Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Den ”klassiska halsbilden” får illustrera dagens ridpass; 20 minuters skritt till ridhuset, 20 minuters ridning i lätt sits och lång och låg form där och därefter 20 minuters skritt tillbaka.
Hemma fick jag ett ryck och gjorde denna; 1,5 sats mind you eftersom jag alltid äter upp en del av smeten 🙂 🙂 🙂 !
Idag har vi också ”dansat ut julen” dvs burit ner det lilla julpynt (läs 4 elljusstakar och en stjärna som har hängt i ett fönster) vi har i källaren.
Kanske är det inbillning men jag tycker redan att det märks liiiite att det blir någon minut ljusare varje dag och det är härligt!
Hästdagen har varit som många tidigare; mockning, foderfix, vattenpåfyllning i boxen och hagen och sedan några minuters körning till ridhuset.
Där blev det fokus på slutor i trav och galopp samt lite piruettvändningar, seriebyten och lite tramp och sedan var det dags att köra tillbaka till stallet.
Där mötte Henrik och Molly upp mig efter sin långpromenad och vi körde hem i samlad tropp 🙂 !
Nu har vi lagat mat; hemmagjorda köttbullar. Ingen av oss är någon älskare av matlagning så det blir oftast något enkelt när vi väl lagar mat.
I morse regnade det ganska rejält när jag och Anette skulle skritta ut.
Anette var tveksam men jag övertalade henne vilket fick mig att under ridturen säga ”om jag får en sådan här knäpp idé igen: STOPPA mig!!!”
Det hann nämligen komma väldigt mycket piskande, iskallt regn på oss, lite ”halv-hagel” och rejäla vindar därtill och till och med Vicke som aldrig visar några tveksamheter kring någonting ville knappt lämna stallplanen och gick sedan i sidled stora delar av turen för att försöka undkomma de värsta skurarna.
Jag ska villigt erkänna att det var otroligt skönt att komma tillbaka till stallet!
Eftersom jag hade byltat på Vicke rejält var han snustorr medan jag själv var blöt in på….”harkel”….ja ni fattar….och detta trots termotights, ridbyxor och termobyxor.
Min täckväst, täck-kappa och regnjackan höll i alla fall överdelen av kroppen torr men händerna var så kalla trots (dyngsura) handskar att jag knappt kunde böja fingrarna.
Nåväl…vi överlevde ritten och ”givetvis” slutade det regna 5 minuter innan vi nådde stallet. En timme senare började solen…tja…om inte stråla så i alla fall lysa!
Några bildbevis från våra galenskaper har jag inte…det fanns inte på kartan att dra fram telefonen ens om mina stelfrusna fingrar hade tillåtit det så ni får tro mig på mitt ord.
Henrik trodde mig i alla fall för han höll vad han hade lovat och tog en långpromenad med Molly hemifrån och till stallet.
Jag trodde inte för en sekund att han skulle ge sig ut i ösregnet så jag ringde inte ens för att försöka stoppa honom och han ångrade nog också sin vandring genomblöt som han blev!
Idag körde jag till ridhuset och red; det blev ett jättefint pass där jag tränade vidare på gårdagens övningar; slutor i främst galopp men även i trav.
Funderade efter passet på hur himla bra jag har det som har en så snäll häst som man kan åka med hur lätt som helst.
Jag har bekanta som denna tiden på året kämpar med frusna ridbanor eller översvämmade diton och även de som har unghästar som man ju inte alls kan köra omkring med lika lätt som en vuxen häst.
I mitt fall, dvs om jag hade haft en unghäst hade jag antingen fått lägga ner ridningen under vintern eller byta stall eftersom jag i princip alltid är ensam och inte har någon som kan hjälpa mig att lasta tex.
Hemma gjorde jag en enkel pizza; så här tjusig blev den:
Var och tränade hos Nina i morse och blev nästan lite snurrig kring vilken dag det egentligen är; jag brukar ju träna på tisdagarna och med alla dessa helgdagar är det lätt att man blir förvirrad 🙂 .
Efter träningen åkte jag och köpte stallpellets på Byggmax som ligger nära både stallet och bostaden.
Jag får lätt plats med en månadsranson (15 säckar) i bilen så det går snabbt och smidigt att handla tycker jag.
Nu har jag precis kommit hem från en långpromenad med Molly; typiskt nog var det någon idiot som var tvungen att smälla med någon form av smällare när vi var typ 2 meter hemifrån 🙁 !
I morse hade jag att välja på att rida i det fina ridhuset där jag är flera gånger i veckan eller att äntra vår utebana där jag inte ridit sedan slutet av september.
Eftersom jag redan hade 2 ridhuspass på rad ”i nacken” och underlaget i paddocken efter att yours truly hade harvat den var superbt blev det inget svårt val 🙂 !
Och eftersom jag dessutom tränar på så mycket samling i vanliga fall passade jag idag på att galoppera lite friskare framåt; underlaget och ytan erbjöd verkligen till detta!
Att sitta ner i trav iförd termobyxor utanpå både ridbyxor och långkalsonger kändes ärligt talat inte optimalt så det blev mest ridning i den snabbaste gångarten.
Jag hoppas och tror inte att det blir jobbigt för hästarna med nyårsfirandet; de kommer att tas in i god tid av en erfaren inackordering som dessutom bor på gården och sedan är vår stallägare hemma hela kvällen/ natten och kan ha koll.
Min mångåriga erfarenhet är att i vart fall mina hästar aldrig har verkat ”bekymrade” i stallet och jag har ärligt talat lite svårt att förstå den ”ute till varje pris”-hysteri som en del hästägare lider av.
Jag kan inte se att det skulle skada om man tar in hästarna tidigare en enda dag om året hellre än att riskera sprängda staket, sken över isgator och i mörker och allt möjligt annat som jag faktiskt har läst om och inte bara fantiserat ihop- bara för att ”man” tvunget ville ha hästarna ute.
Nu kan så klart olyckor hända precis när som helst och absolut även i boxen men just nyår är speciellt, vare sig man vill eller inte.
Och jag tycker som sagt att det är bättre att vara ”safe than sorry” och skulle för egen del inte kunna slappna av en sekund om jag visste att min häst stod ute i mörkret medan det smällde. Men man är och resonerar olika….
I kväll beger jag mig till jobbet vid 20.00-tiden; det är min tur att jobba över nyår.
Henrik har några gräsliga timmar framför sig eftersom Molly är livrädd för allt smällande som tveklöst kommer att braka löst liksom det redan gjort sedan i förrgår.
Jag har många gånger berättat för er vad jag anser om smällare och raketer så jag ordar inte mer om det utan konstaterar bara att det nu handlar om x timmar som mer ska genomlidas än något annat.
Slutligen vill jag önska er alla er gott nytt (häst)år och hoppas att det blir allt som ni vill!
Vicke bestämde sig för att avsluta året med den enligt Nina bästa träningen hittills fast medan jag gav honom cred så sa Nina att det är jag som äntligen börjar bli mer ”allmänt noga”.
Hon har tyckt att jag är för slarvig med….tja nästan allt 🙂 och att jag nöjer mig med good enough.
Och när jag ser tillbaka på min acceptans när jag började träna för henne och hur det ser ut idag så är det en väldigt stor skillnad men det kräver också fruktansvärt mycket mer fokus av mig som ryttare.
Jag har beskrivit detta förr; hur Vicke absolut ”gör” allt möjligt helt ok även om man bara ”åker omkring”; han kan tex göra byten trots att han ”ligger fel” ( inte är rak i kroppen), något Nina påtalat att de flesta hästar inte hade gjort alls/ bra medan han gör det lätt. Han kan också piaffera som en Grand prix-häst om man viner med spöt men det tog tidigare en kvart innan han svarade på samma vis för skänklarna.
Samma sak gäller långt enklare saker som avbrott till skritt, galoppfattningar osv- ska det godkännas Ninas way så är det med en helt annan precision än så som jag gjorde när vi träffades.
Nu ska allt detta jobb bara överföras till tävling vilket i sanning är lättare sagt än gjort eftersom de spänningar som uppstår inne på banan tar över väldigt mycket ibland.
Men steg 1 är att det mesta ska fungera på hemmaplan och där har vi kommit många steg på vägen.
Fick dessa roliga foton från Henke i morse!
Han har tydligen spöket Laban med sig på jobbet idag….
Sweet Jesus vad han skämmer bort den där hunden säger jag 🙂 !
I morse var det ännu kallare än igår; minus 7 när jag körde till stallet och bara en grad varmare när Anette och jag gav oss ut på en nästan 1,5 timme lång skrittrunda.
Idag var det perfekt att rida på asfalt och grusvägar som var helt släta, jag är som bekant inte alls förtjust i ”knöggel”.
Vicke dricker i perioder inte så mycket och jag ger därför 2 av 4 kraftfodermål utblandade med flera liter vatten (och betfor).
Vaknade till några minusgrader men det var en ”skön” kyla; ingen blåst och en sol som lyste upp.
Vicke levererade ett mycket fint ridhuspass där jag fick bekräftat hur mycket/ det mesta hänger ihop i dressyr.
När vändningarna i piruetterna känns bra blir även bakdelsvändningarna och slutorna i trav och galopp bra- det är samma ställning och böjning som ”ska till”.
Efter ridningen åkte jag och hämtade morötter åt den bortskämde; han äter flera kilo om dagen men det är ett bra tidsfördriv tycker jag.
Det sägs att eget beröm luktar illa men den här grytan som jag gjorde härom dagen både luktade och smakade såååå gott- jag äter gärna ”rester” och lagar ofta mat så att det räcker i flera dagar.
Nu har jag precis kommit hem från ytterligare ett stallbesök där Molly har hjälpt mig att ta in hästar från hagen, tvätta Vickes vattenbalja i hagen och fixa lite allmänt bland mina saker.
Det ska vara minusgrader även i morgon men sedan skulle det bli plusgrader igen tydligen.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer