Inlägg i kategorin Blogg/lästips

Skrivet

Hur du slipper julens tv-program och gräsliga repriser

Enligt min erfarenhet är det ofta då människor är långlediga som man passar på att visa allt möjligt skräp på tv. Gamla repriser, långfilmer som Pretty Woman och Snuten i Hollywood-filmerna tex som, hur bra de än var en gång i tidernas begynnelse, har visats trettioelva gånger vid det här laget.

Jag tillbringar gärna någon ledig timme framför tv:n men då ska det finna något vettigt att titta på och det tycker jag som sagt sällan att det finns när man verkligen är ledig och HAR TID att slappa.

I år var jag förutseende och valde att inte förlita mig till det som vanligt magra och usla tv-utbudet utan jag hyrde i stället en 9-timmar lång dvd innehållande en underbar tv-serie som visades i min ungdom och som hette ”i vår herres hage”.

Tv-serien var baserad på James Herriots fantastiska böcker om sitt liv som veterinär i Yorkshire från 40-talet och framåt och jag minns att jag slukade varje avsnitt.

Har ni inte läst böckerna så är det nästan ett MÅSTE för varje djurintresserad och bokintresserad person, de är mycket lättlästa och roande och nu kan ni alltså även se tv-serien på dvd.

Maken, som är 2 år yngre än undertecknad och som hade andra intressen än att glo på tv i tonåren hade helt missat serien men har suttit lika klistrad vid tv:n som jag under julen.

Och det som glädjer oss är att det finns ytterligare lika långa dvd-filmer att hyra, detta var bara en av 4 :=).

Så nu vet ni vad vi gör hela ledigheten: sitter framför tv:n och blir sugna på te, bacon och ägg (ni förstår vad jag menar efter att ha sett något avsnitt :=)).

Skrivet

En av mina stallkamrater….

…porträtteras i bloggen jag tipsade om härom veckan:

http://casey.webblogg.se/index.html

Liv står förvisso inte i just ”mitt” stall (där vi har 7 hästar) utan i det andra stallet på anläggningen, det med fullservice.

Det är väldigt roligt att det på denna anläggning finns en hel del ryttare som tävlar på olika nivåer i både hoppning och dressyr, det var ju en av dom sakerna jag saknade på ridskolan- dvs inspiration från likasinnade.

Även om jag 99 gånger av 100 rider mol allena (Soya undantagen- hon är ALLTID med) så är det roligt att någon gång kunna diskutera något som har med träning/ tävling/ domare/ program/ you name it att göra :=).

Liv har förresten en egen blogg:

http://aramise.bloggagratis.se/

Skrivet

Tips på hästbloggar och/eller hästrelaterade hemsidor?

Eftersom jag tycker att ni får så många tips om allt möjligt av mig här på bloggen så vill jag också kunna utnyttja er kunskap ibland :=).

Ni var en stor hjälp då jag skulle bestämma mig för om jag skulle köpa en I-phone eller ej och nu kommer jag med nästa förfrågan:

Har ni tips på intressanta hästbloggar eller hemsidor som rör hästar som ni brukar följa/ läsa??

Med intressanta menar jag inte den typen av bloggar som jag refererar till som ”bloggar för inbördes beundran” där hobbyryttare inte redogör för annat än vad de gör dag för dag med sin häst (”idag skrittade jag ut i regnet”) och/ eller där personens läsare bara skriver kommentarer i stil med ”gud så vacker din häst är” eller ”du rider verkligen bra”.

Sådana bloggar är säkert jätteintressanta (hmmm…..) för den närmaste inre kretsen av vänner och bekanta men jag efterlyser mer hemsidor och bloggar där det förekommer debatter, diskussioner, där man får tips och råd och dåd kring olika saker som har med hästar att göra.

Har ni några sådana på lager så vore det kul om ni ville dela med er!

Mitt eget bidrag får bli denna nystartade blogg:

http://casey.webblogg.se/index.html

som kanske blir en följetong för min del framöver?

Skrivet

Många fler whippetbilder och länktips (hundinlägg)

Om ni inte har tröttnat på att glo på och läsa om de små vesslorna kan ni finna ännu fler bilder och läsa mer på Soyas kompisars bloggar!

http://whippetlili.se/

Här skriver Jonatan om Lilis öden och äventyr och det finns ganska många bilder från tex träffen i Vellinge i helgen.

