Så här ser Lillis box ut efter mockning när jag inte har lagt in något strö på en vecka (och ja, jag strödde den efter att jag tog bilderna).
Kan som en jämförelse säga att Vicke förbrukade en bal/ dag och min jätteponny behöver oftast en i veckan! Viss skillnad va?
Strör du med hö?
I grunden strör jag med halm.
En del av förra året med gräsfröhalm (fick gratis).
Allt Frenchie inte äter upp under natten (1-3 kg) slänger jag in till ponnyn. Så ja, ibland ser det ut som att jag strör med hö.
Lillis är den enda ponnyn jag någonsin känt till som man skulle kunna göra det med utan att han åt ihjäl sig 🙂 !
B har verkligen fyllt sin funktion och gett valuta för sitt uppdrag som sällskapsherre. Bra reklam att man inte ska vara rädd att ta en äldre häst som sällskap. Och så är han ju så söt. Ska bli spännande att se hur länge han hänger med, om du orkar blogga så länge. Än verkar han ju oberörd av ålder, ja, förutom sin vällevnadskrämpa, men den är ju inte åldersrelaterad. Har ni någon aning om vad det är i honom? Någon cob förstår man ju på grovleken och hovskägget, men annars? Hur är hans tänder än?
Word!
”Så klart” är renlighet och ”driftskostnad” inte de viktigaste egenskaperna hos ffa en sällskapshäst som liksom inte ska ”prestera” något annat än att agera just sällskap men det gör ju verkligen inte ont att Lillis är både super-renlig och väldigt billig att äga.
Jag tänkte på det så sent som i morse; hur jag inför flytten till Ryhus diskuterade med min hovslagare Markus vad jag borde köpa för sällskapsponny.
Som tur var så var Markus och jag överens om att tex en shettis inte alls var det bästa valet trots att så många väljer dom eftersom de äter så lite.
Men nackdelarna överväger tyckte vi; de måste oftast stängslas in ännu mer än en stor häst (så att de ej kan krypa under trådarna), de kan ha problem med att gå i gräshage året runt och är inte heller alltid så snälla som deras storlek antyder. Och ja, så klart finns det undantag…
Men Lillis är sin jätteponny-storlek till trots billig både vad gäller strö, foder (fri tillgång vilket motsvarar kanske 7 kg på vintern), försäkring (ca 300:-/ månad), verkning (max 1 gång var 12-14 vecka) osv. Han har aldrig haft mask hos mig, inga sjukdomar förutom PPID:n som troligen utlöste fången, han har ta i trä aldrig förstört ens den minsta sak och han är för mig jättelätt i den vardagliga hanteringen.
Sist hans tänder kollades (januari 2022) sa veterinären att de var i perfekt skick och Markus säger detsamma om hans hovar. Hårda som granit!
Rasen vet varken jag eller fd ägarna (som hade honom i ca 10 år) något mer om än att han är en ”cob importerad från England”.
Jag hoppas verkligen att han blir TUSEN år, han passar såååå bra hos mig och på Ryhus ❤️❤️❤️!
Han är mitt bästa hästköp faktiskt (förlåt Frank….) !