På bilden ser ni en post-training Vicke som tar några munfullar gräs innan han går till hagen där mellis väntar.

Birgitta 10 år tycker det är roligt att ha sin häst lös ibland….

Efter ridhuspasset möttes jag av ett sms där min man undrade om han fick bjuda mig på lunch.

Eftersom jag inte ens hade hunnit äta frukost passade det mer än bra och spättan med remouladsås slank väldigt lätt ner i magen kan jag säga 🙂 .

Om någon timme är det dags att ta in hästarna från hagen och numera är det så mörkt när jag hämtar dom att jag använder mig av en pannlampa samt deras ögon för att hitta dom.

Hästarnas ögon är det enda som lyser i mörkret och det i samma sak med dovhjortarna. Vi ser inte deras kroppar men ögonen lyser som små prickar när vi går ut med Molly på kvällen eller kör iväg någonstans.

”Såg du några ögon” säger vi till varandra och då vet ni vad vi menar 🙂 .

Började dagen med att göra något som verkligen inte är likt mig; jag glömde att jag skulle träna för Nina klockan 10 i stället för som vanligt 9.15 så jag var ute i minst sagt god tid.

Som tur var ville den som egentligen skulle rida 9.15 vänta till 10 av olika anledningar så det löste sig på bästa vis….ibland har man tur i oturen!

Jag har skrivit om det här med Vickes förbättrade galopp tidigare och det är verkligen en stor skillnad på hur bakbenen sätts i marken nu mot för…säg 1 år sedan.

Innan liksom ”snabbdoppade” han hoven/ framför allt tån i marken medan han nu verkligen lägger vikt på hela hoven rakt ner. Svårt att förklara men jag ska försöka filma nästa gång Nina rider för det är väldigt lärande att se en sådan skillnad tycker jag. Och ett utmärkt exempel på hur galoppen kan förbättras till att bära mer vikt bak.

Efter träningen pallade (ordvits nummer 1) jag köra iväg till nästa projekt- jag pallrade (ordvits nummer 2) mig iväg till min ensilageleverantör för att lämna av de lastpallar som han lämnade balarna på hemma hos mig i förra veckan.

Nu är alla +40 balar intryckta i lösdriften så pallarna behövs inte mer och ordningen är återställd.

Hundratalet meter från vårt hus kan man nu beskåda detta granris-berg som förbereds för juldekorationer.

Björnstorps och Svenstorps gods som vi hyr huset av har 3 ”ben” att stå på; skogsbruk, jordbruk (vi hade majsfält väldigt nära oss i år) och uthyrningen av runt 150 hus/ gårdar.

Granriset är en del av skogsbruket och det avverkas också en hel del träd i den skog där jag rider.

Det har varit en väldigt vacker dag på Ryhus och det har bland annat märkts på Skåneleden som går precis utanför Vickes hage.

En mängd promenerande människor, hundar i koppel, några ryttare och en hel del cyklister har passerat.

Några barn stod högst upp vid B:s hage (tänk vid staketet bakom honom på bilden) och vrålade och skrek; gissningsvis i förhoppning att locka honom till sig men det hade de inget för; han är ju inte så sällskaplig om han inte känner en och man inte råkar ha en hink i händerna ha ha ha.

Vicke är hans raka motsats och jag studerade honom i smyg härom dagen när några förbipasserande lockade på honom. Han kommer direkt och är så oskuldsfull, inte alls som sin mindre kamrat.

Eftersom det var så fint väder idag passade jag på att rida på utebanan. Det var inte det minsta kallt och det känns lite märkligt att det faktiskt är november och bara 1,5 månad till jul!

Ovan ser ni dagens motion för min och Henkes del; vi har med hjälp av vår tappra säck-kärra baxat in x ensilagebalar i lösdriften.

De var strax över 40 från början och vi har 8 stycken kvar att kämpa med imorgon.

Balarna väger runt 150 kilo styck så jag hade aldrig klarat det utan hjälp som ni förstår och Henrik behöver inte gå ner till sitt hemmagym idag, så mycket kan jag säga 🙂 .

Vicke har så vitt jag vet inte gymmat; han har vilodag.

Inledde min morgon så här och fortsatte därefter med ett ridhuspass och lite styrketräning för egen del.

Styrketräningen bestod i att försöka rubba de över 100 kilo tunga ensilagebalarna som levererades hem till mig och som nu ska flyttas till lösdriften.

Jag vill inte ha fodret utomhus; framför allt eftersom det finns så otroligt mycket plats inomhus och det ser ”skräpigt” ut att ha det ute men också för att inte riskera att dovhjortar får för sig att bita på plasten.

De verkar ju orädda nog för alla möjliga hyss så helt omöjligt är det kanske inte?

Hur som helst insåg jag att balarna är orubbliga för mig ensam så Henrik får gymma lite han också när han kommer hem 🙂 !

En ”slö” dag där jag inte har gjort så mycket mer än varit och tränat för Nina.

