Före:

Efter:

I morse när jag körde från jobbet såg jag att de två hästarna jag alltid kör förbi ganska nära oss hade täcke på sig!

Jag hajade till för det är JAG som är den mesigaste av alla hästägare jag vet och tänkte ”men oj, behöver de verkligen täcke NU”.

Väl hemma förstod jag; det var ”bara” runt 11 grader och blåste dessutom mycket så faktiskt fick även Frenchie täcke på sig.

Han får ju inte springa omkring i hagen och allt som kan trigga detta (tex att han fryser) måste försöka stoppas.

Förutom vår sedvanligt kräk-tråkiga promenad har jag fortsatt att bekämpa stånds i hagarna och jag hoppas verkligen att jag inte får äta upp dessa ord men det KÄNNS som att det har kommit långt mindre av detta ogräs än tidigare år. Eller så är det på tok för tidigt att ropa hej? Tiden får utvisa.

På bilderna ovan ser ni ett fullbordat projekt; grenkapning i Bibbis hage.

Det finns en handfull träd utanför hästarnas hagar och denna eks grenar tyckte jag invaderade helt utan någon mening eftersom Bibbi är minst 170 och inte en mini-shettis som möjligen hade kunnat söka skydd under dessa grenar.

Säga vad man vill om Bibbi men hon har i alla fall hittills inte varit dyr i drift vad gäller hovvård.

Jag som i nästan alla tider skott mina hästar med 6 veckors intervall vågar knappt berätta att Bibbi verkas var 18:e vecka (!!!!) fast även min ponny också kunde gå så länge ibland (annars 12 veckor).

Sedan är det så klart skillnad på en barfotahäst som bara går stillsamt i en mjuk gräshage och en som rids, det fattar jag också.

Frenchie fick nya skor, sedan får vi se hur länge de sitter kvar.

Är han inte bättre/ bra på torsdag ska han genomgå magnetröntgen (förhoppningsvis inom 1-2 veckor) och då tas framskorna av så då blir det nytt besök av Markus därefter.

Oj så flitig jag har varit idag under min sedvanliga halvtidstjänst på Ryhus.

Dels har jag sågat ner en massa utstickande grenar lite varstans men framför allt har jag påbörjat kampen mot ståndsen.

Ni som inte har detta ogräs i er del av landet kan vara glada- i Skåne sprids den som en löpeld känns det som.

Och även om jag tex kämpat mot brännässlor så jag kräks så är de i alla fall i teorin användbara då man kan torka dom och ge dom till hästarna medan torkad stånds i bästa fall ger en sjuk häst och i sämsta fall en död dito.

Så skiten måste ryckas upp och decimeras så gott det går men det är oftast en ojämn kamp om man inte har tid och ork att lägga många timmar på utrotningen.

Igår frågade min fina vän Elisabet om hon skulle köra hit med Niilo och hålla mig sällskap i skogen men jag hade inte hjärta att släpa hit henne eftersom den just nu kryllar av framför allt mygg där.

Inte heller ville jag föreslå att hon skulle komma hit antingen 5 på morgonen då det nog är mer insektsfritt eller komma iförd en tjock overall för att skydda sig….

Och bara för att jag avstod hennes erbjudande var det givetvis hur blåsigt som helst i morse och inte en insekt i sikte. Typiskt!

Många undrar var sommaren tog vägen men själv är jag mycket mer nöjd med de just nu klenare temperaturerna och om/ när det blåser. Det är mycket skönare för hästarna än att stå helt utslagna i solen och/ eller irriterat försöka piska bort envisa insekter.

I onsdags har det här vackra djuret och jag varit på omgång 2 av de planerade 3 stötvågsbehandlingarna.

Det går i alla fall fort- från det att jag körde från Ryhus och tills vi var hemma igen hann det bara gå en timme.

Annars fortsätter vi med våra promenader; aptråkigt, urtråkigt, svintrist, blä. Men Molly tycker det är roligt i alla fall.

Senast jag sov drömde jag att plötsligt insåg att ”oj…jag rider lektion för Nina fast jag inte ens får trava”!?! Då hade jag i drömmen förvisso ridit ett lättare pass men liksom glömt bort att Frenchie var skadad….vad ger ni mig för det?

Jag hoppas att jag vet lite mer om läkningen nästa torsdag och tills dess är det mantrat ”en dag i taget”.