Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Känns ju som att jag lyft mina gurkinläggningar några nivåer genom denna lilla och billiga tingest!
Nu får jag snart ge Henrik några råa gurkor att knapra på- det var trots allt till honom jag började odla men han har inte sett röken av många av dom kan jag säga.
Frenchie och jag har varit i skogen idag- rejäl blåst och mulet väder gjorde att insekterna lös med sin frånvaro vilket är otroligt skönt.
Jag har alltid tyckt att det är jobbigt att rida om hästen ständigt skakar jätteirriterat på huvudet, piskar med svansen och vill takta iväg för att undkomma flugor och dylikt.
Jag känner helt naturligt både personer som har barn i alla möjliga åldrar och de som av olika anledningar är barnfria, som jag själv.
Och jag har flera gånger slagits av hur det i alla fall för mig är svårt att samtala avslappnat med personer som har sina mindre (säg…under 5 år) barn med sig när vi träffas.
Våra samtal blir ständigt avbrutna och jag har ofta känslan av att föräldern har sitt fokus mer på barnet än på mig/ det jag säger/ vårt samtal och det känns tråkigt.
Jag fattar absolut att det ”måste” vara så och att man som förälder inte kan sitta och chilla när det medföljande barnet pockar på uppmärksamhet av olika anledningar men då kanske även föräldern får förstå om man undviker/ avstår från dylikt umgänge?
Jag menar verkligen inte att man ska sluta umgås med de som har småbarn bara för att man själv har valt bort att reproducera sig men i mitt fall finns det trevligare aktiviteter att ägna sig åt med mammor/ pappor och barn än att hoppas på att kunna prata och/ eller äta/ fika i lugn och ro.
Det finns mycket annat man kan göra tillsammans där fokus inte är lika mycket på att samtala för just när man pratar med varandra vill jag inte sitta och fundera över om personen mitt emot mig överhuvudtaget hör vad jag säger eller om fokus är någon helt annanstans (läs: på barnet).
Känner ni igen er eller tänker ni att jag är värsta surmuppen och en barnhatare (det sistnämnda märkligt nog en förekommande uppfattning om folk som valt att inte skaffa barn).
Igår fick jag ett ryck och gjorde en äppel-smulpaj av en påse nerskurna äpplen jag har haft liggande i frysen sedan förra sensommaren.
Det var äpplen från vårt egna träd och jag var rädd att de kanske inte skulle smaka gott efter så många månader i frysen men jag hade tack och lov fel.
Det är ett gammalt tips från mig; att frysa in nerskurna äppelbitar som man kan använda till pajer tex. På sommaren kan man ju ibland ha äpplen i överflöd medan de kostar rätt så mycket på vintern tex.
Frenchie har ridits på utebanan även idag; dess underlag är väldigt bra efter allt regnande.
Nu till dagens fråga:
En vän ska sälja sin häst och har x filmsnuttar som hon vill ”fösa ihop” till en enda försäljningsfilm. Hur gör hon detta enklast om filmerna finns på hennes dator?
Läste en tråd på Facebook där en mamma till ett ridande barn uttryckte att det är synd att det inte var en prisutdelning till häst när dottern tävlade.
Själv tycker jag att prisutdelningar utan häst är utmärkta och föredrar tveklöst dessa framför de till häst.
Dels ut ett säkerhetsperspektiv och dels ut ett hästvälfärdsperspektiv.
Att dras ut ur transporten efter en fin prestation för att galoppera omkring i ett varv är knappast positivt för hästen; den vill säkert hellre stå kvar i transporten och få komma hem så fort som möjligt.
Ser man sig omkring på dressyrtävlingar i Skåne i alla fall sker dessa ofta med tomma läktare, publiken är obefintlig.
Så för vems skull man skulle galoppera runt kan i alla fall jag verkligen fråga mig?
Idag har allt gått sin gilla gång på Ryhus…i alla fall så här långt.
Jag har pysslat med lite allt möjligt; beundrat mina gurkor, gallrat bland tomatplantorna (inte en tomat i sikte än så länge), dragit upp lite stånds, mockat lite i hagarna, harvat utebanan, klippt Mollys klor, sopat läktaren i ridhuset för att nämna några saker jag lagt tid på.
Mina hagar har tack vare regnet återhämtat sig hyfsat och hästarna ser ut att hitta något att pilla med i alla fall.
Jag minns hur Frenchie bara stod och glodde rakt upp och ner i timmar i slutet av förra sommaren då gräset var helt bortbränt eller uppätet. Den lille hittar däremot mat året runt men det ligger väl i rasens natur tänker jag medan ett djur avlat på en Schockemöhle-hingst är av klenare virke 🙂 ?
Hagmockning är något jag ägnar mig åt med oregelbunden intensitet och läser om andra som har ”stora” hagar som aldrig gör det (mockar alltså).
”Stor” är förvisso ett relativt begrepp och jag tycker nog att mina hagar är ganska stora (den lilles är väl på 1,5 hektar) men jag undrar hur de skulle se ut om jag helt struntade i mockningen?
