Inlägg av

Tillbakablickar: arméfiltar överallt

Härom dagen, när jag funderade kring något som hade med hästtäcken att göra mindes jag plötsligt arméfiltarnas era, i alla fall på den anläggning (ridskolan) där jag stod innan.

Detta var för ca 30 år sedan och vi använde dom hur mycket som helst, dessa gråa yllefiltar.

På den tiden var det inte helt ovanligt att man såg vita ”öar” på lektionshästarnas ryggar- detta var gamla sadeltryck som när de hade läkt efterlämnade just vita hår i stället för ordinarie färg så att säga.

När jag nu sitter och skriver detta kan jag knappt minnas när jag såg detta sist- skönt att inte förekommer numera och det har väl med en annan medvetenhet att göra, parat med mycket bättre utrustning till hästarna.

Men för 30 år sedan var det alltså inte ovanligt och för att förhindra det gjorde man på vår ridskola så att man lät många hästar gå med ihopvikta arméfiltar under sadeln.

En klok tanke måhända men nackdelen blev att det ibland kändes som att man red på en kamel 🙂 – man kom väldigt långt ifrån hästen rygg.

Ett annat användningsområde för filtarna var som extra värmare under hästens ordinarie täcke, då la man en filt under, ganska högt upp på hästens hals och vek sedan ner den ungefär så som man slår in ett paket, la ett täcke ovanpå och avslutade det hela med en rejäl gjord.

De som hade det bättre ställt hade inte arméfiltar utan de äkta Golden Stripe-yllefiltarna (de med de tyska färgerna, samma som jag köpte till Kreon i Ullared senast).

Så för mig väcks lite ”lyxiga” minnen när jag ser just Golden Stripe-täcken eller filtar eftersom vi hade en svårklassryttare i vårt stall som hade dessa en masse och kanske är det därför jag numera själv har köpt täcken i samma färger?

De grå arméfiltarna är jag däremot glad att slippa se- det finns tusen gånger bättre produkter idag än att hålla på med dessa otympliga tygstycken.

Tisdag- äntligen träning

Ja, då var det äntligen dags att träna igen och som vanligt var det sååå roligt.

Jag dristar mig faktiskt till att påstå att även Kreon tycker att det är roligt, han verkar för det mesta väldigt nöjd och det är kanske inte så konstigt. Det man har lätt för brukar man ju tycka är kul, framför allt om man får en massa beröm på köpet.

Men vi behöver verkligen träna!

Jag märker att vi båda blir bekväma när vi är ensamma för länge och därför behöver vi någon som tvingar oss att utmana oss själva :).

Kreon har ju som sagt lätt för det mesta så jag ”fastnar” gärna i detta och tycker att det är ”good enough” fast det hade kunnat göras ännu bättre och Kreon ,tja…eftersom han är så van att allting går så lätt för honom så kan han bli tjurig när det för en gångs skull krävs att han får ta i och anstränga sig.

Idag red vi mycket övergångar, skänkelvikningar och tränade på att Kreon ska ta ytterhjälperna och  verkligen vara rak och inte fuska genom att ”orma sig”.

Jag hade en väldigt bra känsla för det mesta även om jag också märkte att jag blev lite försiktig i min ridning nu när jag red sent på eftermiddagen med flera hästar i ridhuset.

Också detta är en jättebra utmaning som jag måste anta; jag kan inte bara gömma mig i ridhuset på morgnarna för att jag ”vet” att Kreon då går lugnt och avslappnat medan risken för upprörda känslor ökar med ganska många procent om det finns andra hästar där.

Idag började djuret tex gnissla tänder så fort en ponny kom in i ridhuset; varför detta störde honom så kan man verkligen fråga sig men tack och lov slutade han faktiskt efter ett tag vilket var ett framsteg i sig.

Och som sagt; jag MÅSTE vänja honom vid att gå lika avslappnat med vilka hästar som än kommer och går- så är det bara.

Hur som helst var jag som sagt mycket nöjd när jag hoppade av och även Christina tyckte att Kreon såg ”förbättrad” ut i både traven och formen vilket så klart var väldigt roligt att höra eftersom det är detta jag mest jobbar med.

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Du har din häst uppstallad i ett 20-hästars inackorderingsstall.

En av hästägarna ska resa till Kanarieörna i 2 veckor i december och frågar på anslagstavlan om någon/ några vill rida hästen någon/ några dagar så att den ska slippa bli stående. Hästen är en helt ”normal” hobbyhäst som är snäll att rida.

Hur resonerar du?

