Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Nu börjar en hel del återgå till ”det gamla vanliga” så också Vickes och mina uteritter med stallägaren och någon av hennes hästar.
Väldigt trevligt tycker jag och säkert Vickster också, han sköter sig alltid exemplariskt i alla fall.
Förra veckan undrade många med mig varför sommaren hade bytts ut mot höst; efter veckor av torka regnade det nästan varje dag och det tilltagande mörkret på kvällarna bidrog till att det snarare kändes som september än augusti.
Men idag, och förhoppningsvis inte bara temporärt känns det som att ordningen är återställd; solen skiner och det är varmt samtidigt som gräset har fått en synbar skjuts.
På den tiden jag bodde i hus och klippte gräs ofta hade jag suckat lite, nu när hälften av Vickes stråfoderintag ombesörjs i hagen, betandes, är jag glad 🙂 !
Oj vilken skillnad det var på dagens tävlingsplats och förra helgens!
Ni minns väl min bild på en bana helt dränkt i vatten förra lördagen?
Nu gick det ju bra att tävla oaktat detta men vid närmare eftertanke så var det inte bra skött att hålla tävlingar på ett sådant underlag när bättre alternativ fanns menar jag.
Man hade lätt kunnat flytta klassen till framridningen i stället eller tom in i ridhuset men i stället lät man hästarna plaska omkring.
Åter igen; de ekipage jag såg och även min egen häst verkade helt obrydda men i princip alla jag har berättat detta för och visat film har sagt samma sak: ”jag hade kört hem”. Det är inte detta man betalar flera hundra kronor för att rida på.
Hur som helst så var det som sagt en helt annan visa i Stensäter idag; så som det alltid är.
Man preparerar banorna där som vore det internationella klasser och inte LC och högre och det är givetvis tacksamt.
Själv var jag, precis som förra helgen, mycket nöjd med Vicke som idag fick 65,7 % och genomförde ett program utan varken missar eller gloende.
Sist jag var i Stensäter gjorde jag det fatala misstaget att rida utan sporrar eftersom Vicke dansade fram på framridningen och jag fick någon helt galen idé om att sporrarna inte behövdes.
Herregud…den ritten var så usel så det går inte att beskriva och hade det funnits ett pris för ”segaste hästen” och jag var domare hade Vicke fått det utan konkurrens 🙂 !
Ännu en dag när väderleksprognosen inte höll vad den lovade (regnfritt tidigt på morgonen) så det blev till att acceptera lite väta under ridpasset.
Men den stubbåker jag valde för dagens träning var jättefin att rida på och temperaturen behaglig trots regnet så det var helt ok.
En stor fördel med att rida på stubbåker tycker jag är att man till skillnad från ett ridhus eller utebana har ”oändligt” med plats.
Man kan därmed tex rida 10 stycken fyror i rad och på rakt spår eller nästan lika många treor vilket jag gjorde idag.
Man kan ”så klart” rida ännu fler seriebyten men detta kändes lagom för oss- det gäller ju att göra det med kvalité och bibehållen ork.
Man kan också rida skolor hur långt som helst utan att en vägg eller staket kommer i vägen och jag varierade mellan öppna och sluta i en jäääääätelång linje och fick mycket bra känsla.
Jag behöll ett bra fokus hela tiden och tänkte på vad vi hade tränat på för Nina igår samt hennes olika kommentarer och känslan gjorde mig mycket nöjd.
Provade att rida mer samlat mellan 5 stycken fyror och därefter lika många treor och minsann….det blev hur bra som helst.
När vi diskuterade detta igår sa jag till Nina att jag nog släpper iväg Vicke lite i galoppen för att jag är rädd för att han annars inte ”orkar” byta men precis som Nina menade så är detta bara ”trams” 🙂 och det märktes tydligt idag.
Jobbade också med övergångar mellan skritt och galopp (”tänk piruett innan avbrottet och var noga med vågskålen så att Vicke inte tippar framåt i avsaktningen”) och skolorna (där jag i ingången till öppnorna ska tänka förvänd sluta för att få med inner bak).
Jag är mycket nöjd med utebanans beskaffenhet just nu och hoppas att den ska vara användbar långt in på hösten.
Just nu rider jag bara i ridhus 2 gånger i veckan (när jag tränar för Nina) men när det blir sämre väder kommer jag att köra till ett närliggande och mycket bra ridhus.
Träning för Nina i morse och idag tyckte hon att jag har fått Vicke mer kvadratisk (om han tidigare var en rektangel) – något vi ständigt jobbar med, framför allt i galoppen.
Att få mer bärighet, bakbenen inunder kroppen och en ren tretakt, inte ”tralopp” som Nina kallade hans galopp när den var som sämst.
Jag tycker jag får ny input varje gång jag tränar; något stort eller litet att ta med mig till när jag sitter ensam och rider.
Som att jag ska tänka att jag ska gå in i en piruett (dvs med den samlingen) innan de enkla bytena- sådana ”bilder” hjälper mig.
Nina tyckte också att jag behövde rida mer samlat i galoppserierna; nu är bytena bra men galoppen mellan dom för flack. Så det ska jag ta tag i så fort jag rider nästa pass.
Annars börjar det redan kännas i vart fall lite ”höstigt” vilket egentligen är för tidigt eftersom augusti ju är en sommarmånad.
Men mörkret börjar smyga sig på och jag ser liksom en snar ände på solen, gräshagen och ridning i t-shirt för att nämna några exempel.
Vet att vissa längtar till hösten men det gör absolut inte jag!
Idag fick den här maskerade mannen en vilodag efter att ha ridits med varierande intensitet i 10 dagar.
Jag tycker att vi har väldigt lite insekter (läs: flugor) kring hästarna, de märks i princip inte men där man ser dom är runt hästarnas ögon om inte luvor används.
Vickes ena öga började rinna för några veckor sedan och säkert för att jag struntade i luvan vissa dagar men efter 3 dagar med Noviform blev det helt bra igen. Men jag lärde mig en liten läxa….
Köpte en klocka till stallet igår och dagens fundering är; hur kan det löna sig att tillverka en klocka för 20 spänn 🙂 ?
Idag hade jag riktig ”vädertur”; det började regna ganska häftigt medan jag pysslade i stallet men lagom till ridbaneharvning och ridning blev det uppehåll så jag kunde rida ”ostört” och på jättefint underlag.
Efter bara någon timme började det regna igen och har gjort så ganska mycket sedan dess men nu är jag inomhus och Vicke tror jag inte bryr sig så länge han har gräs under näsan.
Jag har precis tittat på ett avsnitt av Från Lark Rise till Candleford på SVT play, en engelsk serie som utspelar sig på landsbygden i slutet av 1800-talet.
Det tog några avsnitt innan jag fastnade men nu så!
Idag har Henrik och jag besökt ett nytt brunchställe; Systrarna på Solhjulet, ett sommarkafé nära Björnstorp/ Torna Hällestad ( mot Veberöd).
Om man gillar shabby chic, udda porslin, gamla ting…som jag då gör…då är detta ett lämpligt utflyktsmål eftersom även maten var till belåtenhet; god och hemmagjord!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer