Om ni undrar vad Frenchie står och tittar så drömmande mot så är det sin kompis Niilo som han precis har skilts från.

Vi hade nämligen sällskap av min vän Elisabet och Niilo när vi skrittade ut i skogen i morse och det var ett långt mer trevligt sällskap än den rejäla blåsten som också åtföljde oss.

Men i skogen var det faktiskt knappt märkbart; ännu en fördel med att rida där i stället för på öppna fält/ grusvägar.

Jag blir alltid lika glad när Elisabet kommer för jag är ju inte bortskämd med ridsällskap här i obygden precis. Och våra hästar går väldigt bra ihop vilket är en förutsättning för min del för annars rider jag hellre ensam faktiskt.

Jag har ridit på min utebana både idag och igår; det är verkligen skönt att kunna nyttja den nu när underlaget är så bra (genomvattnat av regn utan att vara för blött).

En sak som jag försöker tänka på genomgående när jag rider är något Nina har varit på mig om flera gånger genom åren; att jag inte får överträna vissa moment utan att det är bättre att göra färre men bättre repetitioner.

Hon menar att jag är ambitiös så det räcker och blir över men att det (så klart) är bättre ur ett hållbarhetsperspektiv om inte annat att göra 6 väl förberedda byten än 60 något slarvigare diton.

Nu rider jag inte just 60 byten per pass, det hoppas jag att ni förstår men ni kanske också fattar jämförelsen 🙂 ?

Så; genomtänkt ridning framför mängdträning!

Äntligen kan jag bocka av ett dåligt samvete från min att göra-lista!

Fönsterputsningen är härmed slutförd på Ryhus och även om det fanns på min lista så har jag inte själv utfört den utan bara bokat tid med firman som har varit här några gånger i samma ärende.

Just detta med fönsterputsningen är den enda hushållsnära tjänsten vi unnar oss (en gång om året) och tro mig….det var välbehövligt.

Framför allt i köket blev det en enorm skillnad…nästan pinsamt….

Men jag behöver väl inte be er att ”gissa vädret” 5 minuter efter att fönsterputsaren hade åkt härifrån 🙂 . Jepp….ösregn i flera timmar!

Jag var glad att jag red i ottan medan det fortfarande var uppehåll, Frenchie var ovanligt spänd i skogen men gick ändå fram överallt och gjorde det han skulle om än med lite styvare ben och några mini-skutt.

Jag har fått gjort en massa småärenden och diverse fix som också känns skönt att kunna bocka av; bland annat var jag på Bengts Hästsport och köpte linfrökaka till Frenchie.

Alltså…denna hästbutik är så estetiskt tilltalande så det är en ren njutning att gå in där och sortimentet av vackra (och dyyyyyra) saker är mer än tillräckligt.

Själv köper jag aldrig annat än foder där och möjligtvis deras billigaste boots *ASG* men hade jag haft obegränsade tillgångar finns det mycket som hade fått följa med hem bara för att….”villhöver” tror jag det kallas 🙂 .

Plockade dessa nära Ryhus; visst är de söta? Och ej attraktiva för dovhjortar *ASG*!

Frenchman har vilodag och kokade nästan under sitt ofodrade täcke när jag gav hästarna lunch så nu står han naken och är lite halvirriterad över insekterna som redan hittat både honom och Bibbi. För en vecka sedan hade vi minusgrader….

Själv hörsammade jag mammografi-kallelsen och åkte för att fota brösten idag; det skulle inte falla mig in att avstå från denna fantastiska möjlighet. Och på en yngre vän upptäcktes en liten knöl förra året och räddade säkert hennes liv så det är inget man ska ta lätt på.

Idag var ridbanan tillräckligt upptorkad för ett pass och så här fin blev den efteråt när jag harvade till den.

En bloggläsare påpekade igår att insekterna redan har vaknat i vår del av Sverige och nog är det så.

Frenchie hade märken på ena sidan av halsen/ bogen i morse som såg ut som knottbett så det blev till att ta fram Ultrashielden. Bibbi ser fortfarande ut som en mammut så hennes hårrem är nog ogenomtränglig för eventuella flygfän än så länge.

På typiskt Skåne-manér har vädret på någon dag gått från snöfall och en minusgrad till sol och plus 15 grader men vem klagar? Inte jag!

