Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Visst stiger dressyrprocenten?

Nu var det av förklarliga skäl ett tag sedan jag tävlade själv men jag följer ju ”alla möjliga” andra ryttares resultat på dressyrbanorna och blir mer och mer övertygad om något som jag misstänkte redan förra året och skrev om: dressyrprocenten överlag skjuter i höjden!

Nu är det inte bara det yttersta toppskiktet som rider på långt över 70 %- det blir mer och mer vanligt även i lätt och medelsvår klass.

Jag minns då jag började tävla för över 20 år sedan: fick någon över 70 % i lätt klass höjde man rejält på ögonbrynen- det förekom inte så ofta medan det numera inte alls är ovanligt och ibland nästan nödvändigt för att man ens ska bli placerad.

Så klart skiljer det från domare till domare men jag ser som sagt ändå en ny trend och tycker att det mest är positivt.

För mig har alltid den inbördes rangordningen varit viktigast, just eftersom domare KAN döma så olika vilket KAN betyda att en 63 % ritt för en domare är lika bra som en 69 % ritt för någon annan- för att ta ett exempel.

Och visst är det roligare när hela skalan används och inte bara 6,6,6,6,6,6,6,6- ibland utan en kommentar- hur kul är det och vad lär man sig av det som ryttare?

Sedan tycker i alla fall jag att även KVALITÉN på dressyrhästar över lag har blivit bättre så bara det BORDE ju faktiskt medföra att procenten ökar, eller hur?

Fästing-år?

Är det bara inbillning från min sida eller är det redan ovanligt mycket fästingar i år?

Soya brukar tack och lov vara mycket förskonad- jag tror att jag har plockat på sin höjd 10 fästingar på de 5 år vi haft henne.

Annars tycker man att dessa äckliga kryp vars existensberättigande jag verkligen kan ifrågasätta borde fästa lätt på henne så hårlös som hon är på delar av kroppen men uppenbarligen trivs de bättre i hårigare miljöer.

För det är på katterna jag ser dom och alltså i år i större mängder än vanligt…..urk…

Jag tycker inte att jag gör annat än drar bort fästingar från både Gullis och Hatten- jag vill verkligen inte ha sådan ohyra på dom.

Härom dagen kom Hatten och såg ut som att han hade ett jätte-finne mitt i huvudet- det var bara att befria honom från blodsugaren direkt.

Men som sagt; märker ni av en ökad förekomst eller är det bara våra stallkatter som är ovanligt poppis hos fästingarna i år?

Ibland behövs det inte så mycket…

Nyligen deltog jag i en diskussion kring hur det ibland ska så otroligt lite till för att man ska känna sig uppskattad och vice versa- dvs hur småsnålhet visad på olika vis kan få precis motsatt effekt.

Jag kom att tänka på en arbetsplats där jag blev anställd för ”tusen” år sedan.

Där hade man från början en ”kaffekassa” till vilken alla skulle betala men eftersom det blev så omständligt så bestämdes det till slut att arbetsgivaren skulle bekosta kaffet.

Jag som aldrig druckit kaffe dristade mig till att föreslå att man samtidigt som kaffet inköptes även kanske kunde köpa in en SAFT-dunk men se det gick inte för sig.

För tänk om folk då började begära allt möjligt att dricka bla bla bla….

Ja, ursäkten kändes ohyggligt krystad och jag tyckte det var så småsnålt att inte kunna bjuda på en jäkla saft-dunk för kanske 20 kronor när folk bälgade i sig kaffe flera gånger om dagen.

Några år senare arbetade jag tillfälligt på ett annat företag som låg nära ett konditori.

Någon gång i veckan gick vaktmästaren till konditoriet, köpte några bröd, lite smör och något enklare pålägg och så fick alla på arbetsplatsen ”gratis frukost”.

Detta kostade säkert inte ens 200 kronor/ gång men oj så uppskattat det var- inte för VÄRDET men för GESTEN.

Och jag vet inte vad ni tror men jag VET i alla fall vilket företag av de ovan två beskrivna jag hade varit villig att ge det där lilla extra som arbetstagare.

Och jag försöker faktiskt tänka på ovanstående även som privatperson.

