När vi var i New York för ganska exakt ett år sedan begick vi misstaget att i vår iver att se så mycket som möjligt på de få dagarna vi stannade där gå på tok för mycket redan dag 1.

Lång historia kort så blev de 43000 stegen den dagen startskottet för en rejäl smärta i min ena häl i många månader därefter och nu när jag äntligen är av med denna pina så vill jag inte upprepa misstaget.

Om ni har sett bilder från gatuvyer från San Francisco så vet ni hur enormt backigt det är här och vi hade aldrig orkat gå som i New York även om vi inte hade varit rädda om fötterna.

Så i morse köpte vi dagsbiljetter till stadens ”cable cars”, de små vagnarna ni ser på bilderna ovan.

De kör inte genom hela staden men tillräckligt nära tex Fishermans Wharf och Chinatown, två utflyktsmål som vi besökte idag och bortsett från att ha besparat oss några kilometers vandring så hör det väl nästan till att åka i dessa när man är i SF.

Fishermans Wharf är bland annat känt för sina sjölejon och våra förhoppningar om att få se dessa blev inte grusade, tvärtom! Vi såg ett 40-tal….jättefina!

Efter en god lunch vid Union Square fick vi en guidad rundvandring genom Chinatown, ett fascinerande bostadsområde liksom det i New York.

Väldigt slitna och omoderna byggnader där många bor i pyttesmå lägenheter ovanpå de lika omoderna affärerna på gatuplanet.

Kvinnan på bilden tillverkar för övrigt en del av de 10.000 lyckokakor som produceras i affären dagligen.

Som synes har vi ett helt annat väder än i Sverige men det blir mörkt ganska tidigt och vi bor i ett område med mycket uteliggare så det känns faktiskt klokast att vila ut på hotellrummet.

Det är för övrigt Thanksgiving idag så nästan alla affärer håller stängt och preppar inför Black Friday imorgon.

På tal om uteliggarna så såg vi många även i New Hork och en hel del i Florida och socialarbetaren i mig konstaterar att de är av en helt annat ”kaliber” än hemma i Sverige.

Dels ligger en del direkt på gatorna vilket de även gjorde i nollgradiga New York förra året men framför allt verkar de mycket sjukare, framför allt psykiskt men även fysiskt än sina gelikar i Sverige. En del i rullstol, vissa tydligt narkotikapåverkade, flera barfota, många pratandes högt för sig själv osv….en sorglig syn.

Räknaren av våra steg stannade på 19.000 om någon undrar 🙂 .

Kolla vilken fin utsikt jag hade från sadeln vid 7-tiden i morse!

Lika fin känsla fick jag till i galoppen även om det kräver mycket från mig.

Men jag hoppas mycket på ”vanans makt”; att Frenchie ska märka hur enkelt det är att göra som jag vill och hur mycket beröm han får för som jag skrev igår så är det inte brist på förmåga som är problemet utan att hans vilja inte är tillräcklig. Om man ska vara krass 🙂 .

Tidigt i morse begav Frenchie och jag oss ut i skogen för att träna på lite samlad galopp.

Denna hästs största brist är nog att hans kapacitet vida överstiger hans vilja IBLAND och det märks tydligare i galoppen än i traven.

Att han kan samla sig rejält och nästan galoppera på stället visar han lätt i skogen medan han i ridhuset är långt ovilligare och gör en hel del för att slippa. Försöka dra tyglarna ur mina händer var ett tidigare knep, nu är det att bryta av till trav eller bli seg som är hans försök liksom att sparka bakut om man nuddar honom det minsta vad han tycker är för hårt på rumpan.

Det går att peta till med spöt men det måste ske exakt så lätt som Frenchie accepterar utan att det blir dessa ”bakutare”.

Så det är detta jag jobbar mycket med just nu och där jag har bra hjälp av skogen där jag har en annan bjudning.

Ska vi komma vidare i klasserna måste samlingen bli bättre och framför allt bibehållas i tex bytena.

För tillfället pågår det en ganska stor avverkning i skogen vilket innebär att stora lastbilar kör med timmer och dessa vill jag helst inte möta.

Jag har haft tur hittills men det är numera lite nervöst med uteritterna och jag hoppas att trädfällandet snart är över.

Som synes på bilden nedan går hästarnas hag-grannar fortfarande ute:

Jag stod och studerade Frenchie tidigare idag när han var ända uppe hos korna så uppenbarligen är han helt obrydd av dom när han själv kan bestämma var han ska gå och stå medan han kan vara långt mer misstänksam om jag sitter på.

Idag har jag kört den andra och sista planerade lövklippningen och jag är än så länge mycket nöjd då jag hoppas slippa all lövkrattning genom detta.

Jag hoppas att de söndersmulade löven ska försvinna ner i gräsmattan som fin gödning och sunda förnuftet säger att förmultningsprocessen borde gå bättre med lövsmulor än tjocka sjok av hela löv som täcker gräset?

Återstår att se till våren helt enkelt och i värsta fall blir det lättare att kratta upp det överblivna då om det inte försvunnit.

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina och jag konstaterade efteråt att det där med oklippt häst verkligen inte är något för mig.

Det har jag ”så klart” vetat under alla år som hästägare men jag tänkte i år ändå försöka att dra ut på klippning nummer 2 vilket jag inte borde ha gjort.

