För ca 10 år sedan kom jag av en slump in på en hästsida på Internet som hade ett diskussionsforum där hästfolk från hela Sverige diskuterade allt som hade med hästar att göra och lite till.

Jag fann snabbt att jag via denna sida kunde få tips och svar på verkligen ALLT och det var väldigt roligt att diskutera med likasinnade på ett så enkelt sätt.

Efter några år lades sidan ner och en av entusiasterna, som dessutom var/ är väldigt datakunnig startade www.ryttartorget.se dit många av oss ”stammisar” flyttade.

Sedan november 2002 ”håller jag till” på ryttartorget och deltar nästan dagligen i diskussioner kring våra 4-fota vänner.

På tal om vänner så är det enormt roligt att jag har fått många bekantskaper och flera vänner via dessa internet-sidor, vi är många som har träffats åtskilliga gånger genom åren och haft jättekul tillsammans.

En vän bor tex i Luxemburg och jag har varit och hälsat på henne 2 gånger redan, liksom hon har varit och hälsat på mig. Jag har svårt att tro att jag annars hade fått för mig att resa till just Luxemburg (dvs om jag inte kände någon där) men det är jätteroligt att ha varit där och kunnat jämföra hästhållningen mellan våra olika länder (det var inte mycket som skilde sig åt).

Jag har också en god vän i Stockholm och en i Kiruna för att nämna några exempel och även om vi inte träffas så ofta IRL så vet man ändå att man alltid kan slå en signal eller skicka iväg ett mail om man behöver prata av sig.

Jag kan efter dessa 10 år verkligen rekommendera internet som källa till inspiration och vägledning. Det är inte alltid de egna klubbkamraterna vet bäst och kan råda en och böcker kan innehålla gamla råd och rön som inte längre är aktuella.
Visserligen får man ta alla råd man får via ibland främmande människor på Internet med en nypa salt eller i vart fall sålla en del men för egen del har jag haft stor nytta av mina cyber-bekantskaper.

I morse tömkörde jag Archie. Jag fortsatte med samma övning som då jag red för Birgitta sist dvs att försöka få Archie att trava så långsamt som han någonsin kan och det gick riktigt bra. Fick till några hyfsade tramp ur den långsamma traven så det är nog så jag ska fortsätta passageträningen.
Förhoppningsvis ramlar poletten ner snart, det känns så i alla fall.

Décima hade jättelätt för passage, både på töm och uppsuttet och det tog inte alls lång tid innan hon förstod vad jag ville. När hon lärde sig att trampa märkte jag stor skillnad i hennes travkvalité, arbetstraven blev mycket bättre liksom henns ökningar.

Heron däremot förstod aldrig vad jag och min dåvarande tränare (Maria Borg) ville då vi försökte få honom att trampa, han fortsatte bara att skritta hur mycket vi än försökte att ”elda upp” honom. Jag tror att detta berodde på flera faktorer, dels var han oerhört lugn och gick inte att få ”elektrisk”, dels hade han både svaga gångarter och mycket dålig bakbensaktivitet.

Jag har alltid tyckt om att tömköra mina hästar och de har alla varit väldigt lätta att tömköra.
Jag använder mig aldrig av inspänningar när jag tömkör mina egna hästar eftersom de har/ har haft så lätt för att gå i form ändå.
Jag tycker snarare att inspänningar kan göra att hästen släpper bettet och går bakom hand, i alla fall har det varit så med mina hästar som aldrig stretat emot utan snällt böjt på nacken.

Jag tömkör både i ridhus och utomhus, tex på Jägersros träningsbanor men då får man vara lite extra vaken så att man absolut inte råkar tappa tömmarna om hästen skulle bli rädd och fara iväg. Det hände mig en gång med Heron och han sprang en ganska lång sträcka med 2 tömmar piskandes i baken innan en hästägare som var ute och gick med sin hund lyckades stoppa honom. Otroligt nog var det inte en tråd som hade gått sönder på nylontömmarna och även Heron var helt oskadd men det kunde verkligen ha gått illa om tömmarna fastnat i något.

Tränaren Birgitta och jag är överens om det mesta, dock inte om hur Archies hår ska skötas :=).

