Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Domare kommenterar mera?

Sedan jag återupptog dressyrtävlandet i lätt klass förra året tycker jag mig har märkt att domarna är flitigare med att kommentera i protokollen, både vad gäller de olika bedömningspunkterna och de allmänna intrycken längst ner.

Jag minns hur tråkigt det var då jag, när jag tävlade med Heron kunde få ett helt protokoll med betyget 6 överallt och utan EN ENDA kommentar.

Sedan behöver man kanske inte går till ÖVERDRIFT som en domare i våras gjorde (enligt min åsikt i alla fall).

Domaren dömde från läktaren och jag satt ganska nära bakom så jag hörde allt som sades till skrivaren.

Efter varje avslutad ritt (LC och LB) författades hela romaner :=). Förvisso var det säkert trevligt för framför allt mindre rutinerade ryttare att få så många synpunkter men det gjorde ju också att de tidigare beräknade starttiderna inte gick att hålla eftersom det myckna skrivandet gjorde att tidsprogrammet snabbt drog över tiden en hel del.

Jag vet inte om detta med att kommentera utförligare beror på

1. nya direktiv

2. nya, mer ambitiösa domare

3. en lokal företeelse i Skåne

4. att man skriver fler kommentarer i lätt klass

5. slumpen, dvs att just JAG råkat ut för nitiska domare

6. en blandning av ovan eller inget av det

Vad säger ni andra (Ann? Fido? övriga?) som tävlar?

Fler sätt att spara TID (och ibland pengar) på!

Några dagar efter att jag svarat en läsare på frågan hur man får tiden att räcka till både ”hästeri” och övrigt liv kom jag på att jag använder mig av fler knep än att vara snabb och effektiv I STALLET.

1. Jag äter ofta frukost på väg till jobbet, dvs i bilen. Under den tid det tar mig att köra från stallet till jobbet eller från hemmet till jobbet hinner jag äta mina färdigbredda mackor.

Jag kör automatare så det är inga problem att köra och äta samtidigt (det var det förvisso inte heller när jag även hade en växelspak att hålla reda på).

Inte nog med att jag sparar tid; jag tycker att det är urtråkigt att köra bil så allt som livar upp (som att ÄTA :=)) körningen är ett plus!

2. Jag har en lättskött frisyr som inte kräver föning, olika hårvårdsprodukter och täta besök hos frisören. Bara att tvätta och låta självtorka.

3. Jag använder till vardags i princip ingen make-up mer än mascara.

4. Jag använder mig av duschen i stallet för att duscha och tvätta håret. Jag har alltid med mig mina jobbkläder (förvaras i ett omklädningsskåp) och kan således komma till jobbet nyduschad och ombytt utan att behöva åka hem om efter ett svettigt ridpass.

5. Jag handlar bara mat 1 gång i veckan och köper då ALLT som vi kan tänkas behöva i matväg för 1 vecka framåt. Alltså behöver jag inte ägna onödig tid till att springa i affärer.

6. Av samma anledning (att slippa springa i affärer) gör jag det mesta av mina övriga inköp (hygienartiklar, kläder, saker till hästen och hemmet) vid 2-3 Ullareds-resor/ år. Så klart kan det hända att jag ”måste” köpa något mellan mina shoppingresor men det är främst hästgrejer som går sönder/ har slitits ut eller lite påfyllning i min egen garderob. Men det mesta till hemmet, förutom mat, köper jag i sådan mängd att jag alltid har ett lager att ta av hemma.

7. Jag betalar alla räkningar som går via autogiro och slipper således hålla reda på förfallodagar och om jag har betalat en räkning eller inte. Mycket praktiskt och på det viset sköter sig räkningarna själv.

8. Jag har valt ett stall som ligger mellan mitt hem och mitt arbete = ingen onödig resväg/ omväg som tar tid och givetvis även en besparing vad gäller bensinkostnaden.

9. Jag läser oerhört mycket men köper aldrig böcker i affärer. I stället handlar jag via Internet eller beställer bibilioteksböcker via nätet. Bara att åka och hämta när det blivit min tur att låna = jättesmidigt och helt gratis dessutom. Jag har givetvis valt att hämta böckerna på ett bibliotek på väg hem från jobb och stall :=).

10. När jag lagar mat (endast på helgerna) gör jag ”stor-kok” som jag sedan fryser in/ har i kylen och äter på lunchrasterna på jobbet. Jag lägger således ingen tid på att laga mat på vardagarna vilket man inte kan ge avkall på om man har barn men som går utmärkt då man bara har sig själv att tänka på (min man äter alltid ute på lunchen och på kvällarna äter vi fil, smörgåsar och dylikt).

Ja, det var mina tids-sparar-tips, kanske har någon fler?

Vattenspann vs vattenkopp

Jag har fått några intressanta synpunkter på ett inlägg jag skrev i förra veckan om att JAG, av bekvämlighetsskäl använder vattenkopp i stället för vattenspann.

Läs och ta ställning!

Synpunkterna finns under inlägget:”Fråga från en läsare: hur ska man hinna med”.

Archie på jobbet

Idag har ”Archie” fått följa med till mitt arbete; i alla fall i form av en t-shirt :=)!

Jag lät förra året trycka upp en vit t-shirt föreställande Archie i hagen, en mycket fin bild tagen av hästskötar-Lina.

Vid enstaka tillfällen har jag på mig tröjan på jobbet. När folk kommenterar bilden spänner jag ögonen i dom och säger:

”FIN VA????”.

Hitills har ingen vågat säga något annat men vissa ger mig lite konstiga blickar?!?!?!

mvh Birgitta, 12 år :=)

PS. Om ni vill se bilden; gå in och titta på inlägg från 27 juli förra året, det är bilden längst till höger.

Buhu….hejdå lilla anka…snyft…

Idag var det så dags att ta adjö av sommarstallet för i år.

Jag saknar redan min nya vän ankan som blev ett så trevligt sällskap när hon väl förstod att ”Birgitta = mat” (det är det jag alltid har hävdat- vägen till alla varelsers hjärta går via magen).

Jag tror att Archie och Birk kommer att sakna sin stora gräshage och den långa utevistelsen.

Igår såg vi att Archie hade fått lite ögoninflammation i det ena ögat och då stallägaren påtalade att Archies öga rann så sa jag ”det är INTE ögoninflammation, det är Archie som GRÅTER över att behöva flytta härifrån”.

Skämt å sido, eftersom jag i grund och botten är en vane och rutin-människa så tycker jag ändå att det ska bli bra att allting återgår till ”det vanliga” även om vi haft en jättebra sommar och gärna återvänder nästa år.

Klockan 15.00 tog jag ut Archie ur hagen och 15.20 stod han åter i sin box på ridskolan så det var ingen längre resa vi gjorde.

Väl hemma kunde Archie konstatera att han fått en ny flickvän och boxgranne; lektionshästen Iris. Hon VERKAR i alla fall mer vänligt sinnad än hans förra boxgranne (hon som höll på att banka itu boxen pga ständig hunger) och lät honom nosa genom gallret utan att vråla som en idiot vilket föregående hyresgäst ALLTID gjorde (ändå skulle hon alltid fram och hälsa- falska kvinna!).

Fråga från en läsare: hur ska man hinna med?

Jag har fått en intressant fråga från en ny läsare, Linda, och även om jag vet att jag har berört ämnet tidigare (fast jag är inte människa till att hitta inlägget just nu) så ordar jag åter om detta, alltid lika aktuella ämne, eftersom jag tror att inte bara Linda och jag har funderingar över hur man bäst får ”ihopa livet”.

Fråga:

Av en händelse stötte jag på din blogg och har nu en timme senare läst massor av härliga bloggsidor. Jag är själv inbiten hästmänniska och har efter fyra års uppehåll (pga barnafödande) äntligen köpt häst igen. Dock är det ständiga problemet bristande tid och svårigheten att få ihop ett 9-5 jobb med familj och tid för hästen. Hur många samt långa ridpass har du per vecka? Jag försöker rida minst 40 minuter effektiv ridning fem dagar i veckan, samt även rykta och umgås med min häst. Detta innebär en sammanlagd tid på 2,5 timmar varje riddag. Hur hinner du med? Jag behöver tips på saker som man kan spara tid på som inte påverkar rid- eller ”umgänges”tid med hästen.Hälsningar,Linda

Svar:

Ja, du Linda; du har nog vänt dig till helt rätt person med din fråga för är det något som jag själv tycker att jag är bra på så är det att vara effektiv, strukturerad och planerande. Det har jag alltid varit och det genomsyrar nästan ALLT jag gör, inte bara min hästhållning.

När jag gick i skolan hade jag en studieteknik utan dess like vilket också resulterade i klassens högsta betyg i både grundskola och gymnasium (snitt 4,9….dé du :=)).

I arbetslivet har jag alltid haft känslan av att jag hinner med mycket mer än mina arbetskamrater, även detta tror jag beror på min förmåga att organisera, prioritera och vara strukturerad.

Så man kan alltså ha stor nytta av dessa egenskaper ”överallt”, inte bara när man vill få tiden att räcka till både häst och privatliv.

Om jag börjar med att svara på din första fråga så rider jag 5 gånger i veckan (2 vilodagar utan någon som helst ”motion” mer än hagvistelse) , i undantagsfall 6 dagar i veckan.

Jag kommer troligen generellt att rida 6 dagar i veckan när Archie blir lite äldre, typ efter nyår kanske.

Mina ridpass är som dina, ca 40 minuters effektiv ridning. Om jag rider ut är passen oftast 1 timme, i undantagsfall längre.

Jag rider nästan utan undantag på morgonen innan jobbet. Eftersom stallet inte öppnar förrän ca 6.20-6.30 och jag BÖR vara på jobbet senast 8.30 (gärna tidigare) så finns det inte mycket utrymme för ”såsande”. Kan tillägga att vi har omklädningsrum och dusch i stallet och jag har alltid schampo, tvål och handduk i mitt skåp. Jobbkläder tar jag med mig nya varje dag.

Det som jag i andras ögon slarvar med för att hinna med är skritten före och efter ridpasset. Visst skrittar jag men det blir inga 10-15 minuter före och efter; det hinner jag helt enkelt inte och min häst går alltid ut i hagen nästan direkt efter ridningen så han blir ju inte stående stilla i boxen.

Något som också tar tid är hästvård och där ”slarvar” jag också. Dels är Archie otroligt renlig och dels har han täcke vinter och höst = han är sällan så smutsig att man behöver stå och rykta.

Jag borstar bara av honom snabbt innan ridpasset, kammar igenom svansen (glansspray i svansen för att hålla den o-tovig är både snyggt och tidsbesparande) och sadlar sedan på.

Att ha hästen HELKLIPPT är oerhört tidsbesparande, inte bara då man ska borsta utan även då man slipper ta bort hår från sina egna kläder och hästens schabrak, täcken mm.

Jag har stallkamrater som tar lika lång tid på sig att göra I ORDNING hästen som det tar mig att RIDA; detta är ganska bortprioriterat för min del och jag tror inte att Archie känner någon ledsnad över detta. Det är vi människor som vill att våra hästar ska ha en glänsande hårrem, hästarna själva verkar snarare tycka motsatsen om man tittar på med vilken frenesi de ibland geggar ner sig i hagen.

Det jag tror är en stor ”bov i dramat” när det gäller att hinna med vad man ska i stallet är risken att bli stående och pratande med stallkamrater.

Jag är själv en oerhört pratglad person, munnen går i ett, och hittar jag en likasinnad är det lätt att tiden bara springer iväg.

Har man bråttom kan man inte kosta på sig lyxen att småprata om oväsentligheter hur trevligt det än är. Detta får man ägna sig åt de dagar man har exta gott om tid, helgdagar tex.

Om man ”måste” prata får man se till att göra ANNAT också under tiden (borsta, sadla, whatever).

Mockning är också något man kan lära sig att rationalisera; även här ser jag stallkamrater som går igenom varje kvadratcentimeter av boxen med lupp och pincett och då tar givetvis mockningen tid därefter.

Själv mockar jag faktiskt både morgon och eftermiddag, på det viset hinner det inte bli så smutsigt och ihoprört och jag upplever att det är fräschare och enklare att göra på detta vis.

Har man möjlighet så är att skaffa en HÄSTSKÖTARE också oerhört tidsbesparande. Jag har ju 2 flickor (15 och 17 år gamla) som hjälper mig, inte i första hand för att jag inte HINNER med men för att Archie ska få det där lilla extra med borstning och rykt på kvällarna som jag kanske inte själv längre roas så mycket av och vill prioritera. För honom blir det mer en ”mys-stund”, om han blir ännu renare av flickornas rykt spelar mindre roll för både honom och mig.

FODER är också något som man kan lägga en hel del tid på eller rationalisera.

Har man trettioelva burkar och dunkar från vilka det ska pytsas/ pumpas ut pulver och vätskor som sedan ska blötläggas, blandas och fodras med så kan det ta sin lilla tid. Dessutom måste man ju lägga tid på att inhandla dessa produkter.

En del i mitt stall ger sin häst vatten från spann trots att vi har vattenkoppar med motiveringen att hästen dricker bättre ur spann. Det gör den säkert/ kanske (inte vet jag) men det tar en jäkla tid att fylla dessa vattenspannar och att ständigt rengöra dom. Så Archie, min fina tävlingshäst får fortsätta dricka ur vattenkopp medan promenadhästarna kan slurpa ur sina hinkar :=).

Något som man kanske inte spontant tänker på kan vara tidsbesparande är faktiskt att ha en uppfostrad och lydig häst. Ju mindre tid man behöver ägna åt att få hästen att stå stilla när man borstar, sadlar, tränsar, sitter upp osv osv desto fortare blir man klar och är säkert gladare som hästägare också.

Hur fort man kan ”hinna med” sin häst och ridning beror avslutningsvis inte bara på hur effektiv man själv är utan även mycket beroende på i vilket stall man står.

Har man hästen helinackorderad där kanske både mockning, in och utsläpp ingår säger det sig självt att det inte är lika tidsödande som om man står i ett kollektivstall där man själv måste åka och handla foder, portionera ut detta dagligen, hjälpas åt med diverse sysslor enligt schema osv.

Själv är jag lycklig över att idag ha en ekonomi som tillåter att jag betalar för vissa tjänster (intag från hagen tex) så att jag slipper slita ut mig i onödan.

Man hinner mer än vad man tror men samtidigt får man inte heller förlora GLÄDJEN i sin hästhållning.

Om man ALLTID jagar klockan är det lätt att glömma varför man egentligen sysslar med hästar och ridning och det vill man ju inte, eller hur?

Dagens asgarv- HÄST-ANKA?!?!?!?

Fick nyss ett mail från min vän A som berättade att hon nu stött på ett nytt orginellt hästnamn:

ANKA?!?!?!?!

Jag, som sällan skrattar högt i min ensamhet, höll på att trilla av stolen i skrattkramper.

ANKA?!?!?!?!

Hur i hela fridens namn kommer man på tanken att döpa en häst till ANKA?

Hade jag stött på denna hästägare hade jag utan tvekan genomfört en liten namn-intervju, trust me!

Att tävla dressyr runt om i Sverige

Förra veckan läste jag en intressant diskussion på Bukefalos (http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=903804) som handlade om huruvida resultaten när man tävlade dressyr påverkades av VAR i Sverige man gjorde detta.

Skulle jag tex ha större chans att placera mig med Archie i Norrland än i Skåne?

Vissa som deltog i diskussionen trodde att så skulle vara fallet.

Några trodde att konkurrensen var/ är hårdast i Skåne och Stockholmsregionen eftersom där finns så mycket dressyrhästar.

Jag tror personligen att det, var man än befinner sig i Sverige, finns en ”klick” av mkt fina hästar som skulle placera sig var de än tävlade. Däremot kanske klicken är mindre i Norrland än i Skåne, just pga ovanstående.

Själv är jag för ekonomiskt sinnad i allmänhet och för lat i synnerhet för att genom egna erfarenheter ta reda på huruvida mina möjligheter till placering hade ökat någon annanstans i Sverige.

Som jag nämnt tidigare tycker jag att redan en resa på 10 mil är JÄTTELÅNG så att köra i timmavis för att kanske ha större chans till en liten rosett (för att inte tala om vad bensinen skulle kosta) är tämligen uteslutet för min del.

Jag är mycket tacksam över det enorma utbud av tävlingar som jag har på säg 5 mils radie, då kan man också ta tävlingarna som lite ”rolig omväxling” och inte på så blodigt allvar.

