Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Efter en stunds ösregn på morgonen blev det soligt väder och Frenchie och jag kunde bege oss ut i skogen.
När alla stallsysslorna var avklarade var klockan redan över 10 och jag hastade in i köket för att fixa frukost.
Den här lilla krukan har förresten blivit en favorit; inköpt på Erikshjälpen.
Min hemmaodlade sallad fortsätter att leverera och det är en sak jag definitivt vill odla även nästa år.
Jag får ofta en viss favorit till frukost och äter detta x gånger innan jag tröttnar; våfflor, scones, äppelkaka eller som nu nygräddade frallor med skinka och rödbetssallad.
Även mina gurkor levererar och är inte längre som dessa små pluttar. Idag skördade jag 3 stycken, igår en och i förrgår en.
Gurka är också något jag vill satsa på nästa år och dessutom öka antalet från årets 4 plantor.
På tal om mitt inlägg tidigare i veckan där jag skrev att Henrik och jag vill ha det så lättskött som möjligt på Ryhus måste jag berömma vårt beslut att köpa detta underhållsfria trädgårdsbord med tillhörande stolar (från IKEA) i aluminium.
Detta är fjärde sommaren vi har det och det ser i princip exakt likadant ut som då vi köpte det.
Jag tycker utan tvekan att det finns långt snyggare utemöbler i trä men så har vi det där med underhållet…
Jag minns tiden då jag bodde i ett annat hus med min fd man och hur jag försökte att fräscha upp utemöblerna.
Tyvärr var mitt tålamod och noggrannhet långt ifrån godkända så det blev inte alls bra och då är det nog säkrast med något som inte kräver målning eller oljning.
Igår morse gick jag av mitt sista pass innan semestern och nu hoppas jag på en lugn och behaglig dito.
Med lugn menar jag främst att jag ska slippa veckor som de för 2 år sedan då både min ponny och Vicke blev sjuka; den ene i fång och den andra i anaplasmos. Snacka om bortkastad ledighet; jag vaknade med magont varje morgon!
Annars är min målsättning vid ledighet alltid att göra minst en ”vettig sak” varje dag, dvs inte bara slöa mig igenom dagarna utan i alla fall klippa gräset, mocka hagarna eller något annat som behöver tas om hand.
Idag blev det faktiskt båda delarna samt att jag red en stund på utebanan.
Henriks ena son hade 30-års kalas (får inte riktigt ihop hur han kan vara 30 om jag är 35 🙂 🙂 🙂 ) så där har vi fördrivit några timmar.
Att Falsterbo Horse Show fortfarande är väldigt attraktivt syns på många vis och dess popularitet utnyttjas av många.
De som har rum/ stugor/ hus i närheten av tävlingsplatsen hyr ut dessa för tusentals kronor per dag och en gång såg jag tom någon som hyrde ut tillfällig boxplats ”i närheten av Falsterbo” vilket de facto var i ett stall typ 2 mil därifrån?!?!
Jag läste en tråd på Facebook om de hutlösa priserna på mat och dryck inne på området (40 spänn för en burkläsk) – för mig är det helt obegripligt att vissa betalar utan att blinka.
Men nu till dagens samvetsfråga:
Skulle ni annonsera ut en fribiljett till Falsterbo ni själv hade fått (och där man tydligt ser att det är just en fribiljett) ”till högstbjudande”?
Idag har jag ridit på min av regnet välvattnade utebana.
Och efter att en god vän tipsade mig om ett ställe i ”min” skog där det växer vildhallon körde jag dit för att kolla läget:
Jag skulle med facit i hand inte rekommendera någon att vandra där jag plockade hallonen utan stövlar och TBE-vaccin och har man minsta oro för att bli ormbiten hade jag också avstått ha ha ha.
Men nu har Henrik lite extra gott till sin müsli och här ser ni något annat som han förhoppningsvis kan mumsa på framöver:
Inget ont som inte har något gott med sig skulle jag vilja säga om beslutet att man i år får använda trädor till djurfoder.
Kan någon utfodra sina djur med sådant som annars bara hade vissnat ner tycker jag att det är utmärkt även om jag också förstår ”vitsen” med trädor i vissa fall.
Men ett år som detta är det väl utmärkt om tex en markägare får sin träda nerklippt helt gratis av någon som kan använda växtligheten till sina djur mot att hen sköter hela processen på egen bekostnad?
Fun fact: där balarna står gjorde jag en gång 42 byten i varje med Vicke.
Idag råkade jag vara utomhus när jag såg Frenchie snurra runt helt hysteriskt i hagen.
Det visade sig att han hade en gigantisk styngfluga som attackerade honom och lång historia kort så lyckades jag faktiskt döda den.
Den hade redan sprutat min ponnys framben med sina äckliga ägg såg jag men på Frenchie såg jag inget.
Annars har Frenchie haft en vilodag bortsett från några minuters skritt, trav och galopp så att en sadelutprovare fick titta på honom.
Om jag ska korta ner även den historien så tyckte hon att jag borde byta sadel eftersom den jag har nu klämmer en aning vid manken och hon har en idé om vad jag skulle kunna byta till men hon ville ändå fundera ett varv till innan vi går vidare.
Så jag ordar inte mer om detta just nu utan känner mig nöjd så här långt.
Jag hoppas att även jag blir hjälpt av en annan sadel då jag inte tycker att jag sitter optimalt i min egen även om det har blivit bättre/ lättare sedan jag köpte Frenchie.
Då kasade jag omkring massor och tappade t.o.m. stigbyglarna ibland, Frenchie rör sig väldigt mycket mer i ryggen än Vicke och därför blev det denna skillnad.
Så redan förra sommaren var jag inne på att byta sadel och försökte boka tid hos en sadelutprovare (inte denna). Personen återkom dock aldrig och jag blev lite tjurig samtidigt som jag tyckte det blev lättare att rida i min egen sadel så jag la helt enkelt projektet på is för att nu ta upp det igen och tur var väl det!
Det är inga större grejer med min egen sadel men jag vill inte nöja mig med good enough utan ha det optimala så det hoppas jag att ett sadelbyte ska ge mig.
När jag vet mer ska jag berätta om både sadelutprovaren och vilken sadel jag ska leta efter/ köpa men jag tycker det är för tidigt i processen ännu.
Det känns som att sommaren i allmänhet och människors semestrar i synnerhet är en tid för diverse renoveringar och uppfräschningar av allt möjligt.
Jag tycker det är jättekul att ”göra fint” och tex lite målarfärg kan lyfta det mesta.
Dock är mitt och Henriks främsta ledord ”LÄTTSKÖTT” och vi prioriterar många gånger detta framför mer krävande alternativ.
Vi har inte lust att lägga hur mycket tid som helst på återkommande målning tex, inte heller på att köpa nytt virke och byta ut hur mycket av whatever som helst.
Här två exempel på något vi gjort som kanske andra hade valt andra lösningar till men detta blev både billigt/ gratis och lättskött.
Stenmuren bygger vi ständigt på eftersom det ligger några miljarder ton sten under varenda grästuva på Ryhus.
Framför huset har vi inget staket alls och saknar det inte heller.
Att det inte finns någon logik i vad som skrämmer hästar är verkligen så sant som det är sagt och det visade min lilla ponny tydligt idag.
Medan han igår nästan gick in i en ko-flock utan att bry sig så höll han idag på att sticka till skogs av att se en ensilagebal på typ 100 meters håll!?! Den stod minsann inte där igår!?!?
Jag har dessutom aldrig grimma PÅ honom utan bara runt halsen så det var enbart med råstyrka som jag lyckades stanna honom så pass att jag kunde få av grimman innan han galopperade iväg i full förskräckelse. Han struntade t.o.m. i maten i gummikrubban 🙂 !
Frenchie tittade också till men lät sin mat distrahera tillräckligt.
Senare på dagen stod jag och velade mellan om jag skulle rida i skogen eller i ridhuset eftersom det hade vräkt ner i flera timmar och mer var aviserat (utebanan var dränkt så den var inget alternativ…).
Och medan jag överlade med mig själv började det regna igen så då var det problemet löst och vi red således i ridhuset.
Igår morse blickade jag upp mot den lilles hage från stallet och såg att han stod nästan högst upp, nära korna i hagen ovanför hans.
Eftersom jag vet vem som äger korna tänkte jag ta ett kort och skicka till honom med någon lite rolig text à la ”min ponny har i alla fall alltid hagsällskap”.
Och nog hade han sällskap alltid!!!!
För när jag med mina närsynta ögon tittade mer noga såg det banne mig ut som om i alla fall en av korna de facto var inne i Lillis hage, en syn som bekräftades när jag hastade dit!
Och inte bara en utan flera kor var inne i hagen, några stod mellan våra hagar (mellanrummet syns på den andra bilden uppifrån) och resten av korna stod i sin hage och glodde på oss!
Ja du milde….
Jag lyckades faktiskt ganska lätt mota tillbaka rymmarna till sin hage och sprang sedan runt och tjoade på dom som en knäppgök i syfte att få dom att springa iväg till någon annan del av sin flera hektar stora hage. Som dessutom innehåller mer gräs än mina så vad de skulle hos mig och göra kan man ju undra….
Komiken var att jag försökte klappa några av korna för kanske 10 dagar sedan och då flydde de i panik direkt fast jag bara närmade mig helt lugnt och stilla medan de idag knappt ville röra sig fast jag ropade, tjoade, viftade med armarna osv!?!
Men vet ni?
Säg aldrig ”dum som en ko” om ni nu brukar använda det uttrycket.
De är fan hur smarta som helst!
Jag studerade både korna och kalvarna och de tog sig under/ över både mina trådar (jag har inte strömmen påslagen) och sin egen hages trådar utan att skada en millimeter!?!?
De klev så klokt över/ under trådarna, försiktigt och inte det minsta vettlöst och tur var ju det för jag har ingen lust att laga mina hagar i alla fall…
Anledningen till rymningen var i korthet ett elfel kan man säga så strömmen till deras hage fungerade inte och efter att deras ägare hade varit och kollat läget så hoppas jag att vi ska slippa dylika debaclen framöver.
Om ni undrar vad Lillis gjorde med korna i sin hage så gjorde han inget alls för han är nu mer än van vid dom efter mer än 3 år här.
Hade detta hänt när vi precis hade flyttat hit och Vicke hade varit i hagen hade han gissningsvis sprungit till Göteborg eller nåt för DÅ var han jätterädd för kor, en rädsla som försvann när han vande sig vid dom.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer