Här ser ni när Molly inviger sin nya hundsäng som hennes husse köpte igår.

Hans fromma förhoppning att hon ska sova i denna säng och inte som ibland bokstavligen på honom ger jag inte mycket för…jag vet allt för väl vem som bestämmer hemma hos oss ha ha ha. Ledtråd: det är varken jag eller Henke 🙂 !

För Vickes del blev det idag ett ridhuspass med repetion av gårdagens övningar- jag tycker det blir bra med 2 likartade träningar på rad.

Dagens ridpass ägde rum i ridhuset eftersom jag ville använda mig av speglarna mer än jag brukar.

Jag tränade på bakdelsvändningar, ryggningar, slutor i skritt och piaff och för allt detta såg jag ett spegelbehov.

Nästan hela passet bestod av skritt och jag tyckte om det jag såg 🙂 .

Ovan ser ni stallets stråfodersystem. Varje stallägare packar 3 höpåsar; en som läggs ut vid utsläpp, en som läggs i boxen till intag och en som ges på kvällen.

Lilla Molly- alltid nära!

Ridhuspasset på morgonen gick bra- jag red mycket linjer ur MSV B:5-programmet.

Ett trevligt program där det dock gäller att hålla tungan rätt i mun; det “händer grejer” hela tiden.

Har inte ridit det så många gånger i år då det tenderar att bara samla en handfull startande men ska nog strunta i det framöver och rida det ändå.

MSV B:2-programmet, som jag nästan alltid rider passar oss egentligen sämre faktiskt men det är roligare när det är fler än typ 5 ekipage per klass.

Idag har jag hittat ännu fler nya vägar att rida på- omgivna av en massa spännande fälttävlanshinder.

Kunde inte ta några bilder eftersom telefonen höll på med uppdateringar men ska fota nästa gång så ni får se hur fint det är.

Tränade på piaff och något som inte kan betecknas som passage men i alla fall väldigt samlad trav, piaffen kändes fin men jag hade behövt en spegel för att ”se känslan”.

Efter stallbesöket åkte jag och Henrik för att prova en nytt brunchställe; Skafferiet i Harlösa.

Fick detta rekommenderat av en fd stallkamrat och vi var på väg dit redan i våras men drabbades då båda av den värsta influensan i mannaminne. Inte läge att käka i det tillståndet kan jag säga…

Idag orkade vi äta ha ha ha och det är alltid roligt att komma iväg på nya små äventyr.

Nu är hösten utan tvekan här.

Säkraste tecknet= Birgitta har börjat använda sina långkalsonger 🙂 !

Annars är termobyxorna mina bästa vänner, skulle inte klara mig utan dom även om man inte kan gå omkring med dom till vardags 🙂 .

Idag red jag i ridhuset- varmt, skönt och ensamt.

Har hittills aldrig stött på någon annan morgonryttare och saknar det inte heller.

Jag umgås gärna i stallet men ridningen vill jag helst sköta i ensamhet.

Idag blev det ett ridhuspass med bland annat sååå fina 8- metersvolter i vänster galopp- tänk att en sådan liten grej kan göra en så nöjd!

Mindre nöjd var tandhygienisten när jag kom på besök lite senare på dagen- denna yrkeskategori lyckas alltid att få mig att känna mig som ett olydigt barn som inte gjort läxan ordentligt.

Ska man följa deras anvisningar (och det ska man….väl?) skulle man behöva lägga 20 minuter på tandvård med x olika borstar varje kväll.

Det gör jag sällan…

Lunch med maken piggade i alla fall upp- alltid trevligt när vi går ut och äter!

Idag på vår uteritt red jag förbi en pytteliten bank och fick för mig att prova att hoppa upp och ner för den!

Jag har aldrig hoppat bank med Vicke men denna var så låg att jag grabbade tag i manen och styrde emot (hästen iförd  hackamore) och det var inga som helst problem.

När vi hade lekt över den 4-5 gånger red vi vidare- nu får vi se när nästa hopptillfälle infaller.

Rubriken är verkligen inte ens ”lite skämt och lite allvar”; det finns inte på kartan att jag skulle prova på fälttävlan.

Jag hoppar nästan inte alls ens numera; det var månader sedan sist och det finns flera anledningar till det.

Dels är jag lat och orkar inte bära fram hinder och dels känns det, framför allt sedan jag ramlade av för snart 3 år sedan som en för onödig risk att ta eftersom jag ändå aldrig avser att tävla i denna gren.

Jag märkte ju hur otroligt lätt det är att skada sig rätt rejält och ändå kom jag relativt lindrigt undan, trots allt.

Inte heller känns det värt att riskera att något händer Vicke; det finns så många andra sätt han kan skada sig ändå.

Att tävla hoppning kommer som sagt inte att ske; samtidigt som jag aldrig har haft en så ”lätthoppad” (superlydig och med stor vilja ATT hoppa) häst förut så skulle han vara så otroligt tittig på allt runtomkring på en tävlingsplats och jag hade med min obefintliga balans seglat av vid minsta tvärnit eller inte förmått honom att hoppa medan han glodde på en miljon saker överallt.

Och är det något jag har lärt mig så är det att om man tror att hästen ska vägra; då gör den också det om man inte är tillräckligt tuff och skicklig och jag är varken den ena eller det andra.

Så vi får hålla oss till dressyren och masa oss fram i lugna tempon ha ha ha!

Efter dagens stallbesök åkte jag till en ödetomt som jag upptäckte för ett tag sedan i syfte att plocka äpplen till Vicke.

Nyligen såg det ut så här och jag tänkte att jag skulle kunna plocka hur mycket äpplen under hur lång tid som helst:

Tji fick jag kan man väl säga för idag möttes jag av denna syn:

Alla 4 träden på tomten var i princip länsade på frukt så uppenbarligen var jag inte ensam om min upptäckt.

Nåväl…det är ett fantastiskt äppelår så det finns andra ställen att plocka på- jag blev mest förvånad!

Sist jag var hos Olof tyckte jag att det var jättesvårt att få Vicke att hålla MIN tänkta linje (litet voltspår) i den samlade galoppen.

Han ville vända/ ramla inåt med baken före och jag lyckades inte riktigt få honom 100 % där jag ville.

Igår och idag har jag jobbat med detta och nu går det mycket, mycket bättre.

Det kändes skönt att ha klippningen gjord igår- som vanligt har kylan kommit snabbt och nu är det bara enstaka grader på morgonen och detta med en hel del regnskurar har gjort att regntäcket är på flugmössan undanstoppad. Hejdå sommaren- du var ändå vääääldigt långlivad!