Läser denna lilla text om prylfixering och tja…så klart instämmer jag till stor del- det vet ni som läst bloggen ett tag.
Ja, det stör mig att det för en del ridungdomar tycks naturligt att lägga 5000 för en hjälm eller 8000 för ett par stövlar, i alla fall om morsan eller farsan betalar typ.
Har man tjänat ihop pengarna själv så fine- då vet man i alla fall hur mycket man måste jobba för att få ut dessa tusenlappar i lönekuvertet.
Och nej; det är inte ”normalt” att köpa hästprylar för summor som de ovan- SÅ KLART finns det alltid de som KAN göra det utan den minsta uppoffring men jag undrar hur många barn som fattar detta och hur många föräldrar som måste försaka mycket annat för att barnet ska kunna få så dyra saker.
Idag finns det ju ett så stort utbud av häst och ryttarutrustning att barnen verkligen inte MÅSTE ha det dyraste för att lyckas inom ridsporten eller för att hästen ska gå si eller så eller hoppa ditten eller datten- hoppas att föräldrarna i alla fall försöker förklara det för sina avkommor.
Och ja, jag har också mer prylar till min häst än vad jag behöver och köper ibland lite dyrare saker men det är som sagt för MINA PENGAR.
Ingen i min familj behöver försaka något om jag väljer att köpa bu eller bä (maken och jag har helt åtskild ekonomi) och då kan man ju göra som man vill, om man vill.
Senaste kommentarer