Nog för att gödsel är en form av gödning men frågan är hur mycket bajs en hage klarar av innan det blir kontraproduktivt?
Medan jag gick runt med min kärra och grep mindes jag en häst i stallet jag hade Vicke inackorderad i; det djuret bajsade bara på ett enda ställe i hagen, nära ingången dessutom. Där byggde han upp ett rejält berg (slarvig ägare som inte mockade tillräckligt ofta) men snacka om lättskött!
Frenchie har ridits på utebanan idag; vi är enligt hans igångsättningsschema uppe i totalt 10 minuters trav/galopp per pass fast uppdelat på många korta sekvenser.
På bilden en flugluva jag verkligen kan rekommendera er att köpa om ni har vägarna förbi Gekås/ Ullared.
De kostar fjuttiga 80 (eller om det var 90) kronor och jag har haft någon i flera år. Sitter bra utan att ge skav, går att tvätta i maskin.
Första gången Vicke blev placerad på tävling efter att Henrik och jag träffades bjöd jag honom på middag ”för att fira” och lovade också att detta skulle bli en tradition- väl medveten om att risken/ chansen för frekventa gratismiddagar var rätt så liten då det inte gick speciellt bra när jag tävlade. Och visst fick jag öppna plånboken då och då men jag blev knappast ruinerad ha ha ha.
Traditionen har fortsatt även med Frenchman som hittills lyckats bättre än sin föregångare men jag betalar mer än gärna en middag eller lunch för min man; som ni kanske förstår är det mest en kul grej ärligt talat.
Henrik själv började spela golf för något år sedan och det har hittills gått väldigt bra för honom.
Han sänker ganska ofta sitt handicap och även om det blir svårare och svårare ju lägre handicap man har så händer det då och då och han har även varit placerad i en tävling han deltog i nyligen.
Detta fick mig att föreslå att vi ska utvidga ”bjudluncherna/ middagarna” så att jag fortfarande bjuder om jag är placerad och Henrik bjuder om han sänker sitt handicap eller blir placerad när han tävlar.
Vi får väl se vem som tjänar mest på denna deal ha ha ha men just nu har jag precis inkasserat en god lunch helt gratis 🙂 (igår).
Min tanke var att rida innan det var aviserat regn men vi hann knappt in i skogen innan det blev kolsvart omkring oss och snart var det som om någon körde med en högtryckstvätt över oss.
Det som gjorde mig rädd var att det började mullra och blixtra och jag visste varken om detta skulle komma nära oss eller hur Frenchie skulle reagera.
Long story short kom vi hem utan missöden och jag kunde innan dess trava i väldigt samlad trav på skogsvägarna vilket var min ursprungliga plan.
Planen var så klart inte att även kunna vrida ur kläderna efter avslutad ritt men jag fick i alla fall putsat sadel och träns som jag har försummat en del och alla egna plagg hamnade omedelbart i tvättmaskinen.
”Givetvis” började solen stråla från en klarblå himmel så fort jag nådde stallet men därefter har det varit spridda skurar.
Henke bjöd mig på lunch på Gastro Gaspari i Flyinge idag- det är ett lunchställe jag kan rekommendera. Vacker miljö och lite finare mat än vanliga ”dagens”.
Efter maten var det dags för mig att ta itu med en av de tråkigaste sysslorna kopplade till mitt hästeri; spånhämtningen på snickeriet i Malmö.
Men att få gratis spån överväger tveklöst ”att det är tråkigt” och jag behöver bara köra dit en gång varannan månad så det är ingenting att gnälla över och det gör jag inte heller.
Jag brukar hävda att jag är ganska barnslig för att vara 56 år gammal och uppenbarligen är jag inte ensam om det.
Jag har tex en bloggläsare som verkligen är barnslig om ni frågar mig då hen har skickat x olika kommentarer till min blogg och nästan varje gång med ett annat namn eller vad sägs om M, Malin, Lena, Lisa och Lina? Alla skickade från samma IP-nummer.
Man kan ju undra varför personen byter namn i kommentarsfältet hela tiden och vad som är vitsen med det?
Förvisso är alla kommentarerna skrivna med samma trista och tykna ton men det behöver man väl inte skifta namn för att göra, eller 🙂 ?
Som ni vet är min policy att i princip godkänna alla kommentarer eftersom jag till 99% tycker att den som skriver något elakt/ sårande/ dumt ofta faller på eget grepp så att säga.
Och även om jag kan skratta åt denna barnslighet så hoppas jag att ni förstår att jag föredrar om ni alltid använder samma användarnamn oaktat vad ni heter ”på riktigt”- det blir trevligare för alla så!
Ett fenomen jag stöter på relativt ofta på olika trädgårds/ odlarsidor på Facebook är att någon lägger upp en bild på ”något grönt” och skriver ”kan ni se vad detta är för något…jag har GLÖMT vad det är jag har planterat/ sått” !?!?
Hur ska jag tolka detta?
Att man odlar sådana mängder att man blir helt vimsig 🙂 🙂 🙂 ?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer