Inlägg av

Skrivet

Nervositetens olika ansikten

AnnH:s kommentar om hur en av hennes hästar inte visar rädsla på ”det traditionella sättet” eftersom han ”inte kastar sig och dummar sig på det traditionella rädd-viset” (hennes citat) fick mig att minnas en häst jag hopptränade och tävlade ett tag för många år sedan.
 
Hästen var världens snällaste på alla vis, tryggheten personifierad, och vad man än styrde emot när man hopptränade hemma så kastade sig hästen över detta utan tvekan. Till saken hör att hästen också var väldigt framåt, hade absolut en egen motor och behövde aldrig ”påminnas”.
 
Jag minns hur förvånad jag var när jag åkte och tävlade med denna häst de första gångerna för den var som förbytt. Den hoppade fortfarande villigt men sååååå seeeegt.
 
Eftersom hästen på den tiden var 15 år gammal (men aldrig tävlad dittills) och som sagt så ”lätt” på alla sätt och vis tog det tid för mig att inse att hästen förmodligen blev spänd/ nervös på tävling och därför lite som paralyserad.
 
Och så är det ju så klart!
 
Även om vi ryttare oftast generaliserar och tänker att en nervös häst blir hetsig så kan den faktiskt också bli motsatsen, precis som att alla människor inte visar nervositet på samma vis tex.

Skrivet

Onsdag- fler lärdomar

Tänk vad ”lustigt” (hmmm…näääää….) det kan bli ibland.

Jag har i alla år velat rida ensam, ensam, ensam och i görligaste mån undvikit sällskap av andra ekipage i ridhuset.

Nu när jag behöver träna på detta och VILL ha sällskap så är det som förgjort…var f..n är alla undrar jag ständigt, så även idag.

Har tidigare hört att det brukar vara mycket folk i ridhuset innan onsdagens hoppträningar sätter igång så jag tänkte passa på och häst-träna Kreon lite men tror ni att det dök upp några djur…tja..till slut dök EN (1) häst upp.

Kreon gick fint och jag tränade på slutor och galoppfattningar mest och när jag var nöjd tänkte jag avsluta med att rida lite i vår paddock.

Tyvärr eller tack och lov, beroende på hur man ser på saken, var en stallkamrat ute och ledde sin konvalescenta och laddade häst i närheten av paddocken och det var som att trycka på en knapp- Kreon blev precis så dum som på tävlingen sist på en sekund, började hoppa och studsa, bocka och var nästan inte kontaktbar för en stund.

Jag fick gå in i ridhuset igen där han lugnade sig på bara några minuter och när jag kom ut igen och gjorde ett nytt försök att rida i paddocken gick det faktiskt bra efter en stund.

Denna gången provade jag något jag inte brukar göra men som jag såg hade effekt när Mini red igår; jag piskade till Kreon lite lätt på baken som för att väcka honom ur hans trance och det hjälpte.

Tricket är att inte ”slå” honom- då blir han bara vansinnigt upphetsad utan man använder spöt mer som en förstärkning, lite lagom kännbart så att säga.

Efter en stund kunde vi galoppera även i höger galopp där han verkar låsa sig mest och jag gjorde säkert 5-6 fattningar där vi sedan bibehöll galoppen medan han från början som sagt var helt hysterisk och bara kastade sig hit och dit.

Så det känns som att jag har fått en ny strategi att tillämpa- fortfarande den bestämda men nu med hjälp av spö eftersom han i dessa lägen skiter helt i skänklarna.

Sedan sitter jag och säger ”braaaaa, braaaa” hela tiden, liksom jag för övrigt gjorde inne på tävlingsbanan i söndags vilket nog en del undrade över eftersom de säkert hellre hade gett hästen en fet smäll i baken :).

Men JAG tror inte att det hjälper det minsta och jag vill dessutom inte riskera några olyckor utan kör därför vidare på min mjukare stil.

Skrivet

Birgitta 12 år säger: veckans vill ha….

…medan Birgitta 45 år pressar tillbaka plånboken i fickan och säger bistert ”man kan inte köpa allt möjligt bara för att det är gulligt”.Men OM 12-åringen lyckas komma åt plånkan på något vis så finns risken att den blir 359 kronor fattigare TROTS att kines-Soya redan har…räknar snabbt…ca 6 täcken som är fullt dugliga på alla sätt och vis.

