Vissa skulle kanske säga att jag har haft en jäkla tur med vädret- strålande sol under nästan hela min semester och nu regnigt och ruggigt lagom till att jag har börjat jobba men jag känner mest ”NEEEEJ….inte än”.

Jag kom till jobbet i klänning och sandaler men fick faktiskt byta till STÖVLAR (!!!) när det var dags att plaska ut till diverse hembesök- så mycket har det regnat idag.

Dock fanns det flera ljuspunkter under dagen- både god lunch för kollegor som skulle sluta och en ännu godare eftermiddagsfika (se bild nedan) som de bjöd oss på. Nice men allt detta frossande ”krävde” en 45-minuters powerwalk med Soya när jag kom hem :).

På hästfronten inget nytt mer än att jag idag ringde och förhörde mig om vissa saker på den klinik där min tilltänkta häst ska besiktigas men mer om detta i morgondagens inlägg.

Då var det tyvärr men föga förvånande dags igen- jag har så att säga räknat dagarna och i morse fick Soya ett nytt EP-anfall.

Det var över på gissningsvis 2 minuter och inte så allvarligt tyckte jag och hon verkade bara dämpad efteråt- inte vinglig eller ”konstig”.

Det jobbiga för mig är att sjukdomen är så oberäknelig- hade jag bara vetat att hon tex skulle få ett anfall varannan fredag så skulle det vara mycket lättare.

Nu vet man inte om nästa anfall kommer ikväll, om 2 veckor, om 3 månader eller ett halvår och det gör att i alla fall jag aldrig kan slappna av riktigt.

Fast det kändes faktiskt ändå rätt OK idag eller hur jag ska säga- min minnesbild av senaste anfallet var liksom värre (fast anfallet egentligen nog inte VAR värre) och efter att ha genomlidit dagens 2 minuter så kände jag ändå att ”nämen…det är inte så himla farligt…”.

Så klart skulle jag ge ganska mycket för att slippa anfallen alls men att tex börja överväga avlivning finns liksom inte ens på värlskartan- lååååångt därifrån.

Nu på eftermiddagen har vi varit ute och gått och Soya är exakt som vanligt- min sötnos :)!

Oj, att börja jobba var tydligen jobbigt :).

Redan en timme innan arbetsdagens slut drabbades jag av en jättetrötthet och skulle lätt ha kunnat gå och lägga mig direkt- något som dock fick vänta tills jag kom hem.

Tror inte det hade varit så uppskattat om jag hade lagt mig raklång över skrivbordet och somnat….

Under semestern har jag ofta tagit en power-nap när andan fallit på så det tar väl lite tid att vänja sig vid att vara back in business på heltid :).

Det enda jag orkade göra innan jag åkte hem för att slänga mig på sängen var att åka och handla falukorv åt Soya- Citygross har extrapris på denna (10 kronor styck) och just falukorv är Soyas ”medicinmat” som jag petar ner hennes EP-tabletter i och som äts mer än gärna.