Tidigt i morse bröt jag mot en av mina egna regler; jag red ut fast det var helg.

Jag vill egentligen inte göra det eftersom det ibland är mycket mer ”liv” i skogen då och att få en mountainbike i full fart i häcken skulle kunna bli förödande om man sitter på Frenchie.

Igår var det jakt och långa blodspår utmed vår lilla väg mellan stallet och huset och då ville jag verkligen inte rida ut (jag har som tur är årets jaktschema) men idag kände jag att 3 dagars dressyrridning fick räcka.

Och jag hade tur; det var väldigt lugnt i skogen och vi kom hem utan vare sig istadighet eller andra missöden.

En stund senare gick Molly och jag och plockade äpplen vid ett närliggande tomt hus och nu har jag även utfört, vad jag tror, årets sista gräsklippning.

Gräset var i ärlighetens namn tillräckligt kort för att lämnas till nästa år men jag ville klippa itu de löv som fallit; framför allt för att slippa kratta upp dom så klart men även för att de kan vara en bra gödning för gräsmattan.

Suck..ibland blir jag så trött på mig själv….

Jag säger ibland till Henrik VIS AV EGEN ERFARENHET ”ät inte något hårt godis på fredagkväll…om någon plomb går sönder och du måste vänta tills helgen är över innan du kan ringa tandläkaren”.

Vad tror ni hände MIG igår kväll?

Jag säger bara ”extremt seg kola” och sedan får ni dra era egna slutsatser….

Dagens pass kunde avhållas på utebanan som torkat upp och jag gjorde som jag ofta gör; repeterar det jag tränat på för Nina dagen innan.

Det blir en bra påminnelse om hur jag ska tänka, korrigera och rida- medan det är färskt i huvudet så att säga.

Idag tex påminde jag mig själv om att verkligen rida Frenchie spikrak i skritten innan galoppfattningarna; han blir gärna slingrig om han själv får bestämma och jag inte rider 100% som ”man ska” utan lite ”åker med”. Det är inga större grejer men det är de små detaljerna som ändå kan påverka rätt mycket i det långa loppet, framför allt om man börjar slarva mer och mer och hästen får göra lite som den vill eftersom det ändå är ”good enough”.

Nu har jag inte en utan TVÅ köttfärsgrytor puttrande på spisen; får se hur länga denna sparsamhet håller i sig….