Sitter och läser en (låst) artikel i Expressen med rubriken ”15 faktorer som gör en kvinna oattraktiv”.
Och vad säger ni om detta citat:
”Jag har också problem med vuxna kvinnor som är så kallade ’hästtjejer’. Ägnar man så mycket tid åt en häst och ett stall är det något som inte riktigt står rätt till. Det är möjligt att jag är fördomsfull, men så känner jag.”
Och fast jag själv räknar mig till ovanstående kategori så måste jag säga att jag förstår uttalandet.
Efter +30 år med egen häst skulle jag, om jag själv var helt ointresserad av dessa djur INTE vilja vara tillsammans med någon som har häst(ar).
Jag anser att det tar för mycket tid, kostar för mycket och kan kräva för mycket känslor som kan vara svåra för en utomstående att förstå och stå ut med.
Jag tror att väldigt få med egen häst och inte bara jag själv kan hålla hästeriet på en lite lagom nivå utan det kräver ofta mycket mer än så, som sagt i både tid, pengar och känslor.
Och som utomstående partner tror jag att man gärna hade avstått från ovan, dvs att den som man är tillsammans med behöver lägga x timmar per dag på sin häst, använda rätt mycket egna eller gemensamma pengar på djuret och ägna mycket tankemöda och ibland ledsnad på djuret när det uppstår problem.
Jag har turen att ha en mycket förestående man men dels var jag mycket tydligt med mitt hästeri från dag 1 så väldigt lite har kommit som en överraskning för honom och dels har vi helt skild ekonomi och tjänar hyfsat så att vi inte behöver försaka något pga mina hästar.
Jag har också valt att jobba natt för att kunna ägna mig åt mitt intresse på dagtid när min man ändå är på jobbet så jag är i princip alltid ”hästfri” när han kommer hem.
Slutligen är vi så pass gamla att vi inte kan skaffa barn ens om vi hade velat det och det vill absolut ingen av oss ändå (min man har 2 vuxna barn) för även där kan det bli stora bekymmer om en i ett förhållande har häst som tar tid och pengar från övriga familjen som inte alls delar intresset.
Rent spontant känner jag att människan hakar upp sig på fel sak. Det är inte HÄSTEN i ”titeln” hästtjej som är problemet, det är väl fördelningen av prioriteringar det handlar om? I min närhet har jag t ex ett par där han under många år ägnade sig åt jakt. Hon hade ingen hobby alls (hade inte råd/tid) utan fick stanna hemma med barnen. Finns flera par där faktiskt HAN tar all tid (och ibland av de gemensamma pengarna) för sin hobby och hon blir mer eller mindre hemmafru på fritiden.
Nej, det viktigaste är väl att vara öppen redan när man startar ett förhållande? Och kanske ha lite förståelse även om man själv inte gillar hästar, jakt, båtar, stickföreningar… Blir ens partner lycklig av att ha en hobby kan man väl ha lite överseende? Sen behöver ju inte den som utövar hobbyn låta det ta över allt. Man kan ju t ex hålla på med hästar på många sätt.
Att rata någon automatisk för att hon är hästtjej känns därmed lite löjligt. Jag skulle nog rata någon som automatiskt ratar någon bara för att…
(Fniss!)
Jag är sååå glad att jag och Henrik har skild ekonomi.
Han spelar sedan ca 3 år tillbaka golf och tycker om att köpa kläder och utrustning kopplat till detta.
Jag VET att jag hade haft åsikter om en del av inköpen som jag anser onödiga och på tok för dyra om jag skulle vara med och betala….väldigt skönt att helt slippa sådant tjafs!
Nämen… En snubbe som tycker att hans kvinna borde leva lite mer för honom och därför dra ner på sina intressen. Inte för att han själv tänkt göra det, men det är inte samma sak. Tydligen.
Fast så hårt tolkar jag inte alls kommentaren.
Hade han skrivit ”en tjej som stickar/ läser böcker/ gymmar/ spelar bandy” hade jag mer instämt i din kommentar men ridning/ egen häst går inte att varken tids eller ffa kostnadsmässigt jämföras med det jag räknat upp. I alla fall i normalfallet. Man kan så klart köpa tusen böcker osv i månaden….
Henrik och jag träffades för övrigt via en dejtingsida och jag var väldigt tydlig med 2 saker där; mitt hästintresse och min invandrarbakgrund.
Man kan tycka vad man vill om det men det finns många både öppna och smygrasister och jag ville sortera bort dessa direkt liksom de som tycker att ”hästtjejer” är fjantiga/ konstiga (också en inte extremt ovanlig åsikt om man är över 30).
Jag brukar fortfarande reta min man för att det var han som drog med barnen till ridskolan från början. Vi skaffade hästar men turligt nog ingen egen gård. Vi var inne på det ett tag, mest han faktiskt Han var inte med i stallet, men var med på tävlingar, körde hö etc. Han köpte hund i stället. Så är det fortfarande, 30 år senare. Jag har häst, han har hund och en liten stuga. Dessutom jobbar vi numera på samma arbetsplats, så vi ses ändå. Jag vet inte varför många män har problem med just hästar. Kanske känner de sig hotade av att hästlivet fostrar starka, självständiga kvinnor?
Jag tror det handlar om tiden, kostnaden och det känslomässiga engagemanget. Och att man inte bara kan ställa undan en häst som en bandyklubba eller en bok…
Vilken oerhört dum artikel, fanns samma för män?
Du får ta artikeln med en nypa salt; det var 2 män som intervjuades om vad de tyckte var oattraktivt hos kvinnor.
