Härom dagen gissade jag ju på att en häst producerar ca 10 bajshögar om dagen men efter att ha räknat högarna i Vickes hage idag och hittat 5 högar efter 7 timmars vistelse där får jag nog revidera denna siffra 🙂 .

Passade ”givetvis” på att rida i den väl-sladdadade 🙂 paddocken idag och det var en bra känsla.

Jag rider ju fortfarande ”bara” runt runt på spåret mer eller mindre men i galoppen vänder jag faktiskt och gör skritt-övergångarna så som de ser ut i MSV C:1-programmet.

Jag ska börja med skolorna också tänkte jag och rida de linjer som finns i just ovanstående