Ett lika ovanligt men måhända förståeligt fenomen är de som tar betalt för provridning, gissningsvis för att slippa ”gratis-ryttare” som egentligen inte har någon avsikt att verkligen köpa en häst utan som tycker att det är roligt att få rida gratis.
Hur man kan göra på detta viset övergår mitt förstånd men flera vittnar om att det förekommer så jag får ju tro på deras ord.
Och jag har faktiskt hört att samma fenomen förekommer när det gäller bostadsförsäljningar så det finns folk till allt.
Och det var faktiskt en tanke som slog mig när Samir Badran blev fastighetsmäklare för några veckor sedan; att jag undrade hur många som skulle gå på någon av hans visningar bara för att han är en ”kändis”?
Själv känner jag folk som provar kläder och skor i affärer ”bara för att det är roligt”, lika konstigt för mig men inte för andra uppenbarligen.
Hur som helst läste jag på temat ”ta betalt för provridning” att någon tom gav som förslag att man kunde ta betalt om man ”behövde dryga ut kassan” och därefter uppge att man ångrat sig och att hästen inte längre var till salu!?!
Jag måste ju lyfta hatten för folks uppfinningsrikedom om inte annat; hur man bara kan få en sådan idé liksom.
Men att bete sig oärligt som både köpare och säljare är givetvis otroligt fult och som ofta är det ett oskyldigt djur som utnyttjas.
För mig ter det sig mycket märkligt (och oseriöst), men lyckas de få nån att komma och titta på deras hästar på det viset så är det väl bara att gratulera. Om man tar sig tid att prata med ev köpare och är ärlig med hur hästen faktiskt är, så tycker jag ändå att man borde kunna skaffa sig en uppfattning om huruvida de kan passa ihop eller ej.
Hela frågan är hur märklig som helst. Känns som ett icke-problem. Jag har aldrig hört NÅGON som säljer hästar som berättat att de fått dit folk som bara vill få sig ett ridpass. Däremot köpare som kommer och provrider och sen försöker pruta hästen efteråt. Även det tycker jag är jättemärkligt. Innan man tar upp någons tid ska man väl vara överens om priset och säger man inget betyder det att man accepterat satt pris. (Om man sen inte gillar hästen och inte vill ha den är ju en annan sak. Eller om man prutar efter en besiktning som kanske inte varit helt ua.)
Jag har hört det en gång men det var många år sedan och det stallet sålde välutbildade och dyra hästar.
Vad gäller pruta kan jag förstå det om hästen inte visar sig motsvara det som sagts i annonsen men man ändå är villig att köpa den.
Ja, absolut, om säljaren uppenbart beskrivit något fel. Saker som ”Snäll och lättriden”, ”hoppar bra” etc är ju mycket en tolknings- eller smaksak eller olika beroende på ryttaren.
Det är väl rätt vanligt idag att hästarna som annonseras inte alls motsvarar vad som står i annonsen. Om man hamnar i en sådan situation efter en provridning men är intresserad av hästen ändå är det väl inte så konstigt att pruta på priset?
Jag instämmer med dig Dagge!
Sedan beror det så klart på vad som inte motsvarade det som ”utlovats” i en annons och vissa saker kan jag som köpare absolut inte ge avkall på medan jag hade kunnat ha överseende med annat om priset justerades.
Men många är generellt emot prutning, tycker det är oförskämt/ pinsamt osv – jag är uppväxt med en förälder som prutar på ALLT, tro mig, så jag har inte riktigt det tankesättet.
Och ja, att hästar inte motsvarar det som står i annonsen vill jag påstå är vanligare än motsatsen banne mig. Delvis pga säljarens okunskap, delvis för att man helt enkelt har olika referensramar och ibland för att säljaren försöker mörka vissa saker.
Jag skulle själv aldrig åka och titta på eller provrida en häst som jag inte är intresserad av och som jag tror kan passa mig – jag är inte så förtjust i att leta häst helt enkelt.
Men jag har precis som du hört talas om fenomenet med ”okynnes provridningar”, men jag hoppas verkligen att det är ovanligt.
Håller med dig Birgitta; pruta hade jag också kunnat tänka mig att göra ifall jag gillade hästen men att den inte motsvarade det som utlovats (tex lägre utbildad ). Genom åren som hästägare så har jag varit med om väldigt många underliga scenarier; hästar som haft ”fel” färg, ”fel ”mankhöjd, som tidigare nämnts inte alls rätt utbildnings grad, en gång åkte vi för att provrida ett sto men det var en valack;-). Nu kan jag ju skratta åt det, men just när man åkt ett par timmar för att titta på en häst man är intresserad av och den är 155 istället för 170 , eller när halvblodet visade sig vara en travare (med frysmärkning och allt…) är det inte lika roligt.
Ja jisses.
Och medan tex kön eller mankhöjd är näst intill ointressant för vissa köpare är det av enorm viktigt för andra.
Jag skulle nog inte vilja provrida om de tog betalt, det känns bisarrt på något vis. En seriös säljare tycker jag borde lägga tiden på att diskutera med en eventuell köpare, ta referenser osv, för att kunna bilda en uppfattning om huruvida en provridning är ett lämpligt nästa steg.
Jag har tyvärr själv stött på några som berättat att de låtsas vara intressanter för att få rida lite då de varit utan häst och saknat de.
Inget jag råkat ut för att folk provrider som helgnöje, men är det ngt man råkat ut för upprepade gånger så kan jag förstå att man är trött pp det. Att ta betalt för provridningen vet jag inte om det är en så bra lösning men som sagt så förstår jag irritationen. Det kan vara jobbigt för hästen med mkt provridningar och de slösar med säljarens tid.