Ibland behövs så lite för att ge uppmuntran, visa omtanke, medkänsla! Jag brukar tänka på att man ibland kanske bara behöver trycka på ”like”-knappen på Facebook för att i alla fall visa ”jag ser dig”, eller säga något litet när man träffar en person, eller skicka några rader på mailen.

Det ”kostar” väldigt lite men kan vara värt hur mycket som helst- ibland när man minst anar det eller när man som mest behöver det.

Hästköpartips!

Pratade nyligen med en person som står i begrepp att köpa häst.

Då personen skulle besöka ett ställe som hade många hästar till salu tillfrågades personen om sin budget, dvs hur mycket personen max kunde betala för en häst.

Och tänk…därefter visade det sig att precis alla hästar kostade just den summan! Vilket ”sammanträffande” va?

Yes, that´s me!

jag

Mhmm…ganska bra beskrivning på mig- särskilt den sista punkten.

Jag skulle inte vilja bli ovän med mig själv tex och de som har haft den dåliga smaken att behandla mig illa måste jag säga att jag därefter har sett KARMA bita så i häcken att jag nästan, men bara nästan, har tyckt synd om personerna.

 

Vågar folk slå sina hästar?

Sitter och funderar på det här med hur enorm genomslagskraft sociala medier har fått nu för tiden- på gott och ont.

Nyligen var Andreas Helgstrand i hetluften pga en film där en häst i hans träning syns med blå tunga under ett ridpass (något förenklad version).

Utan att gå in närmare på DET fallet så undrar jag hur många hästutövare av vilket slag det än må vara som numera tänker sig för både en och två gånger innan de gör olika ”saker” med hästar som är allt från tveksamma till rent förkastliga?

Idag finns det ju en mobilkamera i var mans hand och det är så lätt att göra en liten film som kan få hur stor spridning som helst.

Jag har redan tidigare berättat om hur jag själv FEGT bevittnat ridning som varit så långt ifrån ok som man bara kan komma utan att ingripa och det är jag tyvärr långt ifrån ensam om att ha gjort- det VET jag.

Minns att jag tänkte då jag såg en ”kändis” piska en häst fullständigt besinningslöst ”hade man filmat detta hade xx aldrig mer fått sitta på en häst” men…jag erkänner; jag gjorde ingenting och det gjorde inte heller någon av de andra på plats.

Men jag tänker ändå att risken för att bli ertappad med byxorna nere borde ha ökat idag mot för säg 10 år sedan eller tror ni att folk fortfarande sticker huvudet i sanden som jag gjorde?

Sedan finns väl alltid risken att man, precis som i fictionens värld, kan klippa ihop en film så att något framställs på ett helt annat sätt än hur det verkligen VAR/ÄR men där tänker jag att det nog mer handlar om UTTALANDEN än AGERANDE, men jag kanske tänker fel?

Att på film tex säga ”jag var så arg så jag trodde jag skulle slå ihjäl hästen” kan ju betyda allt eller inget (man var arg men gjorde inget eller man var arg och slog hästen hur mycket som helst) men om en film visar hur man de facto slår en häst vet jag inte riktigt hur man skulle kunna slingra sig ur detta?

Jag kan SÄGA det…..

spara

….men ÄNDÅ åka och köpa MER 🙂  !

Fast jag tycker ändå att jag är hyfsad ”behärskad” i jämförelse med en del andra hästägare jag känner som har mer än 30 schabrak tex (till en häst).

Själv FÖRSÖKER jag nu att slita ut alla täcken jag har innan jag köper fler och det går väl sådär kan jag säga 🙂 .

Det är svårt att låta bli om man tex hittar ett fint termotäcke för runt 200 kronor…jag menar…det är ju ”inga pengar” eller hur, hi hi?

Nyligen köpte jag en jättefin lättviktshjälm för runt 300:– (Gekås så klart) och kände mig då nästan ”tvingad” att slänga en av de 4 hjälmar jag redan hade.

Att den var ganska ofräsch invändigt efter många svettiga ridpass var väl det som slutligen fällde avgörandet men det VAR svårt att slänga något som ändå fortfarande var funktionsdugligt….

tack