Några andra exempel DE gav var:
Snuskprat i sängen
Acting out of age
Leopardmönster
Gnäll om pengar
Kontrollbehov
Sjuklig svartsjuka
Petar i maten
Sedan fanns det en artikel där några kvinnor berättade vad hos män som fick dom att tappa sexlusten och det var bla:
Kammar över flinten
Smeknamn på snoppen
Roliga färger och figurer på strumpor och kalsonger
Och annat trams…
Med tanke på hur det brukar se ut i förhållanden att det oftast är mannen som helt utan begränsningar ägnar sig åt sina intressen så förstår jag att många män tycker det är oattraktivt med kvinnor som har ett eget tidskrävande intresse och som inte är beredd att offra det för honom. Tillbakakaka smakar sällan gott. Själv är jag singel och skiter i vilket haha, skulle det dyka upp en man i mitt liv så får han acceptera att han inte alltid i prio 1. Vissa kompromisser är ju så klart alltid nödvändiga. Men å andra sidan så lär jag väl bli ratad rätt fort av männen som tycker det är oattraktivt med hästtjejer så problemet löser nog sig självt. Ser inga problem med att leva singelliv resten av livet, tycker det är skönt.
Det som skaver enormt i mig är att jag så ofta ser att det är kvinnan som ger upp sitt hästintresse när ett par får barn medan mannen i princip fortsätter med sitt/sina intressen som ingenting.
Även om jag är den första att poängtera att just egen häst kostar massor och tar mycket tid så kan jag ändå inte låta bli att undra om det är hela sanningen bakom ovan.
Och om kvinnan alltid innerst inne ”vill ta en paus från hästar” eller vad som nu anges som skäl?
Eller är det för att våra könsroller fortfarande är så cementerade att kvinnan känner att det blir för mycket ”fight” om hon ska behålla hästen, för lite hjälp, support osv från mannen?
Tror det senare spelar stor roll. Fortfarande sitter vi kvar i gamla patriarkala mönster.
Ja, det är vanligare än man tror menar jag. Jag ser det ofta i alla fall.
Håller med! Hur ofta ser man män som slutar med sina intressen när de får barn? Men kvinnor får allt som oftast ge upp allt de gjort innan. Till viss del kan det ju vara rimligt att det inte går att ägna flera timmar varje dag åt hästar när man har barn men med en man som gör sin del så är det inte alltid nödvändigt att hon måste ge upp allt och han fortsätter i princip som innan.
Jag tycker det är förståeligt om man inte vill vara tillsammans med någon som har ett dyrt och tidskrävande fritidsintresse, särskilt om man själv är helt ointresserad. Själv skulle jag aldrig under några omständigheter kunna vara tillsammans med en man som höll på med en svensk klassiker eller landsvägscykling eller ultramaraton eller liknande. Jag tycker det är sjukt tråkigt att lyssna på män prata om ullkalsonger och fem gram lättare cykeltrampor. Nu har ju min stackars sambo valt ett yrke som knappt lämnar någon tid alls för fritidsintressen, men vi tycker om att göra liknande saker vilket jag trivs med.
Jag är jätteglad att Henrik har hittat golfen; det är inte så lätt att hitta en sport man brinner för i vår ålder.
Och en annan grej jag diskuterade så sent som igår med en vän; att det är så skönt att inte känna kravet att man måste följa med varandra på ”allt”.
Jag skulle ledas ihjäl om jag tvingades tillbringa x timmar på golfbanan eller något annat jag är helt ointresserad av och kräver inte heller att Henrik följer med på mina träningar och tävlingar.
Tycker man att det är kul så fine men att liksom tycka att ”jag följer minsann med dig på x så nu vill jag att du följer med mig på y” skulle inte funka för mig.
Livet är för kort för att ägnas åt saker man inte har lust med om man inte måste och jag har sysselsättning ändå.
Tänker att man ju är olika här, själv hade en ev man gärna fått ha ngt tidskrävande intresse för min del, då kan han syssla med sitt och jag med mitt. Men andra vill ju umgås mer och göra saker tillsammans för det mesta och det är ju olika hur man är. Det blir ju bara ett problem om man ser på det helt olika.
Jag har egentligen inte så mycket problem med ett tidskrävande intresse per se, men vissa sorters tidskrävande intressen som de jag nämnde som ofta blir en fullständig besatthet som präglar hela vardagen och som jag dessutom personligen tycker är det tråkigaste som finns att höra talas om haha. Å andra sidan skulle säkert väldigt många män tycka att det är väldigt konstigt att en kvinna 40+ har möss som husdjur och gullar med. Man får välja rätt person haha.
Ja jag hade aldrig klarat av att vara i ett förhållande där mannen alltid ville vara med mig i stallet eller där han tvärtom liksom bara satt och väntade hemma på att jag skulle komma tillbaka från träning/ tävling eller där jag kände att jag behövde skynda mig för hans skull i stallet.
Så jävla nedlåtande ”hästtjej”, nä en kvinna som utövar en idrott. En idrott som kräver mycket. Blir så förbannad på så nedlåtande kommentarer. Jag är isåfall en medicinsksekreterartjej, katttjej, hönstjej, hundtjej, mammatjej mm. Tramsigt. Jag sysslar med massa saker. Men att rida och tävla är en idrott. Allt annat är ju vad man tycker om. ”Golfkille, fotbollskille, jaktkille”? Jävla trams!!!
Löjligt! Oavsett partner så ska man bejaka sina intressen. Är väl betydligt bättre att i så fall inte träffa någon med barn…..det är ju ännu ”värre”. Vilket intresse man än har så är det något som en bra partner bör stötta men alla är ju olika och vill man inte dejta en hästtjej så slipper man.