Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Smitta

En sak som jag tycker är  lite konstig (eller inte….) är att jag och min fd man under våra nästan 15 år tillsammans ALDRIG smittade varandra när vi var förkylda!

Och samma sak med Henrik och mig?!?!?

Nu har vi inte hunnit vara förkylda så jättemånga gånger under det 1,5 år vi känt varandra men ändå?

Är detta någon ni känner igen?

För jag tycker ofta att det pratas om hur ”man” hela tiden smittar ner varandra i en familj men känner som sagt inte alls igen det för egen del?

Växla underlag ?

Jag läser ibland på en blogg hur ryttaren ”både skrittar fram och av på hårt underlag” och blir lite full i skratt varje gång eftersom just denna hästägare utför ALL TRÄNING i ridhus, med extremt få undantag på utebana sommartid.

För mig blir det komiska att ryttaren liksom verkar tro att dessa minuter på ”hårt underlag”, i skritt dessutom, på något sätt bidrar till att hästen får omväxling vad gäller underlaget- i min värld gör det varken till eller från.

Om jag själv pratar om att ”variera underlaget” så menar jag ”träningsunderlaget”, annars kunde man ju lätt hävda att hästen får så varierat underlag i hagen (ibland är den geggig, ibland frusen osv) att detta räcker….

Nåväl- alla blir vi saliga på vår egen tro även om just underlagets betydelse är en av de vettiga saker jag själv har läst att man forskat på/ undersökt.

Idag undrar jag hur ni tänker kring att variera underlaget?

Tänker ni liksom medvetet på detta, typ ”nu har jag ridit i ridhuset 2 dagar i sträck- dags att galoppera lite i skogen” och beror det då på underlaget eller enbart variationen?

Finns det underlag ni undviker?

Funderar ni över underlaget när ni anmäler till olika tävlingar typ ”X ryttarförening har så djupt underlag på framridningen så dit åker jag inte”?

Själv har jag sett i förhållande till andra nog alltid varit lite manisk vad gäller underlaget och mitt ägande av Heron i så många år är en absolut bidragande faktor.

Hans gångarter tyckte jag påverkades mer än genomsnittshästens av olika underlag och eftersom jag gärna ville förbättra dom så fanns det tveklöst underlag som jag skydde, mycket djupa diton tex.

Detta har suttit kvar i mig sedan dess och jag är måhända överförsiktig vid uteritter tex- där andra glatt hade travat och galopperat tänker jag alltid efter om det finns risk för en vrickning eller dylikt.

Nu HAR vi ju så många vettiga ställen att rida på så jag behöver liksom inte riskera något vid uteritt- men så klart kan ju hästar trampa fel oavsett och det har även hänt mig med halt häst till följd.

När jag tränar hoppning eller dressyr är jag väldigt noga med underlaget- som ni vet är jag ju så petig att jag till och med harvar vår utebana innan nästan all ridning på den 🙂 .

Vad gäller tävlingsplatser tycker jag numera att i princip alla ställen har så väldigt bra underlag att jag inte funderar över detta innan anmälan.

På Herons tid var det faktiskt stor skillnad- detta var ju innan fibersanden tex och många hade djupa, mörka ridhusbottnar med gissningsvis en massa nertrampad gödsel som blev jättetungt att dra runt i.

Idag lägger väl många klubbar så mycket pengar på underlaget att de också blir ”maniska” 🙂 och har folk som går runt och plockar bort bajs på framridningen- alt för att bibehålla kvalitén så länge som möjligt.

Och för att svara på mig egen fråga så ja, jag försöker att tänka på att variera underlaget men att dess kvalité är viktigare än variationen per se dvs jag rider hellre 5 dagar i rad på ett ”perfekt” ridhusunderlag än att jag byter ut något av passen mot ett djupt och stenigt underlag för att ta ett extremexempel.

Men jag travar gärna på asfalt, varierar mellan mjukare och hårdare underlag- så länge hästen kan gå stabilt på dom.

