Har ni följt debatten om det slopade Lucia-firandet?

Om inte så läs här och svara sedan på några uppriktigt nyfikna frågor från undertecknad:

När ni själva var ”små”: var Luciafirandet viktigt för er och något ni såg fram emot?

Ni som har barn; om ni tycker att Luciafirande är viktigt; varför tycker ni det?

Anledningen till mina frågor är att jag inte kan minnas mina egna Luciafiranden som något speciellt alls.

Det var bara lite bök med att hitta/ köpa/ låna linne och det där portabla ljuset man skulle ha i näven 🙂 .

Jag har ju själv inga barn men de gånger något dagis har vandrat i mina jobbkorridorer så har jag varken tyckt bu eller bä om detta; hade absolut kunnat avstå från Luciatåget utan att för en sekund känna mig berövad några svenska traditioner?

Jag får tveklöst känslan att de som är så uppbragta över risken att tågen slopas tror/ anar/ tycker att det har något med ”ska vi nu inte få hålla på våra svenska traditioner för att inte stöta oss med invandrare” att göra och så var det ju faktiskt inte alls i just exemplet ovan i alla fall….

Och jag är såååå trött på att ”man” anar ”diskriminering av oss svenskar” där det faktiskt inte alls finns!

Av de som ”tror på” horoskop (vilket jag förvisso inte gör) kan man ibland få höra att Vågen (som jag) är velig.

Detta stämmer inte alls in på mig i alla fall- däremot kan jag säga att jag väger allt möjligt ”för och emot” för att därefter väldigt snabbt fatta ett beslut, beslut jag sällan ångrar.

Däremot har jag en del personer i min bekantskapskrets som jag absolut skulle definiera som veliga och om jag hade varit dessa personer hade jag tyckt att det hade varit jobbigt med detta velande.

Men frågan är om man som velig person märker det själv och/ eller störs?

Som utifrånbetraktare påverkar veliga människor mig så tillvida att jag känner att jag har svårt att till 100 % engagera mig när de frågar om råd eller bara vill delge mig sina planer och det är ju för att jag ”vet” att det de säger idag högst troligt inte kommer att gälla imorgon, om en vecka eller ens senare samma dag. Och då orkar jag liksom inte bry mig.

För när man har tillfrågats om råd ”femtioelva” gånger, gett massor och frågeställaren ändå ändrar sig hit och dit utan att det känns som de råd man gett ens har övervägts….tja…då tröttnar jag.

Känner ni igen er?

Har ni också lekt med tanken på att starta någon form av företag eller har ni rent av gjort det?

Jag skulle gärna göra det om jag bara hade en tillräckligt bra affärsidé men tycker inte att jag har det (än?).

På den tiden jag var gift med en annan man skojade jag och han om detta ibland; att vi hade haft ett blomstrande företag om vi ”bara” hade hittat en bra produkt eftersom han är mycket framgångsrik säljare och jag är en fena på administration, logistik och ”pappersarbete”- en perfekt kombination tänkte vi.

Sedan kan man ju sälja både produkter och ”idéer”/ tjänster, driva ett helt eget företag eller starta en franchise.

Man kan också driva företaget vid sidan av ett ordinarie arbete som ger den säkra inkomsten eller så kastar man sig rakt ut i egenföretagandet.

Ja, jag grunnar vidare…för dels har jag som sagt ingen bra affärsidé och sedan har jag redan ett jättebra jobb som det skulle mycket till för att jag som ”trygghetsnarkoman” skulle våga lämna.

Ni som startat/ driver egna företag:  berätta gärna vad ni gör och fördelarna/ nackdelarna som ni ser det.

Vad ska man se upp med?

Härom dagen diskuterade vi ju när det är lämpligt/ olämpligt att ringa till någon och då slog det mig: jag stänger aldrig någonsin av min telefon (IPhone)!?!

Har den på ljudlös; ja, mkt sällan men helt avstängd nej, aldrig.

Stänger ni av er telefon och vid vilka tillfällen i så fall?

Ni som följt bloggen länge vet att jag sällan sover ”länge” utan oftast går upp väldigt tidigt för att rida.

Enstaka gånger vill dock även jag ta en sovmorgon om det går och sist jag bestämde mig för att unna mig detta blev jag väckt av ett fullständigt ”onödigt” sms klockan 7 en lördag!?!?

Kanske är jag känslig men jag kan inte tycka att det är ok att skicka sms så tidigt, inte om det inte är något viktigt i alla fall.

Blev skitsur och kunde inte ens somna om så det var den sovmorgonen….

Men vad säger ni?

Tänker ni på hur dags ni ringer/ sms:ar eller gör ni det när andan faller på oavsett tid?

Vilka tider tycker ni är ok att ringa/ messa?

Härom dagen blev jag sugen på pannkakor och visste att jag hade ingredienserna hemma.

Det visade sig dock att äggen hade gått ut en månad tidigare och mjölken 3 dagar tidigare.

Detta hindrade mig dock inte det minsta; jag gjorde pannkakorna, åt dom och är still alive and kicking.

Vet att vissa är überkänsliga för ”gammal” (i datum utgången) mat men själv luktar jag på whatever och rättar mig mer efter det än vilket datum som står på paketet/ förpackningen, framför allt om det gäller torrvaror.

Är ni som jag eller slänger ni allt som är gammalt?

Diskuterade med Henrik vilket album som troligast hade utsetts till årtusendets bästa.

Jag vet ju vilket jag håller på men vad tror ni?