Läste nyligen på en vuxenblogg att skribenten både retade sig och liksom inte kunde förståååå varför vissa människor är så intresserade av vad saker och ting kostar och/ eller hur vissa har råd att köpa vad det nu må vara.
Det är inte första gången jag möts av detta oförstående och enligt min erfarenhet är det mest människor (främst yngre) som antingen inte vill kännas vid/ erkänna att de har det gott ställt/ är otroligt ekonomiskt bortskämda av exempelvis föräldrar eller så är de så naiva/ lever i en totalt skyddad verkstad så att de faktiskt inte FÖRSTÅR hur bra de har det och som därför tycker det är så konstigt och irriterande.
Nej, ”gemene man” kan oftast inte prioritera att casha en häst för 150.000, en bil för det dubbla (utan banklån), att handla ryttar och hästutrustning för tusentals kronor så gott som varje månad osv….
JAG tycker inte alls att det är konstigt att ”man” undrar vad saker och ting kostar- det gör jag ständigt.
Frågar man inget får man inget veta och om jag undrar vad saker kostar är det oftast för att jag antingen ska eller vill köpa något liknande någon gång/ om jag har råd eller för att jag är något så enkelt som NYFIKEN :).
Och varför har det blivit så fult att fråga om just priser/ pengar?
Förr hette det att man aldrig skulle fråga en dam om hennes ålder 🙂 men nu får man inte fråga vad saker kostar utan att det ses som fult eller snokande av vissa?!?!?
SKÄMS man för att man har råda att köpa X eller vad är det frågan om? Varför detta hemlighetsmakeri?
Jag har själv växt upp med arbetarklass-bakgrund och fick inte ens börja rida förrän jag var nästan 15 år gammal.
Mina första ridstövlar var morsans gummistövlar som redan då säkert hade 10 år på nacken.
Den första hästen köptes genom att jag sparade 10.000:– och tog ett banklån (mina föräldrar gick i borgen för lånet) på 20.000:–.
När jag började studera på högskola fick jag ta studielån, den första bilen kostade runt 4.000:– och de första åren efter att jag flyttade hemifrån bodde jag i en etta med kokvrå. Och så vidare…
Så jag har verkligen inte fått något gratis och när/ om jag velat köpa något har det oftast varit efter sparande, extrajobb eller genom att jag fått försaka något.
Har man haft en helt annan uppväxt kanske man som sagt (och enligt mig naivt) inte förstår hur det kan vara så intressant för andra att veta vad X kostade eller hur Y har haft råd att köpa Z men jag förstår det absolut.
Senaste kommentarer