Tyvärr och vis av erfarenhet tror jag på bilden; dvs det lär komma ytterligare ”vinter” även om det just nu hörs fågelkvitter, det är plusgrader och de allt längre dagarna ger oss en känsla av annalkande vår.
Jag och Frenchie tillbringade över en timme i skogen idag och jag är så glad att min sötnos numera (tvi tvi) skrittar fram som den mest världsvana skogsmulle och inte som en tjurig ponny.
Vi använde en del av tiden till lite upptäcktsfärder på nya stigar och gudarna ska veta att det är gott om dom.
Och jag slits mellan lusten att skritta iväg in i det okända och att mera förnuftigt hålla mig på de större vägarna som till och med är farbara med bil för skulle jag ramla av och tuppa av någonstans lär jag bli svår att hitta på de smalaste stigarna.
Jag saknar uteritterna med min vän Ida när vi obekymrat lät Vicke och Jocke ta oss fram på vägar vi inte hade en aning om var de ledde men sådant måste jag vara mer försiktig med när jag är ensam.
Som det säkert inte har undgått någon är det alla hjärtans dag idag och det ”firade” Henke och jag med en rejäl lunch ute. Mer märkvärdigt behöver men inte göra det tycker jag…eller..man behöver ju inte bry sig om att uppmärksamma dagen alls om man inte känner för det.
