Just nu pågår ett stort beläggnings- (asfalterings) arbete i mina trakter och en vakt står då och då och dirigerar trafiken.

Detta fick mig att fundera över vilket som är Sveriges tråkigaste arbete då just ovan syssla lätt torde kunna platsa på en sådan 10 i topplista.

Tänk när flygvärdinna var det som var och varannan tjej ville bli?!?!!?

Det verkar också i mitt tycke vara ett grymt tråkigt arbete där mycket av ens tid går åt till att rabbla ”kaffe, te, kaffe, te” till allsköns passagerare.

Men vad tror/ tycker ni: vem har Sveriges tristaste jobb?

Hittade denna länk på Facebook och läste en del av den mängd kommentarer som hade skrivits.

Läsarna är tydligen uppdelade i två läger: de som tycker att killen är en idiot som tror att han kan göra som han vill och de som tycker att han är strong som följer sitt hjärta….typ….

Vad tycker ni?

Jag tycker att det är ganska vanligt att min smak ändras, i alla fall till viss del.

Ett tag ville jag tex bara ha svart läder på mina hästprylar medan det sedan flera år tillbaka bara är brunt som gäller.

Samma sak med mycket annat; favoritfärg på bil (just nu svart eller mörkblå), möbler, kläder, frisyrer osv osv…

Jag har alltid varit av åsikten att de som tatuerar sig kommer att ångra sig förr eller senare, även om det kanske tar många, många år och i just det fallet är ju beslutet mer eller mindre oåterkalleligt.

Visst…man kan ta bort tatueringar med laser numera men frågan är hur snyggt det blir om man har enorma utsmyckningar över stora delar av kroppen?

Idag undrar jag om ni som har eller har haft tatueringar har ångrat dessa? Och OM ni har ångar er: har ni gjort något åt saken, dvs försökt (och lyckats) att ta bort dom?

Här ett ”extremfall” för övrigt.

Jag antar att dagens ungdomar inte har sett många av de här grejerna annat än på bild?

Och själv kände jag igen i princip allt förutom att mina lärare hade ”normala” kläder 🙂 !

För övrigt stämde detta också!