En berättelse på nätet skriven av en hovslagare och som handlade om sparkande hästar påminde mig om hur det gick till när jag skulle köpa Frenchie och första gången han blev skodd på Ryhus:
När jag var och provred Frenchie fanns det inte den sak på jorden som hans ägare inte påstod att han klarade av perfekt och han var i alla avseenden guds gåva till mänskligheten, fullkomligt ofelbar.
Vad jag än frågade så sa hon att han var bäst i hela världen vad gällde….tja allt!
Till slut frågade jag om detta underverk inte hade NÅGRA fel och efter mycket funderande svarade ägaren att mjoooo…..han var inte jättelätt/ snäll att SKO. Det gick utan jätteproblem men det var inte liksom fullkomligt okomplicerat.
Jag ville ju ha hästen om hon så hade sagt att han åt hovslagare till middag så jag köpte honom OCH en slicksten i förebyggande syfte, tog ett djupt andetag första gången min hovslagare Markus skulle komma och hoppades på det bästa.
Vad hände?
Absolut ingenting!
Jag har förvisso allltid haft snälla hästar så jag kan inte påstå att Frenchie är ”snällast i hela världen” men han är exakt lika snäll som alla föregångare och det har han varit varenda gång under dessa snart 2 år jag ägt honom. Han är skodd både här hemma och i ett stall där han aldrig varit förut- exakt lika snäll, lugn, stilla.
Ja, inte vet jag vad han hade hittat på hos förra ägaren och kanske var den föregående hovslagaren en hetlevrad typ…ingen aning!
Jag skojar om att jag och Markus ”snackar ihjäl honom”, dvs vi pratar alltid oavbrutet så kanske vårt babblande söver ner Frenchie till stillhet 🙂 ?
Slickstenen ligger för övrigt orörd i stallet.
