Inlägg av

Fråga från en läsare om vem som bestämmer

En bloggläsare skrev till mig och tyckte att jag kunde ta upp frågeställningen ”ska man alltid ta striden med hästen om ALLT eller ska man ibland välja att titta åt andra hållet och låtsas att det regnar och göra något annat istället?”

Om jag ska börja och svara för egen del så får jag nog säga att jag har ändrat mig på denna punkt och det får jag nog ”tacka” (?) Kreon för.

Förr gav jag mig ALDRIG vad det än gällde och ville liksom ha sista ordet men så som denna häst kunde bära sig åt så kände jag mig mer eller tvungen att ”ge mig” i vissa situationer.

Innan ”Kreon-tiden” skulle det tex inte ha fallit mig in att hoppa av hästen under en uteridning för att den inte ville gå- de andra hästarna har jag tvingat/övertalat med smackningar, spö och/ eller diverse trugande men Kreon kunde ibland utsätta oss båda för så pass farliga situationer (typ stå och balansera vid ett stup- det gjorde han flera gånger….) att jag helt enkelt inte VÅGADE sitta kvar eftersom jag visste att ett felsteg skulle kunna innebära mycket allvarliga skador.

Annars har jag aldrig ägt/ ridit hästar som varit direkt tjuriga och där jag har behövt att ställas inför diverse ”tjafs” på en regelbunden basis och skulle inte heller orka med att ha en häst som man ständigt fick gå omvägar med för att nå dit man vill.

Men OM jag skulle hamna i en sådan situation så skulle jag i sak kunna ”titta åt andra hållet” och därefter försöka att INTE hamna i samma situation IGEN eller ha en strategi för hur jag skulle göra NÄSTA gång.

Sedan handlar det för mig också om vilken situation som avses- är det en ”strid” som jag lätt kan vinna skulle jag inte ge mig medan tex direkt farliga situationer kräver annat agerande.

Så- svårt att ge ett entydigt svar men jag är nog i sak väldigt envis och ger mig inte i första taget. Jag kan också ibland uppleva att andra hästägare ”daltar” lite väl mycket med sina djur vilket jag då också tycker att hästarna utnyttjar till att göra lite som de själv vill- INTE min melodi!

Det bästa man kan säga till mig om sin egen häst är ”det går inte” för då vill jag gärna visa att det VISST går vilket det också brukar göra om man bara är bestämd (men inte våldsam) och har en strategi.

Det har då oftast handlat om hästar som inte har velat bli lastade men också om hästar som inte vill att man duschar dom, sprayar insektesmedel på dom eller klipper dom. För att ta några exempel.

Hur gör ni och vad tycker ni?

Tisdag- buhu….

bild(1)

Så ser underverket ut :)!

Ja, det är inte lätt att vara Birgitta 12 år…jag menar snart 47…som väntar på att tomten ska komma med hennes julklapp…jag menar hennes nya häst :)!

Efter en lång väntan på först besiktning och sedan transportbokning fick jag besked från företaget att Vicke skulle komma ikväll…eller i natt…sedan var beskedet att han kommer imorgon bitti och nu är det sagt att han kommer IMORGON KVÄLL.

Nu vill jag verkligen ha djuret stående i stallet men…har jag väntat så här länge får jag ge mig till tåls lite till- så är det bara!

Dagens (anonymitets)fråga

toa
Aldrig på min blogg…..(hittade bilden genom att googla på ”sitta på toaletten” :)!)

En diskussion i stallet kring vilka bilder man väljer att publicera på nätet (någon vägrar i princip att visa bilder på sitt barn) fick mig att fundera på det här med hur man väljer att presentera sig på Internet.

Ni som har bloggar, är aktiva på olika diskussionsforum eller skriver på Facebook tex; tänker ni aktivt på hur mycket ni avslöjar om er själv och er familj/ era djur eller blir det lite som det blir?

Finns det bilder ni aldrig skulle publicera eller saker som ni inte vill berätta om?

Kan man utifrån det ni skriver ”hitta” er- dvs veta vem ni är och var ni bor eller använder ni någon slags alias som inte alls går att knyta till er person IRL så att säga?

Själv är jag nog på nätet ungefär som IRL- inte speciellt hemlig.

Dels är jag övertygad om att folk kan få veta det dom vill oavsett om jag ”aktivt” berättar det eller inte och dels tycker jag inte precis att jag har så mycket som är värt att hemlighålla.

Trots min liberala inställning rent generellt finns det ändå massor av saker ur privat och framför allt arbetslivet som jag aldrig skulle berätta och om jag skriver om andra människor, tex mina vänner, arbetskamrater, tränare osv så gör jag bara detta om det är i POSITIVA eller helt neutrala ordalag.

De har ju inte bett om att få figurera på bloggen och därför FÖRSÖKER jag verkligen att tänka på hur de framställs.

Vad gäller bilder så har jag ju inga barn att ta hänsyn till och hästarna och Soya tror jag inte bryr sig ett smack så dom kan jag fota ”hur jag vill” höll jag på att säga.

Jag tar sällan kort på andra människor och gör jag det brukar jag säga något i stil med ”det här får vi visa på bloggen” eller nåt och ”alla” som känner mig vet dessutom att jag har en blogg och har aldrig bett mig att INTE publicera något.

Till syvende och sist handlar det för mig om omdöme vilket så klart och på gott och ont är en individuell bedömningsfråga.

JAG skulle tex inte publicera toppless-bilder på mig själv, bilder där jag endast har trosor och bh på mig, bilder där jag sitter på toa (!), är berusad (lite svårt eftersom jag är helnykterist….) och dylikt medan andra tydligen tycker detta är helt ok eftersom jag sett denna typ av bilder mer än en gång på både bloggar och Facebook.

Bara mitt yrke i sig (jag är socialsekreterare med daglig klientkontakt) gör att jag inte vill visa upp mig på vissa sätt som JAG tror skulle kunna uppfattas negativt i min yrkesroll men det handlar över lag om hur jag vill och inte vill att folk som inte känner mig ska uppfatta mig.

Men hur resonerar ni och varför?

Måndag- ny tränare!

Idag har jag och Zack provat att träna för en för MIG ny tränare- Zacks ”ordinarie” dito så att säga, dvs den som hans ägare tränar för en gång i veckan.

Mitt mål är att så småningom tävla LA med Zack och för att göra detta på annat sätt än att enbart agera klassutfyllnad (vilket är heeeelt ointressant för mig) så känner jag att jag behöver input från en tränare (och vem gör inte det förresten) och inte bara harva runt i min ensamhet.

Eftersom mina Christina-träningar är samma dag (tisdagar) som Zacks ägare tränar för sin tränare så är detta inget alternativ, dvs att köra Zack till Christina, utan jag valde att göra så här i stället.

Och det var både roligt och givande och jag vill gärna fortsätta om vi får ihop logistiken. Då kommer jag också att berätta mer om hur denna tränare resonerar kring Zack, vår ridning, mina mål osv men det känner jag att jag vill vänta med tills vi tränat i mer än 30 minuter :).

Just idag var träningen förlagd till ett annat ridhus än Zacks egna och eftersom hästvärlden är så liten så visade det sig att inte bara bloggläsare Lena B tränar för denna person utan det gör tydligen bloggläsare Madeleine också.

Madeleine kom nämligen körande med sin transport precis när jag skulle ge mig av hemåt så det blev lite förvånade blickar oss emellan och ett glatt återseende.

Jag hade bokat hundpromenadrunda med Åsa och Vilja på kvällen och skulle därefter även åka och måla min box (som blev putsad idag) så jag kunde inte stanna och titta på varken Madeleine eller Lena- en annan gång kanske?

Tips för snåljåpar :)!

