Idag har jag fått hjälp av Henrik att höja upp/ bygga på dörren till boxen där min ponny (146 cm) tidigare huserade och som nu ska passa till en elefant…förlåt….jag menar Bibbi, säkert 170 cm (om det räcker….).

Jag har fått köpa extra glespanel (28*70) och höjde dörren med 14 centimeter så att den nu har samma höjd som Frenchies.

Bibbi står gärna och hänger över boxdörren och med all hennes vikt på den lilla dörren så behövde den höjas upp.

Som jag sa till Henrik visade sig mitt färgval och god kvalité på densamma som ett lönsamt köp; virket jag målade för några dagar sedan (andra bilden) har exakt samma nyans som det jag målade för 3,5 år sedan och tur är det för annars hade mitt estetiska sinne exploderat, läs: jag hade målat om allt virke bara för att slippa nyansskillnader 🙂 !

Då ska man betänka att jag haft färgen stående i stallet, dvs i både enstaka minusgrader och rejäl sommarvärme. Tummen upp för Alcro Virke, nyans murkla!

Ytterligare en tumme upp för dagens ridhuspass med fin galopp!

Runt Ryhus jagas det framför allt dovhjort men även lite vildsvin några gånger varje månad från oktober och fram till våren.

Vi har jägarnas schema så vi vet var de kommer att skjuta och vilka datum men ärligt talat spelar det väldigt liten roll för i alla fall mig.

Jag stod idag så jag kunde se hästarna precis när de sköt i närheten och ingen av dom brydde sig det minsta.

Sedan behöver man kanske inte rida precis där de jagar men skogen är enorm så det finns plats för oss alla.

Som syns på bilden markerar jägarna också ungefär var de ska hålla till.

Jag kunde rida ostört i min del av skogen tidigt i morse och kunde också följa min plan; lite samlad galopp och resten skritt så att det blev ett lugnare pass.

Kolla på den här bilden förresten:

Ser lite knäppt ut med öronen 🙂 !

Som jag berättade i föregående inlägg har det efter omständigheterna torkat upp ganska bra i mina hagar men det klafsar ändå en hel del när man går där och det gäller både mig och hästarna. Gummistövlar är verkligen mitt mesta vardags-skodon sedan vi flyttade till Ryhus, det är en sak som är säker!

Bilden med de vackra höstfärgerna tog jag tidigare i veckan; idag blev det ett ridhuspass med fokus på den samlade galoppen.

Jag har också hunnit med ett besök på Granngården för veckans hästgodis-köp; en stor säck morötter.

Frenchie skulle kunna äta upp hela säcken direkt och Bibbi skulle spara den ”for a rainy day” så de får också sina morötter utifrån detta, en av dom en hel del och den andra bara några stycken.

Som synes råder det verkligen ingen brist på gräs i mina hagar än så länge. Så jag ska kanske sluta att förvånas över att hästarna knappt ser åt sitt utlagda hösilage och än mindre äter det?

Jag kan så klart inte vara den enda som har det så här och jag gissar att hag-gräset har räddat många som fruktade foderbrist i år?

Annars har jag avverkat ett pass i ridhuset idag och får nog inse att det högst sannolikt inte blir mer ridning på utebanan på denna sidan året.

Hade vädret stabiliserats så att de kommande veckorna skulle bli som idag med sol hade det absolut varit görbart att torka upp min nästan-pool men det är tvärtom aviserat ännu mer nederbörd.

Jag tjatar ju ofta om underlagets betydelse och om ni vill veta vilket ridhusunderlag jag tycker är det bästa så ser ni det på bilden.

Och det säger jag inte för att jag tränar här 1-2 gånger i veckan utan det tycker jag oavsett.

Vi diskuterade nyligen på nätet att hästar måste klara av att gå på varierade underlag utan att genast rasa ihop, protestera eller kännas som den värsta versionen av sig själv men när man vill ha ut det mesta av tex en betald träning så tycker jag att man ska vara noggrann.

Ofta på träningar tänjer man på gränserna, provar nytt, pressar lite. Och att då dessutom göra hästens jobb svårare genom exempelvis ett underlag som hästen knappt orkar ta sig igenom är inte juste. Samma sak på tävling tycker jag.

Men absolut; hästar är olika och föredrar och tåler olika underlag olika.