Birgitta tycker att svansen ska klippas vilket jag aldrig skulle få för mig att göra.
När jag köpte honom hade han klippt svans men tack och lov så gjorde hans otroligt snabba hårtillväxt att svansen växte ut på rekordfart.

Även Décima hade klippt svans när jag köpte henne och den växte inte ut ordentligt på flera år.

Just svansen är en av Archies ”stoltheter”; den är jättetjock och med röda slingor i det svarta. Snyggt!

Så här ser Archies hagkompis ut!

Birk är en 12 årig d-ponnyvalack som ägs av Lena och Josefin Sjöberg.

Birk kom till vårt stall våren 2007 och har sedan dess varit Archies partner in crime (fast ska sanningen fram är det nog till 100 % Archie som står för ”crime-delen” medan Birk står och tittar på när träns dras in i hagen osv).

Birk rids av mamma Lena och hennes dotter Josefin, Josefin tävlar även en del i hoppning.

Birk är en tålmodig herre som inte låter sig rubbas i första taget och jag och Lena har haft många härliga uteritter tillsammans.

I hagen uthärdar han tåligt Archies ”följa-John-lekar” och låter även den stygga gossen bita honom i rumpan och/ eller dra i hans täcke utan allt för högljudda protester.

Han är snäll som ett lamm i all hantering och helt enkelt den perfekta kompisen för en odåga som Archie!

”Teamet runt dig: Det är viktigt att ha ett bra team runt sig själv och sin häst. Både för att utvecklas, hålla hästen frisk och få vardagen att fungera smidigt. En tränare man trivs med, en duktig hovslagare, en veterinär som man litar på (och som gärna sett hästen även när den är frisk) och en bra uppstallning/miljö för både häst och ryttare.”

Citatet ovan är hämtat från min goda vän Ann Hammarlunds hemsida (http://www.annhammarlund.se/).

Jag tänkte här berätta lite om teamet runt mig och Archie:

Om vi börjar med mina hästskötare så är det två tjejer som båda rider lektion på ridskolan sedan flera år tillbaka. De heter Lina (går 1:a året på gymnasiet) och Elina (går i 8:an).
Lina började hjälpa mig redan på den tiden då jag ägde Décima och har således hängt med i några år nu. Elina började sköta Archie för lite mer än 1 år sedan.
Båda tjejerna har ridit ut Archie några gånger och det har gått utmärkt.
Lina sköter Archie 3 dagar i veckan och Elina övriga dagar.
Lina brukar också följa med på tävlingar som gott sällskap och medhjälpare i allmänhet och fotograf och filmare i synnerhet. Många av bilderna/ filmerna i denna blogg är Linas verk.

Som hovslagare har jag sedan ca 20 år tillbaka Thomas Fredlund. Vårt långa samarbete talar väl om hur nöjd jag är.

Veterinär Henrik Bertelsen är en nyare bekantskap och jag säger till honom som jag gjort till alla andra veterinärer genom åren: ”dig vill jag helst SLIPPA träffa framöver”. Men detta beror givetvis inte på Henriks kompetens som djurvårdare utan på att väl ingen djurägare vill träffa veterinärer mer än nödvändigt.

Min tränare sedan några år tillbaka är Birgitta Nilsson, en instruktör som ställer hårda krav på sina elever men som man också kan skoja och ha givande dialoger med under lektionerna.
Birgitta började rida innan jag ens var född och har både tävlat framgångsrikt och haft många duktiga elever i alla discipliner. Varje vecka är det någon av hennes elever som kniper rosetter på tävlingar runt om i hela Skåne vilket dels beror på att hon har många tävlande elever men givetvis också på att hon är en skicklig tränare.

På ridskolan där jag haft alla mina hästar uppstallade är det Irene Mattsson som är stallchef. Det är hon som varje vardag hämtar Archie och Birk från hagen (jag släpper själv ut dom) och det är också hon som har det övergripande ansvaret när jag är bortrest. Irene är en riktig klippa och likadan ”hönsmamma” som jag så vi talar verkligen samma språk när det gäller Archies uppfostran, väl och ve.

Det känns verkligen skönt och tryggt att ha dessa människor omkring sig och det underlättar givetvis min hästhållning på många olika vis.

Idag har jag anmält Archie till årets första tävling, 10 februari på Malmö Ridklubb, en av våra grannklubbar. Min plan är att rida LB:1.

Nu är det bara att träna på och hoppas att varken skador, snöstorm eller annat kommer i vägen.

I förrgår när jag skulle ta in hästarna hittade jag Birks ledträns mitt i hagen (det hänger vanligtvis på en hagstolpe och det är ström i staketet).

Detta har hänt någon gång förut, dvs att Archie har roat sig med att dra in sitt och/eller Birks träns men denna gången hade han gått steget längre och lyckats med något som i mina ögon får betraktas som smått fantastiskt: grimskaftet låg BREDVID själva tränset och karbinhaken till grimskaftet var helt intakt. Hur en stor häst kan få loss en liten karbinhake utan att förstöra densamma är för mig en gåta och om jag kunde få Archie att göra detta på kommando skulle vår lycka i underhållningsbranschen vara gjord!

Då var det 2008 och jag kan bara hoppas på ett lika bra år som 2007 fast helst utan de skador som Archie tyvärr också ådrog sig.

Om jag tittar tillbaka på året som gått så kan jag konstatera att Archie vuxit till sig mycket, både rent mentalt men även fysiskt. Han är nu ca 167 cm och blir troligen inte mycket större. Fram till i somras låg han ofta och vilade sig på eftermiddagarna, något han helt slutat med vilket jag tolkar som att växtperioden är mer eller mindre över.

I våras fick Archie en ny hagkompis, ponnyvalacken Birk som nu är 12 år gammal. De två har verkligen funnit varandra och Birk har hitills varit den häst som med störst jämnmod och tålamod funnit sig i Archies små ”lekar” där ”Följa John” och ”jag måste bita dig i baken” hört till favoriterna.
Gossarna tillbringade en härlig sommar tillsammans på ett dagbete där de hade en jättehage för sig själva och det ser i dagsläget ut som att vi återvänder dit även denna sommar.

År 2007 var också året då Archie mycket framgångsrikt började en förhoppningsvis mycket lång tävlingskarriär. Det blev placering i mer än hälften av de 7 starterna och vi hann till och med debutera i LB med en 3:e placering, endast 1 poäng från det ekipage som blev 2:a.

Vi har under hela 2007 tränat för min tränare Birgitta Nilsson och avser att fortsätta med detta en gång i veckan även framöver. Birgitta är en härlig personlighet som ställer höga krav men som man också kan skoja och skratta ihop med.

På kvalitetsbedömningen i september blev Archie bedömd som klass 1 i HOPPNING vilket är lite komiskt eftersom all vår träning är inriktad på DRESSYR. Men gossen visade redan en månad efter att jag hade köpt honom som 3 åring att han kunde hoppa (då han hoppade ut genom en 1.50 meter hög ridhusdörr vid löshoppning) så egentligen är jag inte förvånad. Archie löshoppar några gånger i månaden och han visar alltid spänst, vilja, en utmärkt taxering och river ytterst sällan (och då blir han så arg på sina bakben att han sparkar bakut efter rivningen).

Vi lyckades inte kvala till 4-års championatet och detta tror jag dels berodde på att Archie precis innan kvalet var skadad (pga en hovblödning som jag inte vet hur han fick) och dels helt enkelt ännu saknar den förmåga till längning och samling som krävs för att slåss med de bästa 4 åringarna.

Vår ridning idag är inriktad på just samling och längning och att Archie ska få ett bredare register däremellan. Galopp-kvalitén har förbättrats otroligt under vintern och nu är både vänster och högergaloppen mycket bra (tidigare var det ganska stor skillnad dem emellan).

Vi har börjat nosa lite på galoppombyten och tramp (passage-embryon) vid tömkörning.

Om tiden räcker till ska jag även börja hoppa lite mer uppsuttet.

Vad som händer under 2008 får tiden utvisa men jag har några hemliga mål som jag lovar att avslöja allt eftersom året går…..