Inlägg av

Lite om prylfixerade ungar

Läser denna lilla text om prylfixering och tja…så klart instämmer jag till stor del- det vet ni som läst bloggen ett tag.

Ja, det stör mig att det för en del ridungdomar tycks naturligt att lägga 5000 för en hjälm eller 8000 för ett par stövlar, i alla fall om morsan eller farsan betalar typ.

Har man tjänat ihop pengarna själv så fine- då vet man i alla fall hur mycket man måste jobba för att få ut dessa tusenlappar i lönekuvertet.

Och nej; det är inte ”normalt” att köpa hästprylar för summor som de ovan- SÅ KLART finns det alltid de som KAN göra det utan den minsta uppoffring men jag undrar hur många barn som fattar detta och hur många föräldrar som måste försaka mycket annat för att barnet ska kunna få så dyra saker.

Idag finns det ju ett så stort utbud av häst och ryttarutrustning att barnen verkligen inte MÅSTE ha det dyraste för att lyckas inom ridsporten eller för att hästen ska gå si eller så eller hoppa ditten eller datten- hoppas att föräldrarna i alla fall försöker förklara det för sina avkommor.

Och ja, jag har också mer prylar till min häst än vad jag behöver och köper ibland lite dyrare saker men det är som sagt för MINA PENGAR.

Ingen i min familj behöver försaka något om jag väljer att köpa bu eller bä (maken och jag har helt åtskild ekonomi) och då kan man ju göra som man vill, om man vill.

Torsdag- ett frågetecken

Det är verkligen inte ofta jag blir arg på Soya- hon kommer undan med det mesta faktiskt men i morse stod hon inte högt i kurs….

Jag var av olika anledningar tvungen att ta med henne när jag skulle hoppa Vicke och hade förträngt hur det brukade gå till när hon var med när jag hoppade Archie.

Både då och i morse ekade ”Soya AKTA DIG!!!!!!” ungefär tusen gånger i ridhuset- inte för att det hade någon direkt effekt….

Ibland kan Soya se ut som ett frågetecken (”talking to me?????”) när man pratar med henne och idag var definitivt en sådan dag.

Hon stod framför, bakom och bredvid de hinder jag ville hoppa och tja…det är ju tur att Vicks är som han är- snäll.

Ryktet säger att Vicke är uppväxt kring 2 minst sagt energiska stora hundar så kanske är det som en bloggläsare trodde; ”att Soya är som en västanfläkt i jämförelse för honom”.

Nåja, ouppfostrad hund eller inte så fick vi hoppat det vi skulle och det gick dessutom bra så slutet gott allting gott kanske man kan säga 🙂 ?

Dagens (åsikts)fråga

Lite konstig rubrik kanske men idag undrar jag helt enkelt om ni har exempel på  hästrelaterade frågor i vilka ni helt ändrat åsikt över tid?

Vad fick er att ändra en tidigare väldigt bestämd åsikt? Mognad, erfarenhet, nya rön, andras åsikter?

Det kan tex handla om hagvistelse, foder, utrustning…tja…ni fattar.

Själv kan jag på rak arm komma på två saker som jag har ändrat åsikt om; graman och skrittmaskin.

När jag var ung hade jag mycket bestämda åsikter om både graman (förkastligt) och skrittmaskin (själs-dödande) och det ”komiska” (???) var (fast det hör kanske ungdomen till…) att jag hade dessa åsikter utan att någonsin ha varken använt en graman eller haft en häst gående i skrittmaskin.

Jag har fortfarande för egen del aldrig använt en skrittmaskin, helt enkelt därför att vi inte har någon på anläggningen men hade vi HAFT en hade jag absolut PROVAT och sett vad min häst ansåg om detta påfund.

Kanske hade han trivts utmärkt med att skritta omkring lite extra och då hade han fått göra det som ett KOMPLEMENT och inte som en ERSÄTTNING för mina ridpass.

Och gramanen…tja…den använder jag aldrig på Vicke och kommer kanske aldrig att göra det heller men på Kreon fyllde den sin funktion i vissa lägen och jag vidhåller att den korrekt använd kan bespara både häst och ryttare en massa onödigt tjafs (något förenklat).

Onsdag- ryttarbyte

Idag fick Vicke en ny ryttare på ryggen- vår anläggnings c-tränare i hoppning för att vara exakt och skälet till detta var att jag gärna ville se hur det ser ut när Vicke hoppar och jag själv står på marken och hinderna gärna är lite högre än de bebis-pluttar som vi brukar hoppa tillsammans.

Och jag måste säga att det såg bra ut- Vicke hoppade lätt och villigt, rev inte en bom och hoppade flera hinder i följd som var i alla fall runt metern och lite till.

Extra kul var att min vän Åsa kom för att se Vicke för första gången och instämde i att han är så söt så :).

Som jag redan har berättat är min plan på inga vis att Vicke ska hopptävla- varken med mig eller någon annan på ryggen eftersom jag tycker att det hade tagit fokus från dressyren mer än vad jag i dagsläget vill.

Jag tycker helt enkelt inte att veckodagarna räcker till för att både träna och tävla hoppning och dressyr SERIÖST och nu vill jag satsa på dressyren och ser liksom ingen mening med att Vicke ska hopptävla på mini-nivå samtidigt.

Men att hopp-TRÄNA på ett lekfullt sätt och regelbundet tror jag är hur bra som helst för både variationen och träningen som sådan så det tänker jag fortsätta med är min plan.