Blev för ett tag sedan tipsad om hur man kan göra om man vill verka lite ”flashigare” med sina hästsaker än vad man egentligen är *GARV*!

Man kan sprätta av märkena från de enstaka dyra hästprylar man har av kända märken (när de blir för slitna) och sedan sy på dessa på billiga saker från Hööks eller till och med Ullared.

Alltid imponerar man på någon…eller?

Veckan som gått

Även den andra arbetsveckan efter semestern gick lika snabbt som den första och nu känns det som att hösten är i antågande.

Det blir mörkare snabbare på kvällarna och är mörkt när jag stiger upp och jag gissar att det är därför som både jag och många med mig klagar på trötthet?

Veckan inleddes annars under stor nervositet- min nya häst skulle besiktigas och det är ju ett allmänt känt faktum att just detta moment har fått många hästar på fall så att säga.

För min hästs del gick det bra och jag har under veckan haft flera trevliga samtal med hans nuvarande ägare om allt möjligt; försäkring, foder, resa till Skåne osv.

Om inget oförutsett inträffar står Vicke i ”mitt” stall någon gång på tisdag kväll och jag längtar 🙂 med skräckblandad förtjusning.

Detta blir ju den första utbildade hästen jag köper- alla andra har varit unghästar varav en del knappt inridna så jag har inte haft någon ”föregångare” som jag har behövt att liksom jämföra mig med.

Denna häst är både hyfsat utbildad och tävlad av en duktig ryttare så då är det väl oundvikligt att man undrar hur det ska gå när man själv ska börja träna djuret?

Som ni vet är jag inte helt hästlös även om jag inte har en egen springare just nu- Zack tränas vidare av undertecknad och har ridits 3 dagar under den gångna veckan.

Jag har under lång tid drömt om att ha 2 hästar men också sagt ”en häst är för lite och två är för mycket” så kanske kan detta samarbete kännas lagom i framtiden- vi får se!

Under veckan har jag annars haft fullt upp även utan hästar- två kvällar ägnades åt halmintag och en annan kväll tillbringades på Malmöfestivalen.

Söndag- jäkla häst!

Ibland ska man hålla tyst….

Pratade med Zacks ägare i morse och berättade glatt hur fint han kommer och möter mig i hagen när jag kommer gående ”så han kan ju inte tycka att det är alltför trist när jag rider ha ha”.

Vad tror ni händer idag?

Så fort Zack såg mig vände han demonstrativt på klacken där han stod, PRECIS vid ingången till hagen, och började gå iväg?!?!?

Och när jag själv kom in i hagen GALOPPERADE han omkring och verkligen visade att ”du ska INTE få ta mig”!?!?

Jäkla häst…jag var inte det minsta road av hans lek och som tur var såg en annan hästägare min prekära situation på håll och kom med några äpplen i handen.

Dom kunde tjockisen så klart inte motstå (så bra karaktär har HAN) utan då lät han sig minsann fångas in.

Min teori är att Zack tyckte att det var på tok för tidigt på dagen för att gå in- förhoppningsvis var det inte ridningen i sig han ville demonstrera sitt missnöje mot :)!

Även idag red jag på utebanan- tids nog blir det ridhusridning oftare än man skulle önska pga vädret gissar jag så därför väntar jag helt med att gå inomhus så länge vädret är så pass fint att tom frusna jag kan rida i t-shirt.

Fokus idag låg på vanligt hederligt lösgörande arbete och på att Zack verkligen skulle följa med och vända korrekt när jag rider på volt.

Han har ibland en tendens att bli för rak och dessutom vilja lämna (läs: flyta iväg från) voltspåret om han får chansen och dessutom bita sig fast i innertygeln i vänster varv i stället för att vara mer på yttertygeln som jag vill.

Efter envist traggel från min sida blev det riktigt bra till slut men detta är sådant som jag kommer att få återkomma till även i fortsättningen för att påminna gossen om hur jag vill ha det misstänker jag.