Inlägg av

Skrivet

Måndag- uppfylld önskan

Ibland ska man vara försiktig med vad man önskar sig ….

Jag har ju tjatat en del om att vi behöver få mer regn här och nog fick jag regn; så att det räckte och blev över….

Vem kan motstå en nyharvad paddock?

Tja….inte jag så jag steg upp tidigt i morse för att kunna rida på den innan den riskerar att longeras sönder av alla sadellösa stallkamrater.

Min plan idag var att bara fokusera på ”travförbättring” genom att rida i lång och låg form, öka och minska tempot, växla mellan nedsittning och lättridning och mellan trav och galopp.

Detta är det ”säkraste” sättet att få lite mer swing i traven och med ett bra underlag som hjälp så får Kreon de bästa förutsättningarna.

När vi bara hade ridit i kanske 15 minuter började det att regna och jag insåg att jag hade att välja på 2 alternativ:

1. Avbryta ritten.

2. Fortsätta att rida trots att vi skulle bli genomblöta.

Och ni som känner mig vet att jag knappast stiger upp innan 5 på morgonen för att rida i en kvart.

Nej, jag travade vidare allt medan både jag, Kreon och all utrustning blev blötare och blötare men han gick så himla bra att jag struntade i vilket.

Jag fick fram precis den fina traven jag önskade och dessutom tänkte jag att det faktiskt är bra träning för Kreon att ridas i regn- även det måste han ju tåla utan att det blir drama.

Och det var inga som helst problem, Kreon swingade på, jag satt av förklarliga skäl :))))) som KLISTRAD i sadeln och det var varmt ute så det var absolut värt att bli blöt.

Efter passet fick jag olja in allt läder, tvätta övrigt i varmvatten och väl hemma ”skala” av mig ridbyxorna.

Men som sagt…jag fick som jag ville…både med ridningen och regn-önskandet.

Skrivet

Ful-modell

En del människor ser konstiga ut på 99 av 100 tagna bilder (vinkar till mig själv) och detsamma gäller tydligen för vissa hästar också :).

Skrivet

The typical hästmänniskan….

Ha ha ha…

Jag minns hur jag var som hästägare de första åren….

Om Heron gick i hagen och det började regna kunde jag FLYGA iväg från jobbet på lunchen/frukosten för att ta in honom (läs: RÄDDA honom).

De sprint-lopp jag gjorde ner till hagen hade gjort Usain Bolt grön av avund och vad tror ni jag möttes av varje gång jag flåsande nådde hagen?

Så klart en helt oberörd häst som inte ens verkade ha noterat ATT det regnade.

Så till slut ”lärde” jag mig :).

Förvisso fanns inte de fina regntäcken som finns idag då, för snart 20 år, sedan men herregud…hästar dör inte av lite vatten :)!!!

Skrivet

Veckan som gått

Hjäääälp!!!!!!!! Min semester är snart slut!!!!

Nåja, en vecka återstår och hittills är jag verkligen supernöjd med vad ledigheten har bjudit på.

Denna veckan har jag äntligen kunnat sola i flera dagar, det känns liksom att det ”ingår” i en sommarsemester 🙂 och jag vill gärna ha lite färg på kroppen.

Muppis jobbar på som jag vill och vi blandar uteritter med sällskap med dressyrträning.

I tisdags kom Christina och vi hade lyckats skrapa ihop 3 ekipage som fortfarande HADE sadlar efter nattens gräsliga inbrott på anläggningen.

As we speak håller de flesta på att leta begagnade sadlar via nätet, beställa nya, kontakta sina försäkringsbolag osv och det är verkligen ett både trist och onödigt arbete som ingen av de drabbade kommer annat än att förlora på.

Christinas träning var mycket rolig och när Kreon går som han gjorde då glömmer jag lätt alla tidigare mupperier :).

Jag insåg för några dagar sedan att Kreon nu faktiskt befinner sig på i princip exakt samma nivå som Archie var då jag sålde honom förra sommaren och det är banne mig ett superbetyg åt den förstnämnde då han på mindre än 1 år gör allt (och BÄTTRE!!!!) som det tog Archie flera ÅR att lära sig.

Ni som har följt bloggen i många år minns kanske vilket helvete (ursäkta…) det var att bara få Archie att utföra något som kunde liknas vid skänkelvikningar- redan första gången jag la till en sidförande skänkel på Kreon gjorde han det bättre än Archie någonsin gjort. Faktiskt….

Uteritter har det blivit både i onsdags, fredags och idag- Kreon har haft sällskap av Back och Hera och det passar oss mycket bättre än när vi fightas ensamma på vägarna.

Givetvis vill jag kunna rida ut ensam också och kommer att fortsätta att träna på detta men ibland kan det vara bra att backa lite och bara försöka göra det så kravlöst som möjligt.

Lilla Soya har motionerat mycket i veckan, både med maken och undertecknad.

Maken går långa koppelpromenader i våra omgivningar medan jag brukar cykla.