Fast det hade på sätt och vis varit roligt att tävla i en helt annan del av Sverige där man varken känner till domarna eller konkurrenterna.

Jag börjar nu, efter många tävlingar under året notera att det i princip är samma ryttare som är ute på alla tävlingar och ofta också samma ryttare som placerar sig.

Vissa ryttare kan jag med nästan 90 % säkerhet veta att de kommer att vinna klassen och flera andra vet jag lika säkert kommer att bli placerade.

Just nu är det väldigt många fina hästar som jag möter på tävlingsbanan, i början och slutet av säsongen brukar det glesna av betydligt.

Så var det redan då jag började tävla med Heron minns jag. Han placerade sig mycket oftare i början och slutet av säsongen, säkert till stor del för att han kunde hållas igång på ett helt annat sätt än de som var tvungna att ställa av sina hästar 2-3 månader under vintern.

Medan dessa hästar vilade så tränade Heron vilket blev väldigt tydligt i början av säsongen. Då vi hopptävlade kunde det komma in hästar på banan som dröp av svett efter en hopprunda medan Heron knappt hade förhöjd puls.

Även med Archie har jag förutsättningar att ”hålla igång” året runt om jag skulle vilja så några vintermånader i total vila kommer det inte att bli tal om, i alla fall inte om han får vara frisk.

Mysteriet med Fido är löst

Jag vet att det inte bara är vilt främmande människor som sitter och läser min blogg utan flera i min bekantskapskrets (”hästmänniskor”) gör detsamma (det är de så illa tvungna till ha ha…jag har börjat säga ”du kan läsa mer i bloggen” när jag inte hinner/ orkar förklara något speciellt ytterligare).

Och nu har det vid flera tillfällen hänt att mina läsande vänner, oberoende av varandra, frågat mig om jag har en aning om vem ”Fido” är, Fido som kommenterat en del av mina blogginlägg.

Anledningen till deras frågor har faktiskt också varit densamma; mina vänner och bekanta har uppfattat det som att Fido haft en väldigt ”huggig” ton och vassa åsikter, ibland rent av elaka och detta har ännu mer väckt deras nyfikenhet.

Och det kan jag förstå. Man blir alltid mer nyfiken på någon som ifrågasätter än någon som skriver typ ”jag har läst din blogg och den är bara sååå bra :=)”.

Det har spekulerats i om Fido är någon som känner mig privat (och har ett horn i sidan till mig av någon anledning) och där har jag själv svarat att jag absolut inte tror att jag känner denna Fido, dels för att jag inte är ovän med någon som skulle skriva i min blogg av den anledningen och dels för att Fidos inlägg varit skrivna med sådan kunskap/ ”insatthet” som ingen på ridskolan där jag är uppstallad besitter (no offence stallkamrater :=)).

Men nu har Fido presenterat sig så ni som varit nyfikna kan gå in och läsa kommentarerna under inlägget ”Dagens träning eller vädergudarna driver med mig”.

Mysteriet är löst :=)!

Ännu ett sammanträffande!

Jag har tidigare skrivit om konstiga sammaträffanden och här kommer verkligen ett till!

En god vän som bor i Stockholm har under en längre tid letat efter en lämplig höelevator/ transportör.Och nu har hon funnit densamma! Gissa var????

Ca 5 kilometer från där JAG bor eller typ mer än 600 kilometer från där hon själv bor!

Fast som hon själv påpekade; ska man ha något som har med HÄST att göra ska man leta i SKÅNE :=)!

Så gissa vem som ska få besök till helgen :=)! Eftersom vi i snitt träffas en gång per år (stort TYVÄRR) så blir det extra kul!

Vännen har en häst som är extremt lik Archie på bild, även detta ett sammaträffande i sig då de inte är det minsta släkt med varandra på något vis.

Vi skojar ofta om våra ”svarta” gossar men nu kommer vännen få se en Archie vars hårrem skiftar i alla möjliga nyanser av gult (!), brunt och pyttelite svart.

Vi brukar också skoja om att en dag rida en vacker pas de deux med våra så lika djur, det hade säkert varit mycket fint och det hade väl varit fantastiskt om det inte bara förblir skämtsamma drömmar?