* Jag erbjuder mig att hjälpa till någon dag- det är alltid roligt att rida andras hästar.

* Jag har egentligen ingen lust men vill vara juste och erbjuder mig att ”rasta av hästen” lite snabbt någon dag.

* Jag känner att jag inte har tid att rida mer än min egen häst och erbjuder mig inte.

* Jag känner att jag inte har LUST att rida andras hästar och erbjuder mig inte.

Måndag- i tre faser

Idag fick Kreon en ”halv vilodag”, ett kort longeringspass i vår gruspaddock som till skillnad från vår gräsbana ligger utmed en väg där folk kör som galningar med alla möjliga fordon, även gigantiska långtradare mm och därav följde nedanstående 3 faser under vår lilla longeringsstund:

Fas 1:

Jag: varför kan du inte trava så flashigt som du gör nu när JAG sitter på din lilla apa?

Kreon: kanske för att du då sitter på din stora apa. Men visst är jag snygg? Och cool? Och så jäkla flott?

 

Fas 2:

Kreon:  Nä… nu måste jag få avreagera mig lite…ska kanske försöka slita longeringslinan ur dina händer? Eller hoppa, studsa, rusa runt i vettlös korsgalopp så fort jag ser en myra i fjärran? Jaaaa….det gör jag!!!! Bra idé!

Jag: dålig idé!!!! Hallåååå…stopp!!!! Ptrooo……stannaaaa!!!! Sluta! Nej! Fyyyy!!!! Bryt av! Whoa! NU RÄCKER DET!

 

Fas 3:

Kreon: ok då surpuppa…då lugnar jag väl ner mig då. Men erkänn att du blev imponerad?

Jag: knappast…you wish grabben. Men fortsätt att trava så här fint så älskar jag dig idag också!

Veckan som gått

Nu har jag börjat rida ännu lite mer/ hårdare och är väl i princip snart uppe i ”normal träningsdos” eller vad man ska säga.

Med risk för att tjata så känns Kreon jättefin och det gör han ju 95 % av tiden man sitter i sadeln vilket också är anledningen till att jag står ut med de resterande 5 % som uppträder ibland och som inte alls är roliga.

Jag längtar ofta till jag ska rida och är lika ofta på väldigt gott humör när jag hoppar av och brukar tänka att jag skulle önska alla ryttare just denna känsla- då står man ut med mycket; tidiga morgnar, dåligt väder, massor av pengar som slukas in i häst-hålet osv :).

Det ”enda” jag önskar mig nu är att jag på allvar ska komma igång med tävlandet också- på den punkten har det inte alls blivit som jag hoppats och tänkt mig och jag känner att tiden går.

Nu finns det ju en hel del förklaringar till att det har blivit som det har blivit; bortsett från Kreons  ”idéer” på tävlingsbanan så har han ju stått skadad i nästan 2 månader i våras och varit halt nästan lika länge under hösten så detta har så klart påverkat.

Nu lider ju dessutom tävlingssäsongen mot sitt slut och bortsett från att det snart inte FINNS några tävlingar så kan jag inte påstå att mitt eget sug att ge mig ut och tävla i kyla, regn, kanske till och med snö är så där jättestort.

Så…det blir  väl till att ha TÅLAMOD och träna vidare en tag till.

I onsdags fick Kreon besök av ”sin” fysioterapeut och det var ett mycket bra besök så tillvida att det inte fanns minsta lilla ”grej” att anmärka på eller åtgärda hos djuret.

I torsdags var det dags för ett nytt Gekås/Ullareds-besök och det blev väl som de föregående; massor av shopping och ca 3500 kronor mindre på kontot :).

Alla vardagar har tillbringats i ridhuset så i helgen har jag ridit utomhus båda dagarna och jag hoppas att vädret kommer att tillåta just mer utomhusridning.

Numera är det mörkt redan vid fem-tiden på eftermiddagen och jag vägrar att rida när det är svart ute så helgerna blir värdefulla på detta vis.

I helgen blev Kreon även klippt för andra gången och nu vågar jag nog på allvar utnämna honom till ett ”otroligt snäll häst att klippa”- det tackar jag för!

Jag är väldigt glad att ni läser mer och mer på bloggen- fortsätt med det så ska jag försöka att fortsätta att ”leverera” :)!

Har ni tankar om vad ni skulle vilja läsa mer eller mindre av så var inte rädda för att hojta till. Det är inte säkert att jag ”lyder” men jag vill gärna höra vad ni tycker :)!

Så här fullt var det i bilen på hemvägen från Ullared :)! Vi satt helt ihopklämda men det var det värt!