Inlägg av

Fråga från en läsare om hagar

Idag har jag fått en förfrågan från en bloggläsare om jag inte kan lägga ut nedanstående fråga för förhoppningsvis många kloka svar från er läsare:
 
”Jag kan idag välja mellan två hagar. Nummer ett är vinterhagen, som är på ca 1 hektar, utan skydd, inga träd och väldigt sparsamt gräsbevuxen eftersom hästarna plockat av allteftersom det växt upp. Med andra ord rätt jäkla tråkig, men fördelen är att det blåser rätt mycket där, och hästarna besväras alltså inte av insekter i samma utsträckning. Det är 30 meter till stallet och det står en höbal i hagen så de har fri tillgång.

Nummer två är hagen utanför mitt hus, som just nu är full med nytt gräs, den är också på ca 1 hektar, med träd o dyl som vindskydd. Ganska underbar hage faktiskt, men problemet är att här blåser det knappt något alls och hästarna är alltså mycket mer besvärade av framförallt knott. Denna ligger 300 meter från stallet, och skulle de gå här mer skulle de få tillgång till hö här också. Nu har de bara gått här ett par gånger, just för att gräset är så nytt, och pga knotten. Göran bryr sig inte om insekter vad det verkar, men Tilly är ganska rörlig i denna hage, och det är svårt att säga om det beror på knott eller att hon helt enkelt inte kommer till ro här. Det är inte för att det är en ny hage, för hon är helt oberörd av nya platser. Och när hon rör sig så rör sig Göran också, och jag är rädd att de inte får vila tillräckligt.

I förrgår natt fick de gå ute här uppe eftersom det var så varmt och fint, men dagen efter tog jag i gengäld in dem redan vid sju, och när jag var nere i stallet igen vid halv tio så låg de båda ner (Göran ligger annars inte lika mycket som Tilly), så det tar ju på deras krafter att vänjas in vid bete.

Jag har en svag föraning om att Tilly inte är en häst man ploppar ut på bete i juni och tar in i augusti (med bibehållen ridning förstås) – hon känns spontant mer som en häst som helst vill sova inne, och som behöver det eftersom hon kommer vara känslig för insekter. Jag har beställt ett nytt flugtäcke eftersom B’s gamla är på tok för stort, samt sprayar med Ultrashield (och det är INTE populärt).

Vilken hage skulle ni valt? Tråkig vinterhage med hö och mindre insekter, eller fin gräshage med mer insekter?

Om några veckor kan jag släppa dem i stora sommarhagen som är på minst åtta hektar, kuperad och omväxlande med mycket skydd – mindre insekter där än här hos mig, men mer än i vinterhagen (som är ett riktigt blåshål), men för det första så tror jag inte Tilly kommer trivas där på fulltid som sagt, och för det andra är jag för lat för att ha dem där hela tiden eftersom det krävs en massa gående och letande bara för att rida.”

Dagens (penningpris)fråga

I söndags ”tjänade” Archie 100 kronor på sin seger och jag och en annan hästägare skojade lite efter prisutdelningen och konstaterade att ”det är ju inte för PENGARNA man tävlar i alla fall”.

Och det är det ju så klart verkligen inte- det är väl få som tävlar lätta och medelsvåra klasser förunnat att komma hem efter en tävling ”på plus” för när man har räknat bort anmälningsavgiften, bensinkostnaden och lite fika (lågt räknat) så vill det nog till att man har kammat hem antingen flera rosetter av högre valörer eller att prispengarna varit otroligt generösa för att man inte ska gå back på tävlingen.

Och numera behöver man knappt ge några prispengar ens på regional nivå och aldrig på lokal nivå över huvud taget.

(En separat diskussion kring detta kan ni förresten läsa på
http://www.tidningenridsport.se/LasarnasDebatterVisa.aspx?m=45208&m1=64677&threadId=625098#fank625098 )

Dagens fråga/ frågor lyder som följer:

Skulle det spela er någon roll om prispengar ALLTID togs bort på en viss nivå? Vilken nivå i så fall? Tittar ni på om det prispengar och/ eller hederspriser/ segertäcken innan ni anmäler till en tävling? Påverkar det ert beslut vilken tävling ni väljer om det finns mer än 1 ”lämplig” tävling samma helg?

