Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Vaknade till en annan väderleksprognos än den jag kollade innan jag gick och la mig och blev glad.
Om prognosen stämde (och det gjorde den) skulle jag och Elisabet kunna skritta ut utan att bli översköljda av regn och det ville vi helst slippa.
Vi var ute i 1 timme och 20 minuter och fick bara några droppar på oss medan det började regna rätt så rejält när vi redan var tillbaka i stallet. ”The little joys in life…..”!
Nu sitter jag och väntar på att en köttgryta jag precis har gjort ska koka klart.
Gjorde frukostbullar i morse igen och dessa halvlustiga kakor igår:
Inga kokos-TOPPAR precis 🙂 men smaken var det inget fel på.
Det där med matlagning går absolut i vågor hos mig eller perioder kanske man ska kalla det.
Och de matlagningslösa perioderna är definitivt länge än motsatsen men ibland så….
Åhhhh…det kändes som att det var evigheter sedan jag var hos Nina (det var knappt 2,5 vecka) men det var helt underbart att vara…för att använda ett hästproduktnamn…back on track!
Vicke kändes precis som vanligt och Nina var nöjd med det hon såg.
Och jag tror att ni är många läsare som kan skriva under på det liiiite knäppa i att när hästen är frisk och dessutom går bra så leker livet och inte mycket kan få en nerslagen medan hela världen rasar när motsatsen inträffar.
Annars skiner solen idag och jag har lärt mig att inte använda orden ”torka upp” för jag hinner oftast inte ens uttala dom förrän nya regnskurar är ett faktum.
Så länge Vickes ben ser ut så här efter en dag i hagen får jag inse att han ändå står rätt så bra utomhus; många hästägare har vittnat om mycket värre lera än vad han trampar runt i.
Men jag minns att jag ett annat år då det var väldigt lerigt läste att en hovslagare eller om det var en veterinär påtalade att vätan gör hästarnas sulor mjukare och mer mottagliga för hovbölder och skador så det var kanske inte så konstigt att Vicke reagerade så starkt på den lilla rispan han fick för några veckor sedan?
Nu ligger jag i soffan och laddar inför ett extrapass på jobbet .
Jag sparar för närvarande alla pengar jag kan till en grej jag vill köpa om några månader så det gäller att passa på när chans till extra cash ges.
…..var vad det tog mig att skritta till ridhuset, rida lite lösgörande och konditionsfrämjande i 20 minuter och sedan skritta hem i rejält blåst igen.
Just nu är det av förklarliga skäl väldigt lerigt och/ eller vattensjukt nästan överallt kring vår anläggning så de där galopperna i lite friskare tempo i lätt sits får ske inom 4 väggar.
Hemma fick jag ett ryck och gjorde dessa bullar; supersnabbt och alltid gott med nybakat bröd tycker jag.
En fd stallkamrat la upp receptet på Fejjan; det ser ni här:
Jag körde Vicke till ridhuset och tränade som vanligt på allt det vi vanligtvis tränar på kan man väl sammanfatta det hela.
På eftermiddagen, ungefär en timme innan jag egentligen hade planerat att ta in hästarna började det regna och Hönsmamman tänkte att det var lika bra att ta in djuren innan både jag och dom blev genomblöta.
Sagt och gjort; Molly och jag påbörjade intaget och när knappt hälften av hästarna stod i boxarna small det plötsligt till som av en bomb.
Jaha…åska….och flera rejäla smällar och jag var väldigt tacksam att 2 andra hästägare rusade till min undsättning så att vi kunde få in alla djur så fort som möjligt.
Medan vi hastade omkring började det hagla och när jag en stund senare skulle köra hem var det som att färdas på sådan där ”slush ice” som man kunde köpa när jag var barn.
Skånevinter i ett nötskal skulle jag sammanfatta dagens väder!
Kring vårt stall blev gårdagens storm och nederbörd inte så märkbara kunde jag konstatera i morse men däremot hade det tydligen inte regnat klart vilket jag och Elizabet bittert insåg på vår skrittrunda.
Hade regnet kört igång på det viset redan innan vi hoppade upp i sadlarna vete tusen om vi inte hade ställt in hela projektet men vad gör man när himlen öppnar sig när man redan är x minuter från stallet? Man rider vidare….och känner vätan tränga in lite här och där om jag säger så.
