen. Jag har inga problem med att visa när jag tycker något är negativt men jag är också bra på att visa uppskattning.
Sen är jag som person väldigt mjuk mot både människor och djur och det har jag fått höra från andra också. Det säger kanske något att jag släpar runt på en 28-årig häst i det dyraste hästområdet i landet. Sen har jag säkerligen flera andra personlighetsdrag som säkert inte alltid uppskattas av omgivningen eller för den delen mig själv.
Jag är alkoholist och skriver ofta det jag tänker men som man inte ska säga på fyllan. Det jag tycker är mest skrämmande är att många, bl.a. du Birgitta hållit med om många saker jag skrivit eftersom ”alla” tänker det men ingen säger det. I kombination med min borderline blir det som det blir. Men jag tycker ändå det är värre när folk tänker saker om mig som inte sägs.
Många på nätet tycker nog jag är hemsk, m n eftersom mitt liv sker i verkligheten och inte på nätet så är jag nöjd med att jag är extremt uppskattad irl. Blir headhuntad och får högre lön bla.
Jag är hård och tuff i tonen men irl ser man glimten i mina ögon.
Men måste man säga ”allt” bara för att man tänker det enligt dig? Enligt mig: definitivt inte, ffa om folk blir sårade!
Jag tycker en del bebisar är fula, barn är odrägliga, hästar går illa och en miljard negativt till men varför upplysa om detta oombedd? Jag har ibland gjort MISSTAGET att göra det och det är inget jag är stolt över. Du verkar stolt över din frispråkighet men kanske den inte drabbat dig negativt?
Jag tjatar ofta om ”den lilla världen” och även om du skriver att du lever i verkligheten så går den världen i alla fall för mig massor ihop med världen i cyberrymden.
Jag har massvis med vänner, bekanta, arbetskamrater, släkt, grannar, you name it som kan läsa det jag skriver på nätet. Så jag vill kunna stå för det jag publicerar på bloggen och Facebook, det jag skriver PRIVAT är något annat.
Du har såklart en poäng. Men jag vill höra sanningen – alltid. Jag hatar verkligen när folk inte är raka. Lägger jag tex upp en video på ett pass vill jag ha ärliga kommentarer. Det värsta är att jag vet att folk privat dissar det. Det man tycker ska man säga! Men det är ju jag som tycker så.
Fånar jag mig med ett smajl på bilder vill jag höra det istället för att vara offer för folks skitsnack.
För mig är det en enorm skillnad om man frågar efter åsikter eller får dom oombett.
Om jag lägger upp en bild på Vicke med frågan ”vad tycker ni om Vickes utseende” får jag ta om någon skulle svara ”jag tycker han är ful”.
Men om jag BARA lägger upp en bild utan att efterfråga åsikter tycker jag personligen INTE att det är ok om någon skulle tex skriva ”oj vilken ful häst”.
Jag FÖRSÖKER att tex bara kommentera andras bilder neutralt eller positivt. Ibland slinter jag TYVÄRR. Det ÄR onödigt att såra andra.
Såklart! Men lägger du upp samma gräsliga bild 20 ggr eller visar samma dåliga pass 20 ggr då säger jag vad jag tycker. Alltid när jag skriver något eller lägger upp något på nätet får jag vara beredd på kommentarer. Det är spelreglerna, annars ska man skippa nätet.
Jag har insett hur olika nätet fyller olika människors behov och därför försöker jag numera att tänka mig för ännu mer än vad jag gjorde tidigare.
Den som lägger upp en film eller bild, en eller 20 ggr kanske är väldigt ensam och njuter enormt av eventuellt positiv respons från andra på nätet. Eller förstår inte hur andra kanske skrattar åt bilden, tycker den är ful eller tycker precis whatever.
Varför ska det då vara MIN oombedda uppgift att vara sannings-sägaren?
För övrigt är det mesta subjektiva åsikter så även om JAG tycker att någon rider illa, har en ful sits eller whatever så kanske andra tycker något helt annat. Och vem är jag liksom? Den klokaste kvinnan i hela världen? Knappast.
