Så skönt med uppehåll idag efter att det regnade i princip hela dagen och kvällen igår.
Igår gnällde jag över att jag skrittat i skogen i en timme (frivilligt) men insåg senare på kvällen att det finns långt tapprare ryttare än jag.
En tjej RED hit (tar väl 30 minuter), red i ridhuset och skrittade hem igen- det hade jag aldrig gjort i ösregn OCH kompakt mörker heeeela vägen.
Mina hästar blev förresten av med sitt hagsällskap, korna, som nu har åkt hem. Härligt att de har kunnat gå ute ända tills nu och det var likadant förra året.
Bjuder på en fin bild som jag lånat av en kvinna som tränar i mitt ridhus ibland; jag har faktiskt själv haft en schäfer men det är över 30 år sedan.
Älskar schäfrar!
Eftersom jag är nyfiken i en strut så undrar jag vilka hundraser du har haft och varför det blev just den rasen.
Skulle gärna ha schäfer igen, eller en sån som Molly, men har lite smärtsamt fått inse att nuvarande hälsa och livsstil inte skulle ge sådana hundar ett bra liv. (Har gått över till bärbar, lättrastad, lättroad golvmoppshund!)
Min första hund var en schäfer. Delvis för att jag som tonåring älskade en serie med böcker som handlar om en grupp ungdomar där en av dom hade en schäfer (mkt kort version) och delvis för att min dåvarande sambo erbjöds en schäfer av några som inte kunde behålla henne.
Samtidigt med Ketty skaffade jag efter något år en greyhound vid namn Sladden. Greyhound för att jag såg en sådan IRL och tyckte att den var något av det vackraste jag sett.
Efter Sladden blev det ytterligare en greyhound (Tyson) som såg nästan exakt likadan ut som Sladden så en del människor som inte träffade mig så ofta trodde det var samma hund.
Efter Sladden hade jag ett väldigt långt uppehåll utan hund tills jag och min fd man skaffade Soya, whippettik. Jag hade då träffat någon whippet och tyckte de verkade vara lagom stora och ”käcka”. Min fd man ville från början ha en rottweiler (komik: han var egentligen hundrädd) men jag sa att han fick välja mellan en toypudel och en whippet eftersom jag visste vad han skulle svara. Pudel hade varit föööör ”omanligt”. För övrigt älskade han Soya vanvettigt.
Efter Soya blev det en ny whippet, Molly och då var det faktiskt mer Henrik som ville ha en hund medan jag då egentligen kände mig rätt så nöjd med att vara utan hund. Vi köpte henne när vi hade varit tillsammans i ett halvår (modigt)!
Jag skulle kunna skriva en bok om alla dessa helt fantastiska hundar.
Men trots att Ketty var helt underbar vill jag aldrig mer ha en hund med så mycket hår så därför är whippet perfekt. Greyhound är också mycket fina men rätt mycket större så en whippet är mer lagom format tycker jag.
Många som skaffar vinthund kan inte tänka sig något annat och det är också vanligt att man har mer än en.
Kuriosa: alla hundar har varit vuxna när jag köpt dom så jag har aldrig haft en valp. Har passat mig perfekt.