Ridande tränare

Denna kommentar från en av mina ridande vänner får utgöra bakgrund till dagens inlägg:

Letar ju efter en tränare som även vill och kan sitta upp på min häst och göra ”lite nytta” dvs sådant som jag själv kanske inte är lika bra på eller ens kan. De flesta jag pratat med sitter INTE upp på elevernas hästar och det tycker jag är synd. Sedan absolut, jag förstår skaderisken som detta medför, men samtidigt hade det tillfört så himla mkt mer. Jag vill dessutom ha en tränare som är MKT bättre än mig, alltså inte bara rider på ”medelnivå”…

Ja, vad säger ni mina läsare?

Håller ni med eller inte? Spelar det någon roll för er om er tränare kan och vill sitta upp på er häst och spelar tränarens utbildningsnivå roll?

Jag behöver väl knappast ens svara på mina egna frågor (men gör det ändå ha ha ha) eftersom ni ju vet hur mitt upplägg med Olof ser ut.

Så ja; för mig just nu spelar det absolut roll!

Medan hästen grundutbildas spelar tränarens utbildnings och gärna TÄVLINGS-nivå mindre roll men ju mer utbildad hästen blir desto mer avgörande blir detta vid val av tränare.

Jag har själv så liten egen erfarenhet av att tex rida seriebyten med många olika hästar så om detta skulle börja strula under inlärningen vill jag tveklöst ha en tränare som kan sitta upp. Just byten är väldigt ”sårbart” att sitta och trixa med själv om det blir problem- det fick jag bittert erfara med Décima så det misstaget gör jag inte om.

Jag är ju dessutom intresserad av att utbilda min häst så högt det bara går även om mitt mål inte är att tävla svår dressyr så även därför ”måste” jag ju ha en tränare på en viss nivå.

Anna Hassö funderar

Pratade nyligen med en arbetskamrat om varför man tycker att vissa saker är så himla roliga; i vårt gemensamma fall Tiffany Persson tex 🙂 !

Och vi var överens om att det beror på att det bakom galenskaperna och det överdrivna och tillspetsade finns lite eller  ganska mycket sanning och igenkänningsfaktor trots allt och precis så kände jag när jag läste denna lustifikation av Anna Hassö!

Mer om resor

Jag har nyligen avslutat 10 dagars semester och även om jag inte hade planerat in något särskilt så njöt jag för fullt.

Och på tal om semester; vad brukar ni göra på er ledighet?

Reser ni bort eller föredrar ni att stanna hemma?

Tycker ni att det här med att ha djur (häst eller andra djur) påverkar er lust att resa?

Själv är jag väldigt glad över att ha en sambo som VILL resa; det har alltid varit ett av mina intressen även om det har fått stå tillbaka en del genom åren och av olika anledningar (för dålig ekonomi i ungdomen, ointresserade partners osv).

Jag ska inte förneka att både hund och häst påverkar mitt resande; inte så att jag AVSTÅR från att resa men att vara borta mer än en vecka skulle tex i dagsläget kännas som ganska svårt.

Att hitta folk som tar hand om djuren i några dagar/ en vecka är mycket enklare än att tex resa bort i 2 hela veckor så det ska mycket till för att jag skulle göra det.

Sedan handlar det för mig till viss del också om vad det är för resa man ska/ vill göra; åker man på en sol och bad-resa tycker jag att en vecka är fullt tillräckligt och skulle inte tycka att det var värt att vara borta dubbelt så lång tid.

Jag och Henrik har sagt att vi hellre åker utomlands 2 gånger om året à en vecka än reser iväg i 2 veckor en gång; i alla fall till de resmål som vi hoppas kunna genomföra det närmaste året.

Sedan finns det absolut resmål där 2 veckor hade varit mer lämpliga eller vad man ska säga; ska man tex resa runt i Asien tror jag att en vecka hade blivit för kort.