Jag tycker varken att Frenchie har dålig kondition eller att jag rider jättehårt men stackarn var svettig över precis hela kroppen och så har det varit de senaste inomhuspassen.

Jag fattar inte att en del tycker synd om klippta hästar men inte tycker att det är synd att släppa ut genomsvettiga dito i hagen, i alla fall på hösten och vintern.

Ja, svettiga hästar torkar men hur skönt är det under tiden? Nä…inget för mig som sagt.

Idag har jag fått hjälp av Henrik att höja upp/ bygga på dörren till boxen där min ponny (146 cm) tidigare huserade och som nu ska passa till en elefant…förlåt….jag menar Bibbi, säkert 170 cm (om det räcker….).

Jag har fått köpa extra glespanel (28*70) och höjde dörren med 14 centimeter så att den nu har samma höjd som Frenchies.

Bibbi står gärna och hänger över boxdörren och med all hennes vikt på den lilla dörren så behövde den höjas upp.

Som jag sa till Henrik visade sig mitt färgval och god kvalité på densamma som ett lönsamt köp; virket jag målade för några dagar sedan (andra bilden) har exakt samma nyans som det jag målade för 3,5 år sedan och tur är det för annars hade mitt estetiska sinne exploderat, läs: jag hade målat om allt virke bara för att slippa nyansskillnader 🙂 !

Då ska man betänka att jag haft färgen stående i stallet, dvs i både enstaka minusgrader och rejäl sommarvärme. Tummen upp för Alcro Virke, nyans murkla!

Ytterligare en tumme upp för dagens ridhuspass med fin galopp!

Runt Ryhus jagas det framför allt dovhjort men även lite vildsvin några gånger varje månad från oktober och fram till våren.

Vi har jägarnas schema så vi vet var de kommer att skjuta och vilka datum men ärligt talat spelar det väldigt liten roll för i alla fall mig.

Jag stod idag så jag kunde se hästarna precis när de sköt i närheten och ingen av dom brydde sig det minsta.

Sedan behöver man kanske inte rida precis där de jagar men skogen är enorm så det finns plats för oss alla.

Som syns på bilden markerar jägarna också ungefär var de ska hålla till.

Jag kunde rida ostört i min del av skogen tidigt i morse och kunde också följa min plan; lite samlad galopp och resten skritt så att det blev ett lugnare pass.

Kolla på den här bilden förresten:

Ser lite knäppt ut med öronen 🙂 !

Som jag berättade i föregående inlägg har det efter omständigheterna torkat upp ganska bra i mina hagar men det klafsar ändå en hel del när man går där och det gäller både mig och hästarna. Gummistövlar är verkligen mitt mesta vardags-skodon sedan vi flyttade till Ryhus, det är en sak som är säker!

Bilden med de vackra höstfärgerna tog jag tidigare i veckan; idag blev det ett ridhuspass med fokus på den samlade galoppen.

Jag har också hunnit med ett besök på Granngården för veckans hästgodis-köp; en stor säck morötter.

Frenchie skulle kunna äta upp hela säcken direkt och Bibbi skulle spara den ”for a rainy day” så de får också sina morötter utifrån detta, en av dom en hel del och den andra bara några stycken.

Som synes råder det verkligen ingen brist på gräs i mina hagar än så länge. Så jag ska kanske sluta att förvånas över att hästarna knappt ser åt sitt utlagda hösilage och än mindre äter det?

Jag kan så klart inte vara den enda som har det så här och jag gissar att hag-gräset har räddat många som fruktade foderbrist i år?

Annars har jag avverkat ett pass i ridhuset idag och får nog inse att det högst sannolikt inte blir mer ridning på utebanan på denna sidan året.

Hade vädret stabiliserats så att de kommande veckorna skulle bli som idag med sol hade det absolut varit görbart att torka upp min nästan-pool men det är tvärtom aviserat ännu mer nederbörd.

Jag tjatar ju ofta om underlagets betydelse och om ni vill veta vilket ridhusunderlag jag tycker är det bästa så ser ni det på bilden.

Och det säger jag inte för att jag tränar här 1-2 gånger i veckan utan det tycker jag oavsett.

Vi diskuterade nyligen på nätet att hästar måste klara av att gå på varierade underlag utan att genast rasa ihop, protestera eller kännas som den värsta versionen av sig själv men när man vill ha ut det mesta av tex en betald träning så tycker jag att man ska vara noggrann.

Ofta på träningar tänjer man på gränserna, provar nytt, pressar lite. Och att då dessutom göra hästens jobb svårare genom exempelvis ett underlag som hästen knappt orkar ta sig igenom är inte juste. Samma sak på tävling tycker jag.

Men absolut; hästar är olika och föredrar och tåler olika underlag olika.

Själv hade jag en bättre träning idag där vi fortsatte övningarna med galopp ur passage och byten efter skänkelvikning i galopp.

Kolla vilken fin bild! Frenchie som står och tittar på Bibbi i fjärran och på hemvägen efter en lång skrittrunda tidigt i morse.

Och om man hade kunnat prata med hösten (hösten inte hästen ha ha) så hade jag sagt till den att det är så här vi vill ha det; inte en massa otäckt regn!

Idag har jag blivit bjuden på en god lunch- Henrik sänkte sitt handicap igår och då är det bjudmat som gäller 🙂 !