I morse blev det ett väldigt lugnt dressyrpass i ridhuset med målsättningen att få ett bra stöd fram till bettet och därmed en önskvärd förbindelse genom hela kroppen- något som kan fallera ibland för vår del.

Men dagens känsla var mycket fin och jag avslutade nöjd.

Just nu är jag ”hästvakt” åt bortresta stallkamrater så jag gör ”trippelt” av allting- mockning, fodersättning osv.

Det går bra enstaka dagar men det är onekligen bekvämt med bara en häst att fixa åt.

På tal om bilden ovan: har era hästar också ett ”scary corner” i ridhuset? Vicke har det absolut och ibland är det sååå tröttsamt att han vill spänna till varje gång man passerar fast man har ridit där 764 varv sedan tidigare…

Huuu så mörkt och fuktigt det är ute just nu.

En sådan där dag igen när det aldrig blir riktigt ljust och fukten känns påtagligt.

Vickes träns kändes klibbigt efter dagens träning och det berodde varken på smuts (jag putsar det efter varje pass) eller svett utan just pga det fuktiga vädret.

Ridningen gick i alla fall bra och det går hela tiden framåt om än med mycket små myrsteg. Men så länge vi inte står stilla så…

Jag har nu rivit av 2 säsonger av ”Hemma igen” och återvänt till verkligheten eftersom säsong 3 inte finns tillgänglig än.

Henrik tyckte jag blev lite världsfrånvänd i några dagar 🙂 men den är verkligen sevärd.

Vet inte om jag visat detta tidigare men så här fiffigt slänger vi ner halm från loftet i stallet.

Det finns alltså luckor ner till alla boxarna så halmen hamnar direkt där det ska vara- lättjobbat och minskar behovet att sopa.

Vicke har ridits i ridhuset idag och fokus låg på slutor i trav och galopp.

Vi har plusgrader i mina trakter och för min del slipper jag gärna frusna och därmed knöliga hagar.

Nej, nu har jag inte tid med er mer- måste kolla på några avsnitt till av ”Hemma igen” 🙂 !

Gammal bild på min snygging och egentligen inget nytt att berätta heller.

Som många andra dagar har jag börjat morgonen med utsläpp av hästar, dressyr i ridhuset och därefter mockning, foderfix och puts av utrustning.

Hemma vid 10 och sedan har frukost, powernap, hundpromenad och middag avlöst varandra.

Delar av en helt vanlig dag i mitt lilla liv!

Idag är en sådan dag då det aldrig hann ljusna innan mörkret började sänka sig igen.

Jag red ut i morse och konstaterade att det var ganska halt på vägarna.

När vi gick på en långpromenad med Molly kände vi det under våra egna fötter och fick verkligen gå försiktigt bitvis.

Nu har vi ätit middag, jag har gjort köttfärssås så det räcker till ett helt kompani (…inte svårt att veta vad jag ska äta till lunch flera dagar nästan vecka…) och det är strax dags för bio, a star is born.

Morgonritt i ridhuset med lite repetition av det som vi tränade på igår.

Jag vill gärna liksom befästa övningarna på egen hand dagen efter träning, tycker att ”poletten” ramlar ner ganska bra på så vis och medan jag fortfarande har tränarens ord färska i öronen.

Detta blev dagens middag- inte mer fantasifullt än så men så är det ibland.

Började dagen hos min fina vän som skötte sig utmärkt under dagens ridhuspass.

Jag har börjat   försöka  tänka på ( sent ska syndaren vakna….) att inte studera Vickes man medan jag rider; fattar inte varför jag ska glo ner i den i stället för att titta upp?

Hur svårt kan det vara liksom? Tydligen väldigt svårt för vissa eftersom en tränare påtalade detta för mig redan för ungefär tusen år sedan.

Minns hennes skämtsamma kommentar ”du skulle måla på ett par ögon på ögonlocken så att det ser ut som att du tittar upp”- kul va?

Efter stallbesöket har jag roat mig med att försöka få till julkort á la Birgitta 6 år.

Som synes ser Molly allt annat är road ut men hon uthärdade sessionen med stoiskt lugn och resultatet ska ni få se innan jul 🙂 .

Idag kom också Ridsport till oss prenumeranter och jag fastnade särskilt för en artikel om hur proffsen skor sina hästar.

En av hovslagarna som intervjuades, Peter Glimberg, tävlade jag för övrigt massor mot i hoppning när vi båda var unga, han hade en isabell som tog en miljon placeringar minns jag.

Hur som helst…det intressanta i artikeln var dels att läsa om hur otroligt noga dessa hovslagare skor; det är verkligen inte bara att banka på 4 järnskor och tack och hej utan det är mätning av vinklar in i minsta millimeter, studier av hästarna i rörelse och på film och jag vet inte allt. Utmärkt.

En annan grej var att det jag ofta återkommer till; aluminiumskor, omnämndes i positiva ordalag och av samma skäl som jag använder dom; den avsevärt mindre belastningen på hästens framben. En järnsko väger 300 gram, en aluminiumsko väger 100. Enkel matematik.

Herregud…det är redan en vecka sedan vi kom hem från Dubai- snacka om att tiden flyger iväg.

Vicke har haft en vilodag idag medan jag har varit på en heldagsutbildning.

Hämtade min transport igår och vet ni…det var verkligen inte dumt att låta byta de nästan 10 år gamla däcken.

När mekaren (mycket erfaren) skulle ta loss det ena däcket från fälgen sprack det så det var nog bara en tidsfråga innan det hade hänt vid körning!