Blev lite barnsligt glad när jag såg dessa bebis-bär igår!

Köpte en jordgubbsplanta av en privatperson via Facebook för några veckor sedan och hon var så där härligt entusiastisk som en del odlare är kring sina grödor och utlovade digra skördar om något år.

Men det ser alltså ut som om Henke och jag kommer att kunna knapra på i vart fall var sin egenodlad jordgubbe redan i år!

Idag har jag ägnat några minuter åt denna syssla!

Kan ni så tycker jag absolut att ni ska bli blodgivare- tänk om ingen ville vara det?

Fascinerande läsning!

Firar ni mors och/ eller fars dag? Varken Henrik eller jag gör det- jag har aldrig varit något ”firare” av högtider öht. Firar inte heller namnsdagar.

Snubblade över denna sida och jag är tydligen heeelt ute som varken har ärvda badrockar eller hotellhanddukar utan sådant här ”skräp” 🙂 🙂 🙂 !

Lite skämtsam rubrik men med mycket sanning också- oavsett ålder!

Jag har skrivit om detta förut men det tål att upprepas!

Om du sitter ”fast” i ett dåligt förhållande och tänker att det är bättre att stanna än att gå, att ingen annan kommer att vilja ha dig osv; GÅ!

Jag nästan översvämmas av folk i min egen ålder ( och yngre också så klart) som börjat om med en ny partner och som har det hur bra som helst!

Ja, det gäller mig själv också utan tvekan men jag är alltså verkligen i ett rejält stort sällskap.

Och det är helt underbart, både för egen del men också att se och läsa om vänner och bekanta som har blommat upp, som aktiverar sig med en massa roliga saker med den nya kärleken osv.

Så ge inte upp- han/hon finns någonstans där ute!

Jag hävdar alltid att man hinner det man verkligen vill….

Såg denna på nätet och nickade igenkännande.

Inte för att min nuvarande man skulle köra sådana här fulspel men nog har jag varit med om det tidigare…

Känner ni igen det?

Ni har säkert varit med om det på anställningsintervjuer; att man ombeds att räkna upp x saker ”som man är bra på”.

En av mina bästa egenskaper tycker jag själv är att jag har en väldigt hög arbetsmoral och uthållighet; jag kan liksom inte göra ett dåligt/ halvdant arbete pga mitt samvete om inte annat och jag kan jobba nästan hur länge/ mycket som helst, om det behövs.

Nu är mitt mål i livet verkligen inte att slita, tvärtom, men jag kan som sagt göra det om det behövs och har också gjort det i kortare eller längre perioder.

När jag tänker tillbaka på en del saker jag gjort kan jag i efterhand inte förstå hur jag orkade/ klarade av det men tydligen gick det.

Exempelvis hade jag ett tag ett extrajobb med städning av en ridskolas kontor och ”allmänna utrymmen” och detta 5 dagar i veckan.

Förutom heltidsarbete skulle jag alltså städa dessa 5 gånger i veckan, driva en cafeteria i samma stall 3-4 timmar om dagen varannnan kväll och rida och tävla var och varannnan helg.

Extrajobbet tog kanske 1 timme så jag fick stiga upp i ottan, först för att städa, sedan rida, komma till jobbet vid 8 och därefter infinna mig i cafeterian runt 16.30.

Och så höll jag på i typ 1 år…

Extrajobb har jag för övrigt haft under i princip alla år så för mig är det inget konstigt att arbeta både alla möjliga tider på dygnet och alla röda dagar som finns.

Numera lever jag ett mycket lugnare liv och är tacksam för varje dag som jag kan ha det så.

Det har aldrig varit ett självändamål att jobba mycket men när det har ”behövts” (läs: under alla år som ensamstående hästägare som ville unna sig alla träningar och tävlingar) så har det blivit så.

Men vad säger ni läsare; vad är era goda egenskaper?