Själv hade jag en bättre träning idag där vi fortsatte övningarna med galopp ur passage och byten efter skänkelvikning i galopp.

Kolla vilken fin bild! Frenchie som står och tittar på Bibbi i fjärran och på hemvägen efter en lång skrittrunda tidigt i morse.

Och om man hade kunnat prata med hösten (hösten inte hästen ha ha) så hade jag sagt till den att det är så här vi vill ha det; inte en massa otäckt regn!

Idag har jag blivit bjuden på en god lunch- Henrik sänkte sitt handicap igår och då är det bjudmat som gäller 🙂 !

Idag satt jag inte i sadeln förrän strax efter 16.00 och det berodde på att jag var och tävlade med starttid 16.53.

På tok för sent för min smak och resultatet var inte heller något att skriva hem om även om det inte hade med tiden att göra 🙂 .

Men det är utan tvekan ”smaken är som baken” vad gäller just starttider.

Jag deltog nyligen i en diskussion på nätet där det verkligen var spridda åsikter om vilken tid man föredrog att tävla.

Medan många föredrar sen eftermiddag/ kväll tycker jag att det är helt värdelöst för jag kan ändå inte ”slappna av” utan går mest och väntar hela dagen.

Så för mig passar tidig förmiddag bäst medan jag förstår att man absolut inte vill starta för tidigt om man bor långt åt skogen från alla tävlingar och måste stiga upp på småtimmarna för att hinna fram i tid.

Min bana är fortfarande mest en stor vattenpöl och lär väl så förbli om jag ska lita på den kommande veckans väderleksprognos så det blev ett ridhuspass idag.

Som vanligt repeterade jag en del av det jag tränade på för Nina igår och det är ett bra upplägg för oss.

Jag fick också besök av en annan ryttare som ville låna ridhuset och vi konstaterade att vi var ”för gamla” för att plaska omkring på gyttjiga utebanor eller rida i pannlampans sken.

Jag tänkte för mig själv att jag inte bara var ”för gammal”; jag har aldrig ägnat mig åt dylikt då jag ju stod på en ridskola med ett superfint ridhus och jättebra uteridningsmöjligheter under de +20 första åren med egen häst.

Jag gissar att det formade min syn på ridning väldigt mycket och det är kanske därför framför allt som jag idag tex vägrar att rida ut i mörker?

Här på Ryhus är det också en säkerhetsaspekt inblandad; skulle jag ramla av ensam i en gigantisk, mörk skog så kan ni själv tänka er möjliga konsekvenser.

Hade jag haft någon form av vattenuppsamlingsanordning på Ryhus hade jag haft regnvatten nog att hålla tex min utebana dammfri hela nästkommande sommar gissar jag.

Det ska bli spännande att se hur resten av hösten och kommande vinter kommer att gestalta sig- kommer det att fortsätta att regna mycket eller får vi snö i stället? Den får lever få se….

Frenchie och jag har varit och tränat för Nina och idag provade vi att samla galoppen ur passage. Det gav bra effekt så det ska jag använda mig av.

Eftersom jag jobbade i natt har jag inte haft ork till så mycket mer under dagen och nu återstår dessutom ytterligare en natts arbete innan 3 dagars ledighet väntar.

En bild för att påminna mig själv om bättre väder 🙂 tagen i Portugal i somras.

Jag red ett kravlöst jogg-pass i skritt och trav i skogen på Frank och även om det fanns vackra vyer där också så var det inte läge att hala fram telefonen för att ta ett kort i regnet.

Förutom att jag alltid blir på bra humör av fina ridpass blir jag numera glad av att ta av Bibbi täcket och beundra hur hennes revben blir allt mindre synliga. Man kan fortfarande känna dom men inte på långa vägar på det otäcka viset som när hon kom.

Jag brukar hävda att ”alla är bra på något” och min grej vad gäller hästar vill jag påstå är att få dom att äta och bli fina i hullet (för feta skulle en del kanske säga ha ha ha).

Min ponny var svår i slutet men har var ju också sjuk och det var inte direkt så att han var mager…men jag hade önskat honom rundare.

Sedan är det givetvis skillnad på vad man kan åstadkomma med en gammal/ äldre häst som dessutom inte rids/ tränas och en yngre dito så man får ju se på alla djur efter deras förutsättningar.