När jag kom hem någon timme senare var jag blöt in på trosorna trots långkalsonger, ridbyxor och termobyxor.
Men…som vi sa så känner man sig lite duktig efteråt och glad att man trots allt ”fullföljde” då vi båda tror på nyttan med att ibland skritta på asfalt och inte fastna i ridhuset för många dagar på rad.
När jag skriver detta är klockan 14.40 och jag har precis läst via Facebook att den stallkamrat som hade ansvaret för intaget redan har tagit in hästarna.
Hönsmamman Birgitta drog därmed suck av lättnad eftersom det har aviserats hårda vindar och regnet redan vräker ner.
Just storm tycker jag är den värsta väderleken…ja, det skulle vara åska som är värre för vinden kan ofta påverka hästarna väldigt negativt. Och att stå med tiotalet ”helgalna” hästar som alla vill in är inte kul.
Idag hjälptes jag och Anette åt med banunderhåll och harvning och därefter passade jag på att rida innan vinden tog i för mycket.
Provade också ett av täckena jag köpte igår och det satt som en smäck vill jag påstå eller vad tycker ni 🙂 ?
Började morgonen med ett normalt ridpass; det första på snart 2 veckor.
Hoppas verkligen att jag kan rida på som jag vill framöver även om Vickes ofrivilliga vila säkert inte ”skadade”.
Han är ju i utmärkt kondition och att det inte blir någon tävling imorgon känns ärligt talat mer än ok med tanke på att mina tilltänkta klasser består av 4 ekipage/ klass.
Det känns inte så motiverande att betala 725:- plus licens, bensin och lite slitage på bil och släp för att delta i en så liten klass om jag ska vara ärlig.
Såg en annons om ett nytt termotäcke för 200:- och glömde för en sekund bort mitt löfte ”inga mer hästprylar”.
Ännu ”värre” blev det när säljaren erbjöd mig att köpa ett likadant täcke som bara var använt några gånger och tvättat för en hundring (hon hade 2 hästar och täcket passade inte den ena hästen och den andra togs hastigt bort)!
Jag gjorde en blixtkalkylering i min lilla hjärna och kom fram till att köpet av 2 täcken var berättigat om jag slänger 2 termotäcken som säkert 90% av alla vettiga hästägare redan hade förpassat till tippen för länge sedan men som jag har envisats med att använda under andra, ofodrade täcken. Tur att Vicke inte vet hur jag skämmer ut honom….
Om ni undrar om nollsummespelet så blev det nästan ett faktum eftersom jag alltså la 300 pix på täckena och samtidigt sålde en bärbar dator för 500 spänn.
Datorn har jag haft liggande i en skrivbordslåda i 4 (!!!) år och ärligt talat helt glömt bort eftersom jag använder min IPad till 80% och telefonen resterande tid så det känns inte som att jag kommer att behöva den igen.
Försäljningen måste förresten räknas som rekordsnabb då det tog ungefär 2 minuter från att jag la ut annonsen tills en fd stallkamrat köpte den!
Och som bonus blev det ett trevligt återseende när datorn skulle hämtas, win-win på alla håll 🙂 !
Idag red jag dubbelt så lång tid 🙂 i ridhuset, dvs 40 minuter!
Red inga direkta rörelser mer än lite skolor i trav men tränade på en hel del övergångar mellan galopp och skritt.
”Tänk piaff” ekade i mitt huvud; Ninas råd för att få bra avbrott med bakbenen på plats!
Fick kallelse till mammografi idag och insåg än en gång att jag verkligen inte har någon tidsuppfattning.
Jag var säker på att det inte ens var ett år sedan jag var på kontroll men det var tydligen i augusti 2018. Så fråga aldrig mig om något som har med tid att göra 🙂 . Däremot är jag en mästare på att komma ihåg diverse oväsentligheter…..
Idag körde jag Vicke till ridhuset och red där i 20 minuter med en mycket bra känsla.
Jag har många gånger lovordat hans jättefina sätt vid igångsättningar efter vila; han har aldrig någonsin känts annat än snäll, mjuk, samarbetsvillig och liksom allmänt ”med”.
Idag blev det årspremiär för den här kaloritjuven:
Den första av flera hi hi……
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer