Även om jag betraktar mig själv som en väldigt ärlig person som dessutom inte är speciellt hemlighetsfull av mig tror jag att ni förstår att jag av olika anledningar inte berättar om ALLT i mitt hästliv för er.

Idag känner jag mig redo att berätta om en sådan sak, något som jag nu hoppas att jag kan lägga till handlingarna även om det bekymrade mig länge.

Redan när jag stod i begrepp att köpa Kreon märkte jag att han hostade ibland.

Att jag var i princip den enda som hörde detta berodde på att han uteslutande hostade tidigt på morgonen, faktiskt aldrig någonsin någon annan tid på dygnet och som ni vet är jag den enda som besöker vårt stall i gryningen:))) liksom ingen hade för vana att göra det hos NN (där ju Kreon stod till försäljning dessförinnan) heller.

För att göra en extremt lång historia något kortare köpte jag hästen trots vetskapen om hostan men att jag inte berättar om det förrän nu beror på att jag vet vilket ståhej en ”hosthäst” kan väcka.

Så var det när jag köpte mitt sto Décima som visade sig vara dunderförkyld vid leveransen (jag hade besökt henne i försäljningsstallet flera gånger innan dess utan att märka det minsta). ”Folk” var vansinniga för att hon smittade ner flera hästar i stallet och en del ansåg också att jag hade blivit ”lurad” och borde lämna tillbaka hästen, någon jag själv inte övervägde ens en sekund trots att förkylningen höll i sig i exakt 2 månader (därav att en del trodde att jag blivit pålurad en ”kroniker”).

Vad gäller Kreon gjordes en endoskopi inför affären och denna visade inget oroväckande och han blev också undersökt av en av de mest rennomerade veterinärerna i Sverige som ställde diagnosen ”Lymfoid hyperplasi”en ganska ovanlig åkomma som Kreon delade med bla travaren Victory Tilly.

Och det sistnämnda var faktiskt en tröst för kunde den hästen springa in flera miljoner med sin halsåkomma så kände jag mig ganska säker på att även Kreon skulle orka prestera med sin.

Nu är ju jag inte speciellt bra på att förklara saker men om jag ska försöka så innebär Lymfoid hyperplasi att det i luftstrupens väggar sitter som små polyper (ser ut som nässelutslag ungefär). Detta är helt naturligt.

Hos Kreon hade vissa av dessa ”polyper” antagit en större form, de var typ dubbelt så stora som de ska vara och detta var ett tecken på att hans luftvägar inte var tillräckligt utvecklade- än.

Den ”landslagsveterinär” som undersökte Kreon trodde att denna ”underutveckling” högst sannolikt skulle växa bort men att det kunde ta upp till ett år- kanske skulle det vara borta till sommaren tröstade han mig.

Och en tröst var det absolut för ni ska betänka att Kreon under den period hostan höll i sig (fram tills för kanske 3 veckor sedan) hostade i princip VARJE morgon (tror han var helt tyst 2 eller 3 morgnar av typ 120) och när jag pratar om hosta menar jag att han kunde hosta upp till 10 gånger i stallet och sedan ytterligare kanske 10-15 gånger när jag började rida.

OK, nu hostade han inte lika mycket varje dag, någon gång kom det bara enstaka hostningar men det skar ändå genom kroppen varje gång jag hörde det.

Tack och lov tystnade Kreon efter kanske 5 minuters ridning och sedan hörde man inget förrän nästa morgon (red man på andra tider än tidig morgon var han som sagt knäpptyst) men det var ändå jättejobbigt.

Det var faktiskt skönt att ingen annan hörde eländet under tiden det pågick för jag vet hur snabba folk är på att kritisera ägaren till en hosthäst- man kan ha många synpunkter på hur denna ägare BÖR agera och även om det kan vara av välvilja så kan det ändå vara tröttsamt att behöva ”försvara” sig.

Jag minns att jag var livrädd att Kreon skulle börja hosta på sin första tävling- hur skulle det se ut? Och att rida omkring och förklara för ”alla” att ”nej, han är inte förkyld- hans hals är bara outvecklad”….nej….

Men nu råder alltså ÄNTLIGEN tystnaden- för gott får jag hoppas!

Precis som veterinären förutspådde så märkte jag bara en dag att ”oj…idag har det varit helt tyst” och numera tänker jag nästan inte ens på hur otroligt jobbig det var medan det höll på.