Om jag ska svara på mina egna frågor får jag väl säga att jag tycker att pengarna är en ”trevlig/ rolig bonus” men att det inte är något som spelar någon roll för min egen del.

Att få ett segertäcke är också kul fast egentligen mer för att det är lite ”status” eller hur jag ska uttrycka det- inte för att jag egentligen BEHÖVER fler täcken eller för att de alltid är så himla snygga/ användbara.

Eventuella prispengar är det sista jag reflekterar över när jag anmäler mig; närheten till en tävling, om jag vet hur banan/ underlaget är och vem som dömer är i så fall långt viktigare för mig (ffa avståndet).

Mera onsdag- skogsmys

Idag var det åter dags för vår numera återkommande skogspromenad i Skrylle med Petra och Zelma.

Tjejerna lufsade mestadels sida vid sida med bara enstaka lek-ruscher medan Petra och jag försökte hålla jämt och raskt tempo på den ibland ganska kuperade 10-kilometersslingan (som tar oss 1 timm eoch 45 minuter att gå).

Som vanligt belönade vi oss med en god fika i restaurangen efteråt medan hundarna fick sova i sina bilar.

En lättroad hund….
….som väntar på sin väninna Zelma….
….så att de kan lufsa iväg!

Onsdag- lurad till dressyr

Eftersom jag såg att man hade byggt flera hinder på utebanan igår misstänkte jag att dessa skulle vara kvar till idag och jag planerade därför redan igårkväll tidig uppstigning och ett hopp-pass på morgonen.

Det var första hoppträningen utomhus för i år och det gick hur bra som helst- Archie hoppade villigt och utan att tveka även om underlaget kändes annorlunda mot det i ridhuset (liiiite mer undanglidande eller hur jag ska uttrycka det).

Tyvärr upptäckte jag redan igår medan jag red på banan att det gamla underlaget ”blöder igenom” (för att använda ett målar-uttryck) på några ställen och jag påtalade detta för stallägarna som själva gjort samma reflektion.

Nu gäller det att fylla på med mer nytt underlag där samt (anser jag i alla fall) försöka trumla banan ofta så att den hålls jämn- det är verkligen inte lätt att ha/ få en riktigt bra utebana utan en hel del nerlagt jobb, det är min erfarenhet i alla fall.

Eftersom jag red dressyr igår och ska träna för NN imorgon ville jag inte nöta med ett ”traditionellt” dressyrpass även idag vilket var en av anledningarna till att det blev hoppning.

Samtidigt ”lurar” jag Archie till att ÄNDÅ jobba en hel del med sådant som ingår i vårt dressyrarbete även om det sker med hack över näsan och före och efter den regelrätta hoppningen.

Idag blev det en del övergångar från skritt till galopp och vice versa där igångsättningarna fungerar hur bra som helst även på hacket medan avbrotten kan bli lite väl långdragna höll jag på att säga. Ponnyhacket är ju inte den känsligaste betslingen precis och sittandes i en hoppsadel med korta läder vill jag inte påstå att min sitsinverkan är optimal.

Förvänd galopp stod också på schemat- egentligen vårt ”paradnummer” där jag borde kunna få högre betyg än vad jag fått hittills på tävling om jag bara hade ridit lika bra som hemma.

Två själar- samma tanke: om hundar på tävlingsplatser

http://www.tidningenridsport.se/NyaDebatterVisa.aspx?m=45208&m1=45243&threadId=630096Ibland slås jag av exakt samma tankar som jag sedan kan läsa att andra har dryftat på nätet och det var precis vad som hände häromdagen.

När jag tävlade i Eslöv i söndags reagerade jag på en del hundar jag såg där och blev faktiskt smått irriterad över hur dålig hyfs vissa har på sina djur.

Jag vet inte om det är något specifikt för oss hästägare- att vi lägger så mycket av vår tid på HÄSTEN att det inte finns tid/ intresse för att fostra hundarna lika noga? Själv saknar jag tex heeelt intresse för hundkurser även om jag vill påstå att jag har hyfsad ”ordning” på min hund.

Eller är det bara en slump att man ser ouppfostrade dogs på just hästtävlingar- de kanske förekommer precis lika ofta var som helst höll jag på att säga?

Nu vill jag verkligen inte ha ett allmänt hundförbud på hästtävlingar/ ridsportanläggningar, ve och fasa, att få ha med mig min hund LÖS var tex ett KRAV från mig för att flytta till nuvarande stall men att folk kunde/ borde ha lite mer pli på sina älsklingar vore absolut önskvärt.

Alla dessa hundar som ligger i bilen och skäller i timmar, som håller på att slita itu kopplet när de ser en annan hund, som morrar, hugger i luften när de ser andra hundar (även på avstånd), som gör utfall mot både människor och artfränder osv osv- dom skulle jag GÄRNA slippa vare sig jag råkar ha Soya med mig eller inte.

Tyvärr är väl risken att de ovan uppräknade hundarna (eller egentligen deras ägare) förstör för alla andra- de som HAR pli på sina jyckar- och så blir det fler och fler förbud vilket jag skulle se som väldigt tråkigt och också mycket begränsande.

Jag vill gärna kunna ha med mig min hund om det är lämpligt och för en del tror jag att det hade blivit väldigt svårt om de alltid var tvungna att lämna hunden hemma/ ordna passning så snart de skulle till stallet eller åka på en hästtävling.

Tisdag- invigning, bendragning och tårtätning

Utebanan så som den såg ut innan.
Och så här….
…ser den ut….

….numera!

I morse invigde jag och Archie vår nyanlagda ridbana!

Banan har alltså legat där den ligger i flera år men som jag har nämnt tidigare har jag tidigare aldrig vågat rida på den- underlaget har enligt mitt förmenande varit allt för djupt och så fort någon ridit på det efter harvning dessutom för ojämnt av hålor efter hovarna.

Nu har någon sorts grus lagts på som ska binda det gamla underlaget (om jag har förstått saken rätt) och eftersom banan dessutom var nyharvad i morse vågade jag mig på en ritt.

Jag är som ni kanske har förstått väldigt petig med underlaget och väljer ibland bort sådana underlag som andra inte ens hade reflekterat över att inte rida på så därför är jag mycket glad att vi har ett ridhus där även gnäll-Birgitta alltid är nöjd.

Och idag var jag även nöjd med utebanan- det var inga problem att rida på den och jag hoppas verkligen att den kommer att förbli ridbar även framöver så att man kan rida utomhus när solen gassar.

Idag försökte jag tänka på (guuuud så mycket olika saker jag skulle behöva tänka på när jag rider förresten- inte undra på att man inte kan processa allt i sin lilla hjärna) att rida en ”snärtigare” galopp- ingen ”pensionärsgalopp” som jag varnade Archie för.

Gjorde några slutor i galopp där den för vänster skänkel kändes superfin, en del byten (vissa riktigt luftiga och uttrycksfulla) och så blev det skolor i trav, förvänd galopp och några bakdelsvändningar.

Efter ridningen ägnade jag lite tid åt stretching- detta för mig kontroversiella ”kropps-dragande”.

Personligen är jag tveksam till effekten som sådan (tycker inte att jag fått någon effekt på mig själv när jag tränat och stretchat eller avstått) men har däremot börjat resonera som så att stretchingen om inte annat kan öka hästens KROPPSMEDVETENHET om man ska använda ett modernt ord.

Om Archie genom mitt dragande i hans ben hit och dit förstår att ”aha…det GÅR att sätta höger bak så här långt in under kroppen utan att jag ramlar ihop” så är det väl gott och väl, eller hur?

På jobbet möttes jag av en härlig bit princesstårta i kylen- om du läser detta Anna så TAAAAACK!!!! Finns ingen godare frukost ha ha!

Efter jobbet blev det sedvanligt stallpyssel och nu går Archie och Tulle och solar sig i hagen.