Utebanan var fortfarande på gränsen till för blöt så jag valde ridhuset för att inte riskera något och fick ett jättefint pass.

I morse både såg och hörde jag (brak, brak) att skogsmaskinerna var i full gång i ”min” skog så jag ändrade min ursprungsplan och skrittade ut en liten runda med Frenchie i den avsevärt mindre skogen vid hästarnas hagar.

Tittar man noga på bilden ser man även Bibbi travare ❤️, till vänster om Frenchies vänstra öra.

Jag höll i alla fall planen om en ”halv vilodag”, dvs ett extremt kravlöst och lätt pass på alla vis och det tror jag är viktigt både ur ett fysiologiskt perspektiv (återhämtning mellan lite tuffare pass) och ett pedagogiskt. Att hästen inte alltid sätter likhetstecken mellan ridning och att man blir ansträngd utan att det också bara kan vara mysigt och lätt.

Idag passerade vi nästan fälten varifrån hästarnas ensilage är taget; så närproducerat handlar jag om det går 🙂 . Även Bibbis halm kommer från åkrar kanske 5 kilometer härifrån medan havren har färdats ca 2 mil.

Igår blev jag sugen på pastasallad så det blev dagens köks-projekt med detta en aning modifierade recept (jag tog bort gurkan och löken, tillsatte vanlig paprika och använde lättmajonäs och lättcremefraiche):

Det var tur att Frenchie stod högst upp i sin hage i morse när jag skulle ta in honom för att åka till en Nina-träning för annars hade jag aldrig upptäckt att säkert 20 meter mellan hans och Bibbis hage och hela översta kortsidan på hans egen hage hade ”tappat” den nedre strömtråden.

Gissningsvis har dovhjortar eller vildsvin sprungit igenom så att tråden gick av på ett ställe.

Någon av mina hästar hade extremt enkelt (bara genom att böja ner huvudet en aning) kunnat gå in till den andra (strömmen är dessutom aldrig på) men kanske är de så fast i den ”inlärda hjälplösheten” (detta numera så populära uttryck som absolut kan ha sitt berättigande) att de inte ”vågade” eller så är de helt enkel bara ganska nöjda med sin hagsituation?

Det är inte första gången de har haft olika chanser att smita…framför allt UT…när vimsiga ägaren tex glömde att helt stänga grinden till Bibbis hage i flera timmar…

Nåväl…hagen lagades enkelt efter träningen, jag har medvetet en mycket tunn tråd som brister vid ca 70 kilos belastning.

Jag varken vill eller får ha rejäla rep/ band pga dovhjortarna som hos vissa andra hästägare i trakten fastnat och hängt sig i dessa utan att komma loss. Fruktansvärt.

Fick denna bild skickad till mig på jobbet i morse av Henrik och den skulle illustrera en ovälkommen gäst; snön!

Som synes var den bara av puderkaraktär och som den självutnämnda skåneväderexperten bedömde jag att den inte skulle påverka dagens planer eftersom utebanan redan hade blivit för blöt av gårdagens regn för att kunna användas fast den står så välharvad. Så det fick bli ridning i ridhuset fast jag hade hoppats att hästmotionen just där skulle vara avslutad för säsongen.

Och eftersom jag är just självutnämnd väderexpert vet jag att det kan komma bakslag som detta hela april så även om jag hade packat ner Bibbis vintertäcke och 2 av Frenchies så lät jag ett av hans vara kvar och det kom väl till pass idag eftersom han har varit helklippt och det var en minusgrad. Så lätt låter jag mig inte luras av vädret….

På tal om ”självutnämnd expert” anser jag mig vara detta främst vad gäller lastning och idag väntar jag besök av en buse som har varit här flera gånger för att låna ridhuset.

Det är en ponny som ibland bestämmer sig för att inte låta sig lastas så några gånger har det inte blivit något med ryttarens planerade besök på Ryhus kan man säga.

Lösningen just nu är att en stallkamrat till ponnyn får följa med (också en ponny)- det är ju ETT sätt att ”lösa” problemet.

Jag har hittills bara i skrift och i förbifarten nämnt att jag är ”lastningsexpert” för jag vill inte pådyvla någon min hjälp (som inte är gratis), sedan får folk göra som de vill och vad som funkar för dom.