Ha ha ha….det kändes nästan som att läsa sina egna ord…detta har vi ju diskuterat hur många gånger som helst på bloggen!

Pratade även om ”fenomenet” med en konkurrent på en tävling nyligen; hon uttryckte stor frustration över att ”vissa” fortsätter att tävla på en viss nivå år ut och år in, med massvis av placeringar utan att ”låta oss andra få chansen” som ryttaren uttryckte det.

Som sagt har vi diskuterat detta massor och åsikterna går isär.

Jag skulle för egen del utan tvekan sluta att tävla en viss klass efter 20-30 placeringar på den nivån men andra tänker inte så och det är de i sin fulla rätt att både tänka och framför allt agera utifrån.

Vi får väl se om det blir några förändringar i uppklassningssystemet så som det efterfrågas i artikeln och vad utfallet av detta i så fall blir…..

Då var det dags igen; efterlysning på Facebook om stulna hästar.

Av inlägget på Facebook att döma skulle man fås att tro att en random tjuv besökt 2 olika stall och stulit en häst per stall och som ”extra piff” tillhörde båda hästarna samma familj.

Nääääeeeee sa jag direkt!

Min erfarenhet av dylika efterlysningar är att det i 99 % av fallen handlar om tvister mellan fullkomligt kända personer, inga främlingar som åker runt och snor hästar.

Men ”folk” förfasas, dela inlägget, skräms upp…helt i onödan.

Ungefär som då det ibland varnas för vita skåpbilar som råkar stanna vid en vägkant….det kan faktiskt bara handla om någon som vill beundra utsikten, slå en drill eller har kört vilse. Alla är inte tjuvar per automatik.

Sedan är det absolut bra att vara försiktig och hålla ögonen öppna men det kan också gå till överdrift.

Min höga ålder till trots 🙂 läser jag Nellie Berntssons blogg, en tjej jag hade kunnat vara mamma till (hon är 18 år).

Och det slår mig så skönt det är att ha vuxna läsare som jag och slippa de ganska frekventa ifrågasättandena och mycket märkliga frågor (och påståenden) hon får på bloggen även om hon dels mycket sällan besvarar sådant och dels säkert skrattar hela vägen till banken.

Jag slipper svara på varför jag duschar innan jag åker till gymmet (fast jag har varit i stallet hela dagen och ridit 6 hästar) eller varför jag vill ha ridhus fast jag har dessa nämnda hästar som tävlas i hoppning på en hög nivå. Bara 2 av massvis exempel 🙂 !

Men som sagt betalar sig hennes blogg bra medan min inte så mycket ha ha ha!

Sitter och läser en intervju med Ulla Håkansson och det är väl inga konstigheter med den men däremot blir jag lite trött på en del kommentarer om den på nätet.

Man får gärna hylla Ulla som nästan bara rider utomhus men varför måste så många skriva saker som ”åhhh det är så TRÅKIGT att rida i ridhus”.

Jag har alltid hävdat att den som tycker att det är tråkigt att rida i ridhus eller på en ridbana brister i sin fantasi för oaktat vilken häst man sitter på, ung eller gammal, välutbildad eller endast grundriden så kan man variera sin ridning huuuur mycket som helst om man VILL.

Ibland hör man att rida på bana beskrivs som att man rider ”runt runt” men det är ju verkligen ryttarens VAL i så fall och definitivt inget måste.

Även på en ganska lite utbildad häst kan man rida en massa halvhalter, övergångar, olika vägar, man kan göra små vändningar i skritt, rygga något steg, rida lätt, stå upp i lätt sits, öka och minska traven och galoppen bla bla bla bla.

Så det är enligt mig inte platsen där man rider som per se är ”tråkig” utan det är vad man väljer att göra där, eller inte, som gör ridningen tråkig- så tycker jag.