Denna veckan åkte vi dessutom till både Ribban och Järavallen där vi hade sällskap av Bodil och Salli- trevligt!

Skrivet

Söndag- närmare

Idag var det åter dags för en uteritt med Hera som sällskap fast denna gången satt Marias medryttare Anna i sadeln.

Anna hade aldrig träffat Kreon innan vi red ut och vi hade en väldigt intressant diskussion om honom ”som person” höll jag på att säga…som INDIVID menar jag :).

Jag berättade om gossens tidigare mupperier, nuvarande issuses osv och Anna, som har stor erfarenhet av fullblod sa spontant ”det låter som att han har en hel del fullblod i sig- har han det?”.

Och det har han ju eftersom hans mamma var ett fullblod och då Anna hörde att morfar var Mas Media som är känd för att ha varit lite ”svår” och ge svåra avkommor så tyckte hon att detta i kombination med pappa Don Romantic (som också har gett en del känsliga kästar) kunde förklara en hel del.

Härliga hästar om man får dom med sig- mindre roliga annars skulle jag väl själv vilja sammanfatta det :).

Hur som helst; idag vågade Kreon faktiskt i alla fall ibland lämna sin skugg-position och gå BREDVID Hera-storartat!

”Han har nog inte så bra självförtroende” sa Anna och det har jag hört flera säga och instämmer också själv i.

Men det BLIR ju bättre och det är huvudsaken :)!

Skrivet

The typical hästmänniskan….

Intressant fenomen som jag har stött på flera gånger.

Det finns hästägare som kan ha sådan militärisk ordning på minsta lilla borste och hovkrats, ha allting minutiöst putsat och perfekt inhängt för att sedan ha det så skitigt och ostädat hemma att man knappt vill ta av sig skorna inomhus….

Skrivet

Veckans läsarkommentar om samvetsfrågor

Fick denna ”huvudet på spiken”-kommentar från en mångårig läsare och jag både skrattade gott och nickade instämmande:

Här får du ett uppslag till kommande samvetsfråga:

Du läser en kul blogg på nätet och bli uppmanad att skriva hur du skulle reagera i vissa situationer. Vad gör du?
a) Skriver vad du ÖNSKADE att du hade gjort. Även om det inte är sant är det pinsamt att skriva något annat.
b) Är ärlig och skriver vad du hade gjort trots att du kanske framstår i en dålig dager.
c) Skriver ingenting. Bäst att vara tyst.

Ja, det är väldigt intressant tycker jag att så många har läst ”samvetsfrågorna” på min blogg men att så få har ”vågat” svara.

Jag skriver vågat för jag tror faktiskt inte bara att det är ointresse som gör att man inte svarar- är man ointresserad bryr man sig (väl?) inte ens om att läsa och rubriken har ju klart och tydligt angett vad inlägget ska handla om samtidigt som min räknare visar på fler läsare denna veckan än flera föregående.

Nej, jag tror att bloggläsaren slår huvudet på spiken med kommentaren ”Skriver ingenting. Bäst att vara tyst” för man vill inte framstå i dålig dager eller som någon man inte önskar att man är.

Som jag redan har nämnt är jag själv verkligen inte alltid stolt över hur jag agerar eller framför allt INTE agerar i vissa situationer.

Jag ser också mellan fingrarna, håller tyst osv för att inte hamna i trubbel, dra på mig ovänner osv.

Jag berättade på bloggen för några år sedan om hur jag ”lät” en mycket känd hoppryttare läxa upp min häst Heron på ett sätt som verkligen inte var ok.

Visst kan jag skylla på att jag var ung (då kanske 25 år gammal) , att jag blev så chockad att jag inte fann mig osv men när man kokar ner allting så handlar det till syvende och sist om att jag var FEG- livrädd för denna människa med erkänt hemskt humör.

Sedan har jag fått mer skinn på näsan genom åren och vågar säga ifrån på ett helt annat sätt idag men fortfarande gömmer jag mig under feghetens mantel ibland.

Jag vet exempelvis en häst som står helt ensam i sitt stall utan en artfrände så långt ögat kan nå men har jag anmält detta? Nej!

Jag orkar inte engagera mig så pass att jag tar reda på alla fakta kring varför hästen är ensam osv; jag ser djuret då och då i sin hage och den ser välmående ut och därmed nöjer jag mig.

Jag känner också till en hundägare som troligen hade fått antingen djurförbud eller i vart fall någon annan form av repressalie om jag hade anmält personen.

Men det är samma sak där; jag vet inte vad människan heter annat än i förnamn och har ingen aning om var bostaden ligger och ”orkar” inte engagera mig så pass att jag forskar närmare i detta för att kunna göra en anmälan.

Det är inte heller så att jag är den enda som känner till de förhållanden som skulle rendera en anmälan vilket jag FEGT skyller på för mig själv.

Hur som helst- fler ”samvetsfrågor” kommer på bloggen vare sig ni svarar på dom eller ej; att ni läser och tänker till räcker långt och vem vet…kanske gör det någon skillnad för någon…någon gång?