I morse tömkörde jag Frenchie för första gången; min utrustning som hängt framme i stallet vittnade om att det var många månader sedan den användes (och då på Vicke).
Som jag hade förväntat mig gick Frenchie som ett urverk; det minns jag att han gjorde den enda gången jag longerade honom också, första dagen på Ryhus.
Nu väntar Henrik och jag på…..att planet till Cypern ska lyfta och det känns faktiskt helt overkligt!
Som jag brukar säga är det tur att jag inte visste vad som väntade när jag först hörde talas om Corona för mer än 2,5 år sedan.
Då skulle vi resa till London 1,5 månad senare och jag hoppades att vi skulle komma iväg…vilket skämt va ?!?!
Nu hoppas vi som sagt att vi får en efterlängtad vecka på Cypern (Fig Tree Bay) och att hästarna sköter sig därhemma (en god vän håller ställningarna).
Håll tummarna för att vi både kommer dit och hem, friska dessutom.
Så mycket hinder det har varit med covid, flygplansstrejk, kaos vid incheckningar, avsaknad av passtider och jag vet inte allt….
Så oerhört roligt för Er. Trevlig resa!