Kolla vilka fina kort jag lyckades ta på Gulligullan idag!
Och de är inte det minsta arrangerade utan hon la sig spontant så här vilket både gladde och förvånade mig.
Jag har försökt att platsa henne på Vickes täcken på stallgolvet flera gånger eftersom hon ju är så frusen men hon har inte velat ligga kvar utan rest sig direkt så detta egna initiativ (efter x år i olika stall….) var ju ”kors i taket”.
När vi red ut några timmar senare regnade det mest hela tiden och det var både bra och mindre bra.
Bra för att alla vägar var tillräckligt mjuka att trava och galoppera på men mindre bra för…tja…vem vill rida i kallt regn? Inte jag om jag kan välja och lilla Molly var helt lerig under täcket.
Idag har jag också varit på vårdcentralen och fått en cortisonspruta i mitt ena finger.
Jag har sedan några månader tillbaka ett så kallat ”triggerfinger” (ringfingret på höger hand) och fick äntligen ”tummen ur” (observera ordvitsen) att låta en läkare undersöka det.
Jag är en sådan där person som drar mig in i det längsta för att besöka vårdinrättningar och tror att det mesta ska gå över av sig själv vilket det oftast också gör men här kände jag ändå att jag ville kolla upp fingret innan det eventuellt blev värre.
Jag har inte alls ont just nu utan tycker bara att det är lite obehagligt att fingret låser sig och nu får vi se om dagens spruta kommer att avhjälpa detta. Nästa steg om besvären fortsätter är en smärre operation eller så låter man det helt enkelt vara så länge jag inte har ont.
Lillhönan då! Elsa och Lisbeth vägrar också att ligga på hästtäcken, höpåsar däremot – det är fina grejer det.
Whatever works säger jag men den här lilla fjädern har tidigare inte velat komma till ro någonstans.
Att hon självmant upptäckte att man kan ligga i halm känns som ett halleluja-moment även om det tog mer än 5 år 🙂 🙂 🙂 !
Drt är annat nu när hon har blivit gårds- och vakthund.
Lite skämt och lite allvar men hon har faktiskt börjat bli lite kaxig sedan hon följer med Vicke på uteritter regelbundet.
Nu kan hon skälla inne i huset om jag inte tar med henne ut i stallet, inte ofta men förr gjorde hon det aldrig någonsin.
Hon är också mycket mer ”på” ATT följa med ut på morgnarna fast hon är både morgontrött och frusen- hände aldrig förut att hon spontant ville gå med.
Och när hon ”rider med sin häst” är hon helt obrydd och kan sätta sig och kissa 2 millimeter framför honom så att jag får skrika ”Molly…..AKTA DIG” !
Vad söt hon är !!!
Har bara följt Dig något år men nog verkar det som Molly är mycket mer med när Du är ute rider. Alltid lika kul att leta efter den lilla ’pricken’ som leder tåget. Hon trivs nog med sitt nya liv som ’gårdshund’. Det är inte många hundar som har möjlighet till så mycket aktiviteter lösa i dagens samhälle.
Underbart
Ja, hon trivs nog och tycker förhoppningsvis att hon har ett bra liv.
Jag har ju ridit ut med alla hundar jag ägt och alla hästar har varit mer än ok med det även om Vicke varit den som i andra situationer (i hagen ffa) inte verkar uppskatta henne.
Min förra whippet Soya red jag med både lös och i en longeringslina; det sistnämnda tror jag inte varken Vicke eller Molly hade uppskattat.
Kort kommentar till gårdagen o lilla Molly.
Betvivlar inte att Du ridit med alla Dina hundar. Övertygad om att alla Dina djur får det de behöver.
Men det hjälper ju inte om miljön där man rider inte fungerar att ta med hund.
På ridskolan kunde jag alltid ta med dåvarande Herman (Golden Retriever) när jag red ut. Skulle jag rida i ridhuset gick han själv upp på läktaren o väntade.
Men på nästa ställe- jag hade häst många år- var närmiljön omöjlig att ha lös hund. Knappt möjligt att rida ut själv utan fara för livet.
Tyckte själv det var väldigt tråkigt av diverse skäl.
Så min kommentar
var närmast att Ni alla verkar ha en
underbar närmiljö.
Och det är inte vanligt.
Eftersom jag bor i ett normalt villaområde (även om det är mycket grönområde i närheten) så måste jag åka på olika ’utflykter’ för att ge Elliot lite variation.
Så Molly verkar ha en drömtillvaro !!
Du har helt rätt; alla miljöer lämpar sig definitivt inte för ridning med hund.
I ett stall jag stod i behövde man först rida på en 70-väg för att komma till vettigare uteridningsvägar så där fick jag rida med Soya kopplad och hoppa av och släppa lös henne när vi kom till de bättre vägarna.
Här på Ryhus är det så att ”mänsklig aktivitet” i skogen är i princip noll på vardagar och kan vara ganska frekvent på helgerna. Därav rider jag aldrig ut med Molly på helgerna för jag ”vet” att det alltid finns någon viktigpetter som ska pekpinna mig om lös hund och babbla om koppeltvång.
Och jag orkar inte med sådant tjafs och vill inte heller reta upp folk i onödan. Dessutom finns risk att möta någon som är rädd för hundar och även om Molly inte går fram till folk vet man aldrig vad som kan hända.
Soya råkade en gång närma sig en gubbe i en skog vi gick i (jag gick en bit bort) och han slog efter henne med en käpp även om hon inte gjorde något alls utan liksom bara gick.
Min pappa tog en omplacering i somras en liten donna korsning pudel och något spanielaktigt inte riktigt koll på vad men hon gräver alltid ned sig i höbalen det ända som sticker upp är toffsen på svansen. Världens mest mysiga lilla hund, hon älskar att vara i stallet så det var verkligen en lyckoträff att flytta ut henne på landet från stan.
Vilken solskenshistoria!
Molly kom också till oss som vuxen (2 år) och bättre hund kunde vi inte önskat oss.