I morse blev det en timmes skrittrunda med stallägaren och vi valde samma rutt som sist.

Jag är väldigt glad åt sällskapet eftersom jag annars alltid rider ensam och alla hennes hästar funkar jättebra med Vicke.

Nu ska vi strax veckohandla och därefter blir det ett frisörbesök- jag är sådär att jag från en dag till en annan tycker att håret behöver klippas nu, nu, nu och som tur är brukar det gå att ordna.

Jag bor dessutom granne med salongen; mycket praktiskt.

As we speak och precis utanför vår lägenhet pågår årets ”Bonnamarknad” – som absolut gör skäl för sitt namn.

Som vanligt säljs en massa overpriced junk, karusellerna snurrar och folk strosar runt i sakta mak.

Vi brukar ta ett varv men aldrig köpa något; det känns som att det är samma varor som säljs genom åren.

Vickster och jag avverkade ett pass på utebanan i morse och undkom aviserat regn med en hårsmån.

Regnet gjorde banan gott och så klart mycket annat som behöver nederbörden.

Idag var jag lite ambitiös och cyklade till stallet i stället för att ta bilen (det tog 20 minuter).

Eftersom jag inte skulle rida utan bara invänta hovslagaren och fixa med mockning, foder och hagstädning tog jag med mig Molly som avskyr bilåkande, därav cykeln.

Vicke fick på sig de nya skorna och vi konstaterade att 6 veckor är hans optimala skointervall, nu hade det hunnit gå 7 veckor och han började se lite trist ut i hovarna.

Skorna satt fortfarande hur bra som helst men just skoning tycker jag inte man ska snåla på och försöka dra ut på tiden med; får man en tappsko med massa avdraget horn kan det ta rejält med tid att få bra.

I morse, efter drygt en timme i stallet, frågade en av de andra inackorderingarna mig ”ska Vicke verkligen ha grimskaft på i hagen”?

Fullt berättigad fråga då hon hade passerat honom och sett att han stod med detta hängande under grimman!

Det var bara att inse att hans förvirrade ägare hade glömt att ”koppla loss” honom efter utsläppet och efter att jag hade satt på honom ett täcke inne i hagen för att han inte skulle rulla sig och bli lerig innan jag skulle rida.

Jag var någon annanstans i tankarna och det är tur att min häst är van vid mina ibland märkliga upptåg.

Han stod så stilla och åt när jag kom för att ta bort grimskaftet och följde mig till och med lös till grinden i tron att det var dags att gå in. Han är inte svårfångad i alla fall 🙂 !

Efter harvning av utebanan blev det ett pass där och idag red jag igenom MSV B:2-programmet en gång och vissa linjer många gånger för att verkligen försöka sätta fingret på detaljer som kan bli bättre och rendera högre poäng.

I morse skrittade jag och Vicke ut med stallägaren och en av hennes hästar som sällskap.

Vi red bland annat förbi ett nytt bostadsområde i Staffanstorps utkant; det ni ser på bilderna.

För att komma dit behövde man rida genom en gångtunnel under en mycket starkt trafikerad 90-väg; något jag aldrig hade vågat mig på ensam OM Vicke skulle bli rädd och typ stegra sig mitt i tunneln.

Då hade jag blivit knockad medvetslös eftersom det var väldigt ”lågt i tak” där och det hade ju känts onödigt minst sagt…

Men med sällskap gick det utan minsta problem och det känns så skönt att ha en häst som i sällskap av vettiga artfränder går fram överallt, i alla fall så länge han inte behöver ha någon close encounter med kor eller vattenspridare 🙂 .

Att passera lastbilar och andra stora fordon på mycket nära håll var däremot inte det minsta läskigt och det är ju faktiskt viktigare när man rider på trafikerade vägar.