Hypotetisk fråga:

Skulle ni kunna stå uppstallade på en anläggning där det var krav att alla använde sig av samma hovslagare?

Om jag ska svara på min egen fråga är mitt spontana svar nej.

Och det har egentligen inte så mycket med hovslagarens skicklighet att göra utan mer med det faktum att jag vill bestämma sådant själv.

Nu har ju min häst dessutom inte de bästa hovarna så i mitt fall måste jag ha en hovslagare som jag kan ha en dialog med, som förstår vad dressyrträning ställer för krav, som respekterar mina åsikter och erfarenheter vad gäller detta djurs känslighet osv.

Därmed inte sagt att mina åsikter/ krav  måste ”vinna”- jag lyssnar tveklöst på en yrkesman och provar gärna sådant som låter vettigt men  jag vet också att en del hovslagare är rigida och inte intresserade av nya rön och det är inte intressant för mig.

Så nej, för mig hade ett sådant uppstallningsalternativ inte varit intressant annat än om jag dels visste att just den hovslagaren som användes var helt i ”min smak” (men vad gör man om denne slutar/ byts ut) dels anläggningen i övrigt var fullständigt ultimat.

Samma med tränare för övrigt.

Finns ju stall dit man inte får ta sin egen tränare men då kan man i alla fall välja att köra till sin tränare.

Hade man inte fått det heller hade jag verkligen ifrågasatt hela konceptet och aldrig flyttat dit….

Idag för 5 år sedan köpte jag den här skojaren! Tiden har verkligen gått snabbt!

Jag vill inte hävda att det alltid är så som det står i bilden ovan men oftast.

Det finns absolut hästar som har jätteproblem med att gå in i/ stå i släp oavsett vem som håller i grimskaftet men de är i tveklös minoritet, det är min erfarenhet i alla fall.

Merparten av gångerna när en häst ”krånglar” är det ett handhavandefel, dvs människan gör något som orsakar problemet och då är det detta man måste ändra- inte hästen. Tycker jag.

Nedan en beskrivning från en ”hästhandlare” som berättar på Facebook och jag är inte en sekund förvånad över något….:

Sanningens ögonblick, såhär ligger det till.
Att sälja häst är inte en dans på rosor, det är kul men även motgång och problem på vägen som ska lösas.
Ofta får man höra att man sålt något man inte sålt, inte för man inte sålt det man utlovat utan för det man sålt har blivit förstört efter en kort tid i annans ägo och vems skyldighet är det då egentligen att fixa problemet ?
Inte mitt kan man tycka, men jag blir så illa tvungen.

Jag väljer att kalla hästen för Gallerix.

I december 2017 köpte jag Gallerix i Belgien, en fin allroundhäst.
Jag sålde honom direkt till en ridskola jag sålt en del hästar till.
Jag lastar honom i en stor 12 hästars lastbil i Belgien där han springer in direkt för att påbörja färden till Sverige.
Väl framme i Sverige så anländer han till mitt stall tillsammans med mina 11 andra hästar. Dagen efter skall jag leverera honom till ridskolan och lastar honom då själv i min lilla B kortsbil utan problem.
Tiden går, han springer på ridskolan och gör sitt jobb. Han är lite för pigg och skulle behöva jobba mer för sin brödföda än han gör och beslutet tages i Juni 2018 att han ska lämna ridskolan av den enkla anledningen att han är lite för pigg för dom mest orutinerade ryttarna.
Givetvis så tar jag han åter eftersom ridskolan är en lojal kund.
Ägaren till ridskolan lastar honom i sin vanliga hästtransport helt själv utan hjälp och kör ut honom till mig.
Några dagar senare så kommer han på annons, och det dröjer inte många timmar innan han är såld.

Sagt och gjort. Besiktning etc avklarat.
Kunden kommer och hämtar hästen, i en vanlig hästtransport där han går rakt in sedan kör dom hem igen.

Frid och fröjd kan alla tänka, alla glada.

Det går ca 1v sen hör dom av sig, hästen är helt vild. Den är hingstig, skriker hela tiden och slår med frambenen.
Jag blir förvånad, ja att den gnäggar konstant ja det gör den, men absolut inte hingstig eller slår med frambenen.
Den har trotts allt sprungit på en ridskola i 6 månader?
Efter lite diskussion så kommer vi överens om att dom får byta hästen, eftersom dom nu blivit rädda för den.
Under tiden diskussionen pågår så har dom själva lastat den en gång i en vanlig transport och kört ut den på bete, eftersom dom endån inte vågar rida eller hantera den.