Tänk vad gullig hon hade varit i detta täcke (av verkligen yppersta kvalité) och om Kreon fick ett likadant…du store tid…vågar knappt tänka på vilka skönhetstävlingar de hade kunnat ställa upp i tillsammans (Birgitta 12 fortsätter att drömma…., Birgitta 45 förklarar att sådana tävlingar inte finns i Sverige… )

Skrivet

Tisdag- ny utflykt

Idag åkte Muppe och jag till ännu ett nytt ridhus- denna gången ett privat dito i Flyinge dit det tog 20 minuter att köra.

Det var Mini som hade ordnat detta och som ”tack” fick hon äran att testa på Kreon i en ny miljö.

Kreon ville gärna oja sig lite men Mini var blixtsnabbt på honom med både längre sporrar än vad vi brukar ha (vi rider annars med ponnysporrar) och spö- något som Kreon blir jättearg om man smiskar till honom med när han är dum men det brydde vi oss inte det minsta om.

Det blev en hel del hopp och skutt men inga bockningar- jag tror ärligt talat inte Kreon hann tänka tanken för Mini var på honom hela tiden.

Mycket bra att se och när jag satt upp efter 40 minuter var det på en häst som kändes lite trött och där jag kände att tyglarna satt fast i något- inte som i söndags då han var superladdad efter 1,5 timmes ridning och det kändes helt ”tomt” där man borde kunnat känna bettet.

Jag tror Kreon gick på adrenalin i helgen- jag förmådde inte komma in i hjärnan tillräckligt på honom vilket Mini däremot gjorde idag och att det var därför han blev trött.

Nu ÄR det ju skillnad att rida på en framridning och i ett ridhus med endast 1 ekipage som idag och man kan ju inte heller rida hur som helst (eller som idag: med graman) på tävling.

Det kändes hur som helst bra och gav nyttig träning och input och nu är jag ännu mer övertygad om att det är MER ”trams” än rädsla Kreon sysslat med.

Om inte annat, slog det mig plötsligt idag, brukar rädda hästar knappast visa detta genom att bocka eller vad säger ni?

Skrivet

Dagens (relations)fråga

Hade en intressant diskussion med en annan hästägare nyligen och skulle vilja höra er syn på saken.

Som alla vi som har häst vet är vår hobby/ livsstil (välj själv) en inte bara dyrbar sådan utan även tämligen TIDSKRÄVANDE i förhållande till en hel del andra hobbys/ sporter som ”vanliga” människor brukar ägna sig åt (gympa, löpträning, aerobics osv).

Vi hästägare kan lätt tillbringa både 2 och 3 timmar i stallet VARJE DAG, så gott som 365 dagar om året och så brukar det ju inte vara om man går till gymmet eller spelar korp-fotboll.

Att det tar så lång tid kan vara svårt att både förstå och acceptera för en utomstående och det gäller att hitta en partner som har denne förståelse och acceptans om det inte ska bli väl tjatigt och jobbigt med ett förhållande, det är i alla fall min erfarenhet.

Och nu till dagens frågor:

När ni har inlett ett nytt förhållande: hur har ni betett er vad gäller att ”presentera” er hästhållning?

Har ni för några veckor/ månader ”mörkat” hur mycket tid det egentligen tar och försummat er häst för att därefter…tadaaaa…plötsligt börjat vara lika mycket i stallet som innan ni träffade nya kärleken?

Eller har ni ”kört på som vanligt” och tänkt att ”det är lika bra att han/ hon ser direkt vad det handlar om- annars kommer det aldrig att funka”.

Själv har jag alltid anammat den sistnämnda metoden, dels för att jag resonerat enligt ovan men också för att mitt samvete aldrig skulle tillåta mig att plötsligt börja strunta i min häst och överlåta dess skötsel till andra människor.

Ja så har jag tänkt- hur tänkte och gjorde ni?

Skrivet

Måndag- vi går vidare

Idag tyckte jag att Kreon kunde få ta det lugnt efter gårdagens bockningar :).

Kanske hade dom gett honom träningsvärk tänkte jag och lät honom därför enbart skritta på töm i det fina vädret.

Lite motion blev det för undertecknad och det är ju aldrig fel.

När vi kom tillbaka till stallet tog jag äntligen tag i Kreons något vildvuxna hår och återställde det till en frisyr som anstår en dressyrhäst :).