Tack och lov omges jag inte av människor som skulle säga så….

Såg ett smart och lätt sätt att mocka när jag var med Vicke i Ugglarp:

Under dessa träskivor döljer sig…..

…en underjordisk gång 🙂 där man skyfflar ner all gödsel som ett transportband sedan….

….kör ut på gödselstacken!

Snabbt och lätt- färdigbrett!

Inget man investerar i om man har ett litet stall tänker jag men vid nybyggnation av större anläggningar är det väl ingen dum idé?

För att inte tala om mina djur…..

En vinst med att jag håller på och pysslar så mycket med Messy nu är att jag har tvingats att verkligen skärpa mig vad gäller mitt allmänna ”säkerhetstänk”.

Fram tills jag köpte Kreon hade jag bara haft supersnälla hästar som man kunde göra vad man ville med och liksom lite ”hur man ville”- de fann sig i allt…eller det mesta i alla fall.

Muppe var som ni minns av annan åsikt och med honom fick man alltid försöka vara steget före och liksom vara beredd på att han kunde bli rädd, hoppa iväg…ja, allt möjligt där även säkerheten var involverad.

Med Vicke, godheten själv, märker jag att jag börjar falla in i gamla spår- jag har blivit lite slarvig och nonchalant igen.

Jag kan sitta och läsa mail från hästryggen mer eller mindre oavsett var jag rider (skrittar), jag leder honom slarvigt osv.

Men med Messy går det verkligen inte an att gå och drömma- där måste man ha fullt fokus 100 % av tiden för hon är fortfarande så ung, oberäknelig och snabb som en vessla.

Det viktigaste är dessutom att hon verkligen är under UTBILDNING även om det rör sig om de mest elementära saker och då får det nästan inte hända några ”tillbud” eller helst inte i alla fall.

Skulle jag tex råka tappa Vicke på väg till eller från hagen tror jag inte att det egentligen hade hänt så mycket- han hade möjligen sprungit in i stallet eller till närliggande hagar.

Hade samma sak hänt med Messy tror jag att det HADE kunnat bli så att vi hade fått jaga henne länge och framför allt vill jag inte att hon liksom ska förstå att ”aha…det går att komma lös och springa omkring som man vill”.

Så ja, med Messy är jag väldigt noga med att försöka tänka säkert- jag har till och med HJÄLM på mig för det mesta och det vet ni som känner mig och min hjälmaversion hur stort DET är 🙂 .

Men som sagt: skulle jag så dra i Vickes ben med fulla krafter finns det inte i hans sinnevärld att sparka mig- Messy hade kanske kunnat skicka iväg en kospark och ärligt talat- varför chansa?

Hur agerar ni själva när ni vistas i stallet?

Tycker ni att ni liksom aktivt försöker tänka på säkerheten på olika plan och i vilka situationer då och på vilket sätt?

Fick ett sms från Vickes fd ägare om att han är på bild i senaste numret av Ridsport och minsann; visst såg jag honom om jag tittade noga :)!

Men hade hon inte berättar det hade jag absolut missat kändisen.

Hittar ni bilden?

Så är det för det mesta för mig i alla fall och som jag skrev i rubriken: på gott och ont.

Det är väl därför jag ”tar åt mig” så när det går tungt på hästfronten- jag kan verkligen inte bara rycka på axlarna och tänka att ”det går över” osv.

Det här med att jag har dille på att döpa om både egna och andras djur har jag berättat om flera gånger, liksom att tex Soya har ungefär 100 olika smeknamn- i alla fall när jag ”bebispratar” MED henne.

Om jag ropar på henne heter hon aldrig annat än Soya liksom om jag pratar om henne med andra personer.

Det är bara med maken jag kan säga Lilli eller Pippi OM henne medan han i sin tur kan kalla henne Mimmi (fråga inte efter LOGIKEN för det finns ingen).

Nyligen slog det mig att vad jag kallar djuren även varierar i tal och skrift.

Kreon kallade jag sällan för just Kreon när jag talade till honom; då var det nog mest Puppe eller Snygging! På bloggen hette han ofta Muppe.

Vicke skulle jag inte drömma om att kalla Viccamaro och faktiskt mycket sällan också Vicke. Honom kallar jag nog mest Fina Hästen när jag pratar med honom medan han på bloggen kan få heta både Vicke, Vickis och Vicks.

Messy kallar jag så klart inte för Make a Mess men nästan aldrig Messy heller- det heter hon mest på bloggen. När jag pratar med henne heter hon Loppan eller Flickan och jag gissar att hon för de flesta på anläggningen är  Fölet.

För övrigt kom jag nu att tänka på en stallkamrat jag hade för tusen år sedan vars båda hästar jag aldrig kallade deras riktiga namn- mina var bättre :).

Den första hästen som hette Beam tyckte jag passade bättre att heta B kort och gott och när sedan Honey Girl inköptes (otroligt opassande namn enligt mig) så fick hon heta HG.

Sådär ja, då har jag åter avslöjat min ibland väldigt omognad- nu kan ju ni dela med er av er- om ni har någon :).

Eller är ni alltid korrekta och kallar era djur för vad de faktiskt heter?

Jag har en bloggläsare som har sin häst uppstallad utanför Malmö.

Hon letar annan dressyrsadel till sin häst men som vi alla vet som har befunnit oss i denna djungel är det inte alltid så lätt.

Det kan också ganska snabbt bli kostsamt om man anlitar x antal utprovare som inte lyckas med sitt uppdrag och/ eller bedöms som inte så seriösa/ okunniga och tro mig- sådana finns- det har både jag och bloggläsaren erfarit.

Så här skriver läsaren så får ni fundera på om ni har några idéer på hur ni skulle kunna hjälpa/ tipsa henne:

Skulle önska mig en efterlysning, dels på tips om passande sadlar/märken/modeller. Men även om någon i närheten av Malmö kan tänka sig att låta mig prova deras sadel på min häst. Att prova fem minuter på en sadelutprovning funkar inte riktigt på denna hästen, man behöver rida ”ett pass” eller två… Alternativet är (om de inte är så pigga på att låta mig sitta i sadeln) att bara få lägga den på hästen och se om den passar henne.

Här kan man läsa om fler förslag:

http://www.hippson.se/artikelarkivet/sportkollen/overdomaren-listar-viktigaste-tr-forslagen.htm

Gällande gemensamma bestämmelser moment 175 så hade ju detta helt klart varit en regel enligt vilken tex Kreon hade kunnat bli utesluten om han hade fortsatt att muppa sig så som han gjorde med mig på någon tävling där han sparkade hej vilt omkring sig utan att bry sig det minsta om någon var i närheten eller inte.

På en tävling blev jag ju tillsagd av överdomaren att lämna framridningen och det har jag full förståelse för även om jag just då hade fullt upp med att ens hålla mig kvar på hästen och inte hade tid att fundera över hur otäck han måste ha tett sig för omgivningen. En bra regel tycker jag!

Men vad tänker ni om att man ska få tävla dressyr utan ridjacka/ frack i undantagsfall (vid väldigt varmt väder tex)? Kommer ni att göra det om det blir tillåtet?

Nå…vad säger ni nu efter att sista avsnittet av Ryttareliten har sänts?

Skulle ni önska en fortsättning eller räckte det bra så här?

Om ni tycker att serien ska fortsätta-skulle de 3 paren då bytas ut mot några andra och vilka i så fall?