En annan bloggare är Jeanette som tog initiativet till träffen och om hennes hundar kan ni läsa här:

http://lisabellawhippets.blogspot.com/.

Och om ni inte har fått nog ens efter att ha läst dessa bloggar så finns det från Jeanettes blogg länkar till ännu fler (titta i högermarginalen).

Skrivet

Kommentarrekord!

Mitt inlägg om egen gård (”Jobbar man ihjäl sig som gårdsägare? Jag tvivlar….”) har skapat lite av ett kommentar-rekord med mååånga åsikter och erfarenheter.

Gå gärna in och läs!

Skrivet

En bloggstöld till!

Med risk för att anklagas för bloggstöld eller för att sakna fantasi nog att skriva egna inlägg ”måste” jag bara publicera följande klipp från havrepappans (www.hippson.se/blogs/havrepappa) blogg.

Att jag finner det så roligt är delvis eftersom jag själv otaliga gånger skämtat om Archies svårigheter att förflytta sig i sidled och hur man skulle kunna lösa detta.

Havrepappan har ett utmärkt förslag:

Specialfoder i ordets rätta bemärkelse

Hela hästvärlden är full av meningslösa och svindyra prylar, den ena är värre än den andra. Allt skall vara pretto och special. Det duger ju inte att göra rent sin hjälm med tvål och vatten gubevars, till det så måste man naturligtvis använda ett speciellt hjälmtvättmedel.

Allra värst blir det när man kommer till kraftfoder för häst. Som jag tidigare skrivit så finns det minst 50 olika tillverkare som var och en har minst 10 olika sorters kraftfoder i sitt sortiment… Alltså, summa summarum minst 500 olika sorters säckar att välja mellan. Naturligtvis är det olika innehåll i var och en av de olika säckarna..?

Jag lanserar nu istället ett foder med ett garanterat unikt innehåll. Havrepappas specialfoder. Detta foder kommer att bli fullständigt banbrytande inom hästsporten, och precis alla kommer att vilja köpa det, till vilket löjligt högt pris som helst.

Först och främst själva formen på dessa pellets. Det är ju så underskattat! Alla idag existerande foder ser ut som mini-bajs. Bruna små korvar av pressat foder. Havrepappas specialfoder kommer istället att tillverkas som pellets i formen av små hästar. Varje häst väger 100 gram vilket gör att man lätt kan räkna upp rätt mängd foder, t ex 10 hästar = ett kilo.

Fodret i sig kommer att specialsys för olika önskade egenskaper, och det är faktiskt bara fantasin som sätter gränserna. Dessa varianter kommer att finnas i grundutbudet från början:

Skänkelvikningsfoder: Fodret består av 15 % järnfilsspån, och som nödvändigt tillbehör finns Havrepappas elektromagnet för endast 12799:- att köpa. Man utfodrar hästen med specialfodret varje dag under 10 dagar innan tävling. Väl på tävlingen placeras en medhjälpare med elektromagneten vid den bokstav som skänkelvikningen skall avslutas vid. När ekipaget når momentet skänkelvikning i programmet så startar medhjälparen elektromagneten och hästen, bokstavligt talat, dras i sidled till rätt bokstav.

Arabfoder: Detta är ett arabfoder i ordets rätta bemärkelse. Det innehåller 25 % sand från ett sandtag i Dubai, alltså arabfoder (och som ger en hutlös bra vinstmarginal…).

Prestationsfoder: Detta är ett helt ordinärt standardfoder baserat på havre, men med tillsatserna Red Bull och vodka. Säg vilken häst som inte flyger fram över tävlingsbanan med det fodret i kroppen? Dessbättre testas aldrig hästar för alkoholhalt i blodet under tävling utan endast ryttarna. De senare bör därför inte äta detta hästfoder närmare inpå tävlingen än 10 timmar.

Bantningsfoder: Inuti varje liten pellet finns en kudde av helium. Efter två veckors behandling med detta specialfoder uppnås en 100-200 kilos viktnedgång. Överdosering bör i möjligaste mån undvikas då hästen kan bli orolig när den bokstavligt talat, likt en ballong, svävar runt inne i stallet på nattetid. Som säkerhetsåtgärd skall hästen ha på sig grimma samt longerlina i boxen så att man enkelt kan få ner hästen från taket, om olyckan ändå skulle vara framme.

Fartfoder: Med denna specialblandning av 50 % havre och 50 % rent raketbränsle så kan man få fart på det tröttaste av gamla ök till hästar. När man känner att farten borde ökas så tänder man helt sonika eld baktill på hästen. En 7 dagars behandling räcker till ca 10 sekunder i 250 km/h. Detta foder passar även för de som vill imponera på domarna med en läckert ökad trav. Som nödvändigt tillbehör säljs även Havrepappas flamskyddsmedel för 1499:-. De flesta hästägare uppskattar trots allt att hästen har en svans.

Detta kommer att utgöra bassortimentetet i Havrepappas specialfoder. På sikt kommer fler varianter av fodret att markandsföras. En given uppföljare är ett foder för hästar som har svårt för serpentiner. Detta kommer att bestå av 75 % Tequila. Säg mig, vilken alkis på stan klarar av att gå rakt fram menar jag…

Skrivet

Den lilla blogg-världen och olika typer av hästmänniskor

Vissa teman återkommer oftare än andra i min blogg; att livet ibland är orättvist är ett sådant tema, och att världen ibland är väldigt liten är ett annat.

Ett exempel på det sistnämnda fick jag för ett tag sedan då jag tipsades om att en gammal internet-bekant som jag träffat vid några tillfällen har en blogg.

På den tiden personen var aktuell på samma hästforum som undertecknad kallade hon sig ”Lill-Anna” (trots att hon är 176 cm lång :=)) och eftersom hon varken var anonym där eller på sin blogg så tycker jag att jag kan ”avslöja” henne.

Hur som helst, Annas blogg http://lanciosmatte.blogg.se/, ledde mig vidare till hennes mans blogg som jag måste säga roade mig en del. Bland annat hittade jag nedastående alster författat av honom (jag har kopierat det rakt av) och jag måste säga att jag nickade extremt igenkännande åt nästan varje ord:

Olika typer av hästmänniskor (kopierat från www.hippson.se/blogs/havrepappa)

Jag fick en fråga från en läsare om jag kunde beskriva hästmänniskor i allmänhet, och de mer galnare avarterna i synnerhet. Det är väl klart jag kan göra det. Ironier och generaliseringar är ju mina starkaste sidor.

Jag tycker mig kunna urskilja ett antal ”typer” av hästmänniskor som utmärker sig från den grå massan av vanligt hästfolk. Håll till godo…

Surrogatmänniskan
Denna grupp hästmänniskor har häst istället för barn och familj. Dom behandlar hästen som om den vore en mänsklig varelse, och hörs ofta prata med hästen inne i boxen. Om det hade varit möjligt så skulle de ha föredragit att ha hästen hemma i den egna lägenheten istället för i stallet. Då detta är omöjligt så tillbringar de en ansenlig tid i stallet. Hästmänniskor av det här slaget anser att tävla med hästen är djurplågeri, och pysslar mycket hellre än att rida.

Kännetecken: Har ofta en påse hästgodis i ”mänskliga” smaker så som skogsbär eller grönt te hängandes utanför boxen.

Tips för framtiden: Bli påsatt och skaffa en unge så att den stackars hästen kan få lite lugn och ro.

Tävlingsmänniskan
Hästägaren ser sitt djur som ett tävlingsredskap. Att plocka rosetter är allt. Om så hästen skulle halta illa på tre ben och ha det fjärde benet rakt ut från kroppen i en konstig vinkel så skall det tävlas… och vinnas. De pysslar med hästen bara precis så mycket som är absolut nödvändigt för att den skall överleva och kunna prestera bra. Tävlar gärna i klasser långt under hästens kapacitet, det är ju skönt att få vinna.

Kännetecken: Boxdörren är smyckad av plaketter, i övrigt tomt utanför boxen.

Tips för framtiden: Rosetter är enbart papper och tyg, går inte att sälja och har inget värde, mer än för dig personligen.

Socialmänniskan
Är egentligen inte så speciellt intresserad av hästen som sådan, men har hela sitt sociala liv i stallet. Pratar mycket och gärna med alla, och tillbringar mer tid i stallets fikarum än på och med hästen. Ofta är det mycket snack och liten verkstad samt en hel del skitprat om alla andra människor och hästar i stallet.

Kännetecken: En latte-mustasch och en slarvigt mockad box eftersom de andra gick och fikade innan hon var klar med mockningen.

Tips för framtiden: Det finns människor även i världen utanför stallet. En vän utanför hästvärlden kanske inte skulle vara så fel trots allt?

hästen-är-mitt-liv-människan
Allt, och då menar jag ALLT, som existerar i denna grupps liv är den egna hästen. Inget socialt liv existerar i övrigt, möjligen bortsett från Bukefalos där denna grupp hänger när de inte är i stallet. Denna grupp tävlar inte, av den enkla anledningen att de inte vågar möta så många främmande människor på en gång. Istället så försörjer de minst hälften av alla Sveriges veterinärer genom ständigt återkommande besök eftersom de flesta av dem lider av Münchhausen by proxy-syndrom.

Kännetecken: Misstänksam mot nya människor i stallet, och pratar ofta mumlande för sig själva.
Tips för framtiden: Skaffa ytterligare en hobby… gå en studiecirkel i knyppling, matlagning, krokimålning… vad som helst går bra.

Ponnyungen
Dessa små otäcka ungar finns enbart på finare anläggningar. Där ses de hänga i cafeterian drickandes en Cola medan de pratar med polare under tiden som mamma/pappa packar transport, och ryktar ponnyn inför tävlingen. När föräldrarna är klara så ringer de till ponnyungen på mobilen och meddelar att det är klart, varpå de blir utskällda av vilken anledning som helst. Dessa bortskämda snorungar surar därefter hela vägen till tävlingen, vägrar ut sig på första hindret och piskar sen upp sin ponny. Därefter lastar föräldrarna ponnyn igen och de åker hem.

Kännetecken: Ser ingen skillnad på sin ponny och en moped.

Tips för framtiden: En månad på Robinson-ön hade gjort er gott era små ligister.

Sniptanterna
Denna min favoritgrupp bland hästmänniskor. Tycker själva att de är för mer än alla andra tillsammans, och älskar ljudet av sin egen röst. Allt som de själva gör är bara sååå fantastiskt, och ingenting som någon annan gör är ens i närheten av bra. De talar sällan med någon annan i stallet (mer än möjligen några få utvalda), men sniper desto oftare på munnen när hon hör andra prata med varandra. Skulle aldrig sänka sig till den nivån att hon åkte till stallet osminkad och utan sina märkeskläder.

Kännetecken: Mun som pekar nedåt och näsa som pekar uppåt. Hårt sminkad. Skulle aldrig starta i en tävling på lätt-nivå utan ställer hellre upp i en Msv med ett resultat på 32%.

Tips för framtiden: Bli påsatt, men skaffa för guds skull ingen unge.

Snål men rik-människorna
Denna grupp driver ofta egna stall med inackorderingar. Hatar när någon stackars tjej spiller ut 4 korn havre i stallgången eftersom havre är jättedyrt. Dessa människor har ofta små, men tydliga, tecken på ett visst välstånd (som kommer sig av ett liv i snålhet) såsom Rolexklockor eller mycket exklusiva glasögon. Snålheten tar sig ständigt nya uttryck och regler är bara bra så länge de gynnar dem själva.

Kännetecken: Har vissa likheter med sniptanten, men är betydligt snålare och mer mästrande med övriga i närheten.

Tips för framtiden: Öva dig själv genom att slänga 2 korn havre i toaletten varje kväll. Du kommer att gråta i början, men det blir enklare efter ett par, tre år.

Det finns säkert många, många fler grupper än dessa nyss nämnda i hästvärlden. Alla är vi ju olika som individer och hästmänniskor. Jag älskar dock att generalisera och ondgöra mig över avarterna i hästfolkets släkte, och då blir det så här…

Skrivet

Ytterligare ett bloggtips…

…för den som är dressyrintresserad:

http://www.agria.se/teamagria/emelie_brolin_blogg.nsf

Kuroisa:
Om man går in och kollar på inlägget från 25 oktober så finns där en väldigt oskarp liten bild på Décimas 1 år yngre helbror Donovan.
Donovan var till salu samtidigt som Décima men dels så hade jag inte så mycket pengar och dels så var han då bara 2 år gammal= för ung för min smak.