Läser att vi går mot ett kontantlöst samhälle och kan bara hålla med.

Har sedan ganska lång tid tillbaka i princip ALDRIG cash, varken ”på mig” eller hemma.

Blev nästan irriterad när jag nyligen fick en femhundring då personen saknade swish (som jag använder konstant) och jag fick liksom fundera på vem jag kunde ”dumpa” denna sedel!

Använder inte heller plånbok längre och det är inget jag saknar- bara en sak mindre att hålla reda på.

Känner ni igen er?

Sant eller inte men jag som är ganska nyfiken av mig kunde ha en liknande konversation som den nedan både med min fd man och med Henrik:

Jag: vad sa XX om sin resa?

Henrik: Jo, hen var nöjd.

Jag: men vad sa hen mer?

Henrik: nä men hen sa inte mycket mer…

Jag: men frågade du inte vilket hotell XX bodde på, hur långt ifrån stranden det låg, hur lång transfern var, om det var god mat, vilket bolag hen reste med, vad resan kostade bla bla bla bla och tusen frågor till….

Henrik: Näää

🙂 🙂 🙂

En gång om året typ…..

Har ni någon gång läst/ sett/ upplevt  något som avskräckt er från en viss sak ”i evighet”?

För att förklara ska jag ge er några exempel:

När jag gick i högstadiet fick vi se en film om vilka skador man kan få i munnen av att snusa. Filmen var värre än den värsta skräckfilm och jag minns den väldigt levande än idag, ca 35 år senare. Skulle aldrig få för mig att prova snusning- delvis pga filmen.

Några år senare läste jag om hur många (ca 10) sockerbitar en 33 cl burk Coca Cola innehåller. Sedan dess dricker jag mycket sällan läsk fast jag tycker att det är gott. Light-läsk dricker jag däremot även om det säkert är ”farligt” av andra orsaker.

Sist men inte minst kommer jag ihåg en gång för många år sedan då jag ville gå ner i vikt. Jag vägde mig VARJE DAG och vågen visade på stadigt neråtgående siffror även om det vissa dagar handlade om typ minus 100 gram.

En dag åt jag för ovanlighetens skull en PIZZA och nästa dag hade jag gått upp ETT HALVT KILO?!?!?Förvisso gick jag ner det snabbt igen men detta fick mig ändå att bli avskräckt från denna typ av föda som jag därefter äter väldigt, väldigt sällan.

Har ni liknande exempel?

Idag funderar jag över fenomenet ”15 minuter i rampljuset” och hur ”alla” numera kan uppnå det; tack vare Facebook och andra sociala media.

Man ger någon framför en i kassakön en femma eftersom hen saknar tillräckligt med pengar till blöjor eller så hittar man en skokartong med 5 kattungar i skogen, berättar om ovan på Fejan och vips så har man fått sina minuter i rampljuset!

Bra eller dåligt?

Tja…mestadels bra och harmlöst eftersom jag tyvärr ibland nästan får känslan av att folk inte hade brytt sig om att vara dessa goda samhällsmedborgare om de inte hade chansen att få lite medial cred för det också….

Ni som är i vart fall +30 minns säkert hur man för säg…10 år sedan kunde läsa annonser om ”sista minuter resor” i tidningarna.

Vågade man åka ospecificerat kunde man få en resa för en tusenlapp eller två!

Det känns som att detta koncept är, om inte borta så i alla fall förenat med helt andra priser, eller?

De erbjudanden jag har sett har i alla fall kostat betydligt mer- måhända pga en hitills ”dålig sommar” då folk i allmänhet kanske betalar rejält bara för att komma bort?

Vad är er erfarenhet?

Har ni åkt ”sista minuten” någon gång?

Så har det då hänt även mig, det man hört och läst så mycket om; mitt bank-kort blev kapat!

Jag kom tack och lov undan med blotta förskräckelsen; 7-8 belopp på vardera ca 9 och 18 kronor drogs av något spelbolag (???) och pengarna återbördades av Swedbank bara minuter efter att jag hade pratat med dom.

Fick ett sms vid 21.00 på kvällen om att Swedbank misstänkte kortkapning, ringde dom direkt och allt var uppklarat på några minuter bortsett från att jag måste vänta på ett nytt bankkort som kan ta upp till 5 dagar.

Swish fungerar under tiden så jag sitter inte i sjön- dessutom använder jag inte kortet så ofta.

Hur kortet kapats går ej att veta; jag lämnar det i alla fall aldrig någonsin ifrån mig och har aldrig använt det utomlands.

Beställde hundmat och foton via nätet nyligen och betalade med kortet- kanske var det då?

Har ni råkat ut för något liknande och hur gick det?

Varje gång jag flyger slås jag av hur mördande tråkigt det måste vara att jobba som flygvärdinna.

Så klart finns det massor av ÄNNU tråkigare sätt att förtjäna sitt levebröd men just flygvärdinna minns jag var ett riktigt drömyrke när jag var liten.

Antingen var det en myt redan då eller så var man på den tiden mer fascinerad av uniformerna och att alla tjejerna var snygga- inte vet jag?

Och idag hör jag aldrig någon berätta med något drömskt i blicken om att de vill jobba med detta.

Tänk att ägna arbetstiden åt att fråga folk om de vill ha kaffe eller te, inte kunna undkomma ibland trista typer och gnälliga barn samtidigt som man befinner sig högt upp i luften med eget mikroskopiskt utrymme att sitta/ pausa på.

Nä fy….jag hoppas stackarna har bra betalt och/ eller bra villkor som uppväger detta. Eller så är det ett mycket roligare jobb än vad jag inbillar mig….