Det har blåst mycket, mörkret har redan börjat falla fast klockan bara är strax efter 16.00 så serietittande på Viaplay har inte känts som ett dumt alternativ!

Koll vilken baddare till hjort jag såg på håll under dagens uteritt! Hornen var enorma! Kanske är det han som brölar vid vår trädgård på morgnarna?

Just nu ägnar jag mig åt två olika sorters uteritter:

Den ena sorten syftar till att lösgöra eventuellt spända muskler och fungera som en psykisk omväxling samtidigt som vi ägnar oss åt upptäcktsfärder i omgivningarna och hittar nya vägar/ rid-rundor. Jag skrittar då på långa tyglar och så avslappnat som möjligt.

Den andra sorten har ett mer tränande syfte och då är det mycket klättring i långa, ibland väldigt branta backar.

Idag var det den förstnämnda sortens ritt, lugnt och skönt!

Dagens projekt har varit att köpa och hämta 10 bommar som jag tänkte ha till hoppning. Bommarna är just nu omålade så det får jag väl också åtgärda när lusten faller på. De går ju att använda ändå så det är ingen brådska.

Jag måste fråga mig samma fråga som en bloggläsare som såg bilden ovan på min Instagram; hur lyckas detta djur ens finna en plats att grisa ner sig så här på när 99% av hagen består av gräs???

Vicke skulle aldrig nedlåta sig till något dylikt (tack fina häst!!!) men den här mammuten verkar nästan göra det för att retas 🙂 !

Skämt å sido; så länge han är smidig nog att rulla omkring som en boll så är jag glad å hans vägnar.

Men om en borste kan ha känslor så gråter nog mina rotviskor 🙂 !

Vicke reds i ridhuset idag och jag utnämner härmed mitt lilla budgetbygge till ett av Skånes bästa ridhus vad gäller utsikten!

Kanske inbillar jag mig eller så är det bara en slump men jag tycker det blir vanligare med ridhus ”med utsikt” och ni måste väl hålla med om att det ger en annan känsla än ”plåtlådevarianten”?

Sedan är man knappast i ridhuset för att beundra utsikten utanför och vindnätet gissar jag kommer att göra att ridhuset känns kallare än de traditionella om det blir minusgrader ute?

Jag har visat er min lilla läkare (utan sittplatser) tidigare och här ser ni mitt lilla pentry. Inget jag hade lagt pengar på själv men när det nu finns där så kan man ju lika gärna använda det.

Puh…..jag är fortfarande lite skakig efter en händelse för bara en liten stund sedan….

Jag såg från köksfönstret att Henrik kom körande från jobbet men innan han kom in i huset ringde han.

Jag fattade inget och ännu mindre när jag svarade och han frågar ”är det dina hästar som springer ute”.

Long story short: när jag öppnar ytterdörren ser jag 2 bruna hästar med reflexutrustning i full sken bakom mitt ridhus och det är inte bara dom som skenar; det gör mina hästar också i ren upphetsning.

Visar sig att 2 kvinnor som skulle flytta hästarna från ett stall till ett annat har ridit efter en karta, hamnat fel, ramlat av och tja….jag fångade in hästarna på 5 sekunder med en havrespann utanför min lösdrift.

Kvinnorna var oskadda och hästar och utrustning likaså men jag var faktiskt mest orolig för mina egna djur.

Baltazar visade sin upprörda sida och galopperade upp och ner i sin backiga och ganska regnhala hage- inte ett drömscenario för en 23- årig häst helt ur kondition.

Och Vicke…min guldklimp som jag försöker skydda från allt….ja, hans skor satt i alla fall kvar efter hans racing.

Han kändes faktiskt en aning trött efter ett mycket fint pass hos Nina idag så full galopp i kuperad terräng var kanske inte vad han behövde?

Nåväl…det är sådant som händer och som jag sa till Henrik kunde detta ha slutat mycket, mycket värre.

Mörkret faller på nolltid nu och hade kvinnorna ramlat av då och/ eller skadat sig allvarligt hade det inte varit lätt att hitta dom.

Jag får hoppas att de hittade till sitt nya stall och att jag slipper dylika påhälsningar i framtiden.

Vilodag för Vicke så idag blir det bara gräsbetande för båda.

Jag har kanske berättat det förut men när jag går ut i hagarna med deras morötter, betfor eller whatever skulle jag nästan behöva en machete för att freda mig!

Inte från Vicke; han är både väluppfostrad och VET att mat finns i överflöd och att han inte behöver skrapa upp vartenda strå och smula från marken men den lille…..

Som sagt får man nästan slå sig fri- han är helt otrolig!

Han är även min nya slasktratt och äter både gammalt (hårt) bröd och annat som Vicke säger ”ehhhh….think not” till. Som plommonen i somras!

Så klart ger jag honom inte vad som helst; kolik är det sista jag vill framkalla men att tex få en brödskiva tycker jag gott att han kan få nu när han är en sådan gam 🙂 !