Bytesdagen kommer.
Vi får ett meddelande, dom har försökt lasta hästen i 4h men den går inte in.
Jag blir förvånad, vad händer?
Dagen efter ett nytt försök, 5h med samma resultat som dagen innan.

Veckan efter kommer ett stort transport bolag som transporterat hästar i 40 år i Sverige, med stor lastbil. Den går inte in.

Jag förstår ingeting.

Ny diskussion går igång, jag menar på att dom får ringa ut veterinär som ger lugnande om dom inte klarar av att lasta.
Helst av allt skulle jag själv vilja köra och hämta den, bara för att visa att de skulle ta mindre än 5minuter för mig att lasta den. Men 4h enkel väg och andra anledningar så gick det inte att pussla ihop.
Nytt försök, veterinär kommer ut och ger lugnande. Perfekt, problemet löst tänker jag!
Men inte, nu är hästen inne i transporten men får fullständig panik och är ute igen.
Panik? Gav dom lugnande dos till en kanin?
Det känns som vi aldrig kommer till ett slut .. 20 minuter senare ringer telefonen igen, hästen är inne dom är på väg!

Hästen kommer, jag har sålt den direkt igen och den ska iväg.

Jag har i bakhuvudet att dom inte lyckats lasta den, men jag vet även att den varit genomsnäll innan.
Oavsett vilket, så ska hästen stå i min lastbil på mindre än 10 minuter. Det ska gå snabbt och vara smärtfritt!
Vi börjar lasta, hästen kastar sig och reser sig, inte i panik. Utan den sätter sig bara på tvären. Glöm det, in ska den och snabbt ska det gå!
Snabbt ska det gå av den anledningen att hästen har fått ta över helt, och det är felet. Det ska inte vara en stor grej att gå in i en transport/lastbil, det ska vara smidigt o enkelt.
Vi bestämmer, det finns inga diskussioner, vi bestämmer! Hade jag haft en pisk, hade den fått ett rapp i röven så hade problemet varit löst, ja ni läste rätt.
Inget jävla daltande här, det är hästar. Hästar kan bli farliga om dom får ta över, precis som denna gjort.
Men jag hade ingen pisk, tänk snabbt!
Jag ställer lastbilen mot stallgången så den inte kan gå vid sidan, på med en tröja.
Två sekunder senare var hästen inne och stod och åt höet som inget hade hänt.
Vi vann, jag vann. Och det tog inte mer än 10 minuter att lasta den och hästen fick en bra upplevelse av händelsen.

Men, vem är det då egentligen som är skyldig till allt som hänt?
Är det hästhandlaren som varit oseriös?
Är det köparen som varit okunnig?
Har det bara blivit en dålig matchning?
Vem ska hängas vem ska frias?
Och vem ska betala för det förstörda materialet ?
För helt ärligt, denna hästen kommer aldrig ta mig mer än 5 minuter att lasta.
Men på nästa ställe kanske problemet börjar igen, för att den en gång fått lära sig skit.

Är det verkligen vi hästhandlare som är så odugliga eller kanske, har vi försökt göra vårt bästa?

Ofta vill folk reklamera, ha pengarna tillbaka etc, men låt säga denna skulle gått i retur. Skulle jag då köpt den tillbaka för fullpris när den inte var som när jag lämnade den? Givetvis hade köparen tyckt det, för den var ju inte snäll o lasta som jag sagt. Men jag hade ju hävdat att den visst är snäll o lasta och vägrat köpa tillbaka skadat gods för full pris.
Ord mot ord.
Jag förstår hur privatpersonen tänker, men förstår ni hur vi måste tänka?

En tankeställare såhär bara…

Lägg gärna er kommentar om vad som är rätt och fel.

Ingen som ska hängas här, köparen i detta fallet var väldigt bra att ha att göra med. Inlägget är mer tänkt som en tankeställare på vad som egentligen kan ligga bakom ett dåligt ord, ett dåligt rykte etc.

Har ni unnat er något trevligt i sommar?

Det har jag- kommer separat inlägg imorgon!