Om läsarkommentarer

I helgen träffade jag en bloggläsare på tävlingen där jag deltog med Vicke och hen började spontant berömma mig för mitt sätt att hantera kommentarer från mina läsare; även sådana som hen menar bara verkar vara ute efter att ifrågasätta för ifrågasättandes skull eller där man ”spelar dum” bara för att få chansen att skriva lite.

Jag har faktiskt hört detta tidigare och en del undrar hur jag orkar bemöta det mesta utan att tröttna.

Som jag har skrivit om flera gånger förut tycker jag att just kommentarerna är ”halva bloggen” och utan dom, dvs feedbacken oaktat karaktär hade jag säkert lagt ner den.

Jag tycker det är intressant att diskutera, höra andras åsikter och kanske omvärdera mina egna.

Jag vet att det finns bloggare som både måste godkänna alla kommentarer innan de publiceras (vilket kan ta flera timmar) eller helt sonika raderar sådant som de inte gillar men så vill jag inte driva min blogg.

Jag tror inte ens att jag har låtit bli att publicera mer än max 10 kommentarer över lika många år- folk får stå för sina åsikter även om de inte delas av mig eller om de tycker jag är knäpp på olika vis.

Jag försöker alltid att svara om jag kan, att som vissa bloggare skylla på tidsbrist känns bara drygt och förmätet då många frågor inte ens tar en minut att besvara.

Tja så resonerar jag!

Mer om foderanalyser

För nyfikenhetens skull ställde jag på ett hästforum på Facebook frågan om hur många som tar en stråfoderanalys och därefter gör en foderstatsberäkning utifrån denna.

Av hitills över 100 inkomna svar är det som jag misstänkte en salig blandning av de som gör en beräkning på grammet och de som varken tar analyser eller räknar.

Man har vitt skilda åsikter i frågan; en del skulle aldrig våga vara utan analys och vissa tycker det är onödigt eftersom de fodrar med ögat, tar ensilage från många olika fält, ändå inte litar fullt ut på vad tabeller säger, kan se på ett foder vad det innehållet osv osv.

Vissa ger fri tillgång på stråfoder året runt och med flera hästar i samma hage torde det vara svårt att veta hur mycket på kilot varje häst sätter i sig.

Ett ordentligt bete flera månader om året kan ju också påverka matintaget och även här måste det väl vara svårt att veta vilka mängder som stoppas i gapet?

Ja, intressant det där!

Själv skulle jag aldrig förkasta en analys men ändå ta den med en större eller mindre nypa salt.

Jag tycker att Vicke ser helt fantastisk ut faktiskt och det ska mycket till för att jag tex skulle dra ner rejält på hans stråfoder- oavsett vad en analys påstår.

Dofter

Igår var Henrik och jag på bio och med risk för att låta som Birgitta 78 år så förtogs mycket av besöket av att en annan besökare fullständigt STANK av gammal cigarettrök. Ni vet så där riktigt inpyrt….

Detta fick mig att fundera över hur vissa dofter är mer socialt acceptabla så att säga; cigarettdoft är en sådan, parfym ännu mer även om det kan orsaka väldiga obehag för vissa.

Skulle man däremot komma ridklädd till en biograf tror jag att folk skulle reagera mycket mer på lukten liksom om man kom i arbetskläder om man jobbar i en ladugård.

Oavsett vilket är det så tråkigt när andras dofter förstör- minns för något år sedan då en karl tog av sig skorna på bion och det inte heller luktade hallon precis…

Man kan så klart säga till om just avtagande av skor men vad gör man när en persons alla kläder stinker av rök?

Vad kostar hästen hemma?

Ni som har er häst/ hästar hemma- har ni koll på vad denna/ dessa kostar er per månad?

Vad ingår i dessa kostnader?

Hur mycket foder och strö går åt?

Vad som fick mig att börja fundera på detta var när jag nyligen kollade på ett högproteinfoder och såg att kilokostnaden var 20 kronor?!?!

”Vem köper så dyrt foder” tänkte jag för mig själv- det måste ju finnas långt billigare alternativ.

Och just kraftfodret är väl det där man kan spara in pengar tänker jag- med bra grovfoder så klart.