Nej, det enda man riskerar genom att i alla lägen säga sanningen är att råka illa ut på väldigt många olika vis. Och det kan man göra ändå så det är onödigt att öka på riskerna tycker jag.
Enda gången man alltid bör agera/ säga sin åsikt är om man ser direkta missförhållanden men om någon får njutning av att lägga upp för mig helt ointressanta bilder/ filmer tex så får jag helt enkelt sluta att titta och inse att andra kanske tycker detta är jätteintressant.
Samma gäller ju för övrigt min blogg. Finns säkert massvis med människor som tycker den är hur ointressant som helst eller har ännu värre åsikter om den men förhoppningsvis besparat de sig plågan av att läsa den.
Jag brukar tänka att i den digitala världen måste jag vara en bättre människa än i verkligheten.
Nä men skämt åsido, det jag menar är att många nyanser försvinner på nätet, och olika människor kan tolka saker väldigt olika. Därför är det bäst att på nätet vara både trevligare och tydligare.
Att vara trevlig gör en inte till en Silverbjälke, men det är inte heller min önskan.
Jag förstår dig till fullo! Vare sig man är egen företagare som du eller anställd som jag tycker jag tex att man måste vara jäkligt försiktig med vad man skriver på nätet; om inte annat för sin försörjning.
Jag tänker i alla fall noga innan jag skriver om sådant som kan associeras till mitt yrke/ arbetsplats.
Som du skriver så kan saker misstolkas och jag skulle inte vilja att tex min chef eller mina kollegor på omvägar fick för sig whatever.
Jag är och har alltid varit ärlig, även i jobbsammanhang, det är skönt för jag behöver aldrig oroa mig för vad som kommer fram på nätet tex.
Men har din ärlighet aldrig skadat dig på något vis?
Jag vågar i alla fall inte alltid säga allt vad jag tycker och tänker och har genom åren hört kollegor hävda exakt samma sak (att de inte vågar säga allt).
Det är ju tex ens chef som ska ge ev löneförhöjning och vara ens referens om man skulle söka nytt jobb, bara för att ta ett exempel.
Nej, aldrig skadat mig. Jag hade tyckt det varit skitjobbigt att ha en dold agenda. Tycker också det är jobbigt att veta att folk tycker massa olika saker om mig som de inte säger.
Jag har avancerat i mitt jobb och min lön pga min rättframhet.
Att ha olika agendor ligger inte för mig. Tex vet jag mycket om vad du tycker och anser om olika personer. I hemlighet. För mig är det ingen hemlighet och det tycker jag är skönt.
Vi får enas om att vi resonerar olika.
Jag älskar inte alla människor eller vad de gör men känner inte alltid behovet att säga det till dom. Skulle de fråga mig DIREKT skulle jag svara eller i vart fall aldrig ljuga. Det beror på omständigheterna.
Exakt. Jobbet skulle jag aldrig yttra ett ord om på nätet.
Och vad gäller ärlighet som det pratats om ovan så vet ju vi alla vuxna männuskor att de flesta uppskattar inte att få all härlig ärlighet upptryckt i fejjan. Och även om det så klart ibland ligger och tränger i truten för att få slippa ut finns det ingen anledning att såra någon annan.
Om man inte kan ange ett bra relevant skäl som gör att mottagaren BORDE gå höra det. T ex ”Snälla Birgitta, köp inte den fula hästen med skeva benen och karpryggen som galopperar i fyrtakt och travar som en shettis för 700.000 kr!”. 😀
Hade väl då varit väldigt nedvärderande att Birgitta inte haft bättre kunskap än att hon hade övervägt köp.
Nu är jag rätt säker på att Ann spetsade till exemplet för att vara övertydlig- vi har känt varandra i 20 år så hon skulle aldrig skriva något sådant till mig. Och HADE hon gjort det hade jag vetat att det var ett skämt.
Hur folk man inte känner läser det man skriver på nätet kan man däremot aldrig veta.
Jag uppskattar ärlighet och jag har inte heller några problem att säga även negativa saker till folk om det behövs men jag vill gärna höra det på ett trevligt sätt och min erfarenhet säger att det gäller de flesta människor. Säger man något på ett mjukt och trevligt sätt och inte enbart rakt ut är brukar det tas emot på ett bättre sätt än om man bara säger det rakt ut. Exempelvis om någon frågar vad man tycker om maten på en restaurang så kan man svara ”det passade inte mig men andra tyckte säkert om det” istället för ”jag tyckte det var äckligt” till exempel. Jag har haft människor runt omkring mig som har varit sådär råärliga med vad dem tycker ibland.
Exempelvis en vecka efter att min gamla häst hade gått bort väldigt plötsligt frågade min gamla tränare ”jaha, när ska ni ta bort dem där två då” (min då nästan 27-åriga häst och hans kompis på nästan 26 år). Kompisen var inte min och han hade sina problem och min häst var med ålderns rätt lite sliten och han hade börjat få vissa problem. Det visade sig senare att han hade ppid och när han hade börjat få medicinen försvann problemen. Båda var dock väldigt lyckliga och nöjda med sina liv och deras problem hade absolut inte gått så långt att dem inte kunde leva ett ordentligt hästliv så jag såg ingen anledning att avliva någon av dem än. Varje morgon drog dem en repa och bockade och hade sig. På sommaren ställde sig min häst ofta och stegrade vilket han gör fortfarande. Den kommentaren gjorde mig ledsen. Likaså kallade hon vid ett tillfälle min häst för ett gammalt ök. Det var också onödigt tycker jag.
Likaså gillar jag inte när folk måste säga precis vad de tycker om min hästhållning. Jag tar hand om mina hästar väl och kämpar för dem mer än många gör. Dem lever bra hästliv. De allra flesta som träffar mina hästar, inklusive veterinär och hovslagare, tycker att dem är välskötta men det finns människor som har haft åsikter om att jag inte tar bort hästen när den är yngre eller att jag låter min häst med ppid få leva. De allra flesta som tycker så har förmodligen knappt träffat en häst över 25 år. Jag skulle aldrig behålla en häst om jag vet att den aldrig mer kommer kunna leva ett gott hästliv eller verkar lycklig. Folk får gärna ha åsikter men när det gäller att ge mig kritik för min hästhållning som de flesta som känner mig och hästen anser är god om än rätt så normbrytande i ett inackorderingsstall.
Om någon lägger upp samma inlägg på sociala medier 20 gånger skulle jag nog själv inte orkat lägga energi på det utan scrollat vidare utan att döma personen. På mina sociala medier lägger jag nästan enbart upp hästbilder och jag vet att folk tycker det är tjatigt och vissa har även sagt det till mig på ett trevligt sätt men jag lägger ändå enbart upp hästbilder där för att jag vill det. Då vill inte jag få kommentarer på bilden om att det är tjatigt. Det är jag som bestämmer vad jag ska lägga upp och ingen har en skyldighet att titta på mina bilder på t.ex. Instagram. Vill dem inte se det så är dem välkomna att scrolla vidare och kan t.o.m välja att dölja mina inlägg om de vill det. Det är helt okej för mig
Folk får gärna ha åsikter men man behöver inte säga allt. Om det handlar om att jag omedvetet gör något som sårar någon annan vill jag dock hellre veta det än att personen slutar umgås med mig men även där uppskattar jag om man uttrycker sig på ett mjukt och trevligt sätt.
Sen på tal om det här med sociala spel. Det är nog det jag är absolut sämst på. Om jag inte säger vad jag tycker är det för att jag inte vill såra någon och inte p.g.a sociala spel. Jag ogillar verkligen dessa sociala spel starkt. Det mesta jag tänker kommer fram på ett eller annat sätt, positivt och negativt, populärt eller inte. Sen säger jag sällan elaka och onödiga saker eftersom det riskerar att såra någon annan. Sen kan jag absolut försäga mig och jag kan även bli förbannad eller skämta om olämpliga ämnen men det händer inte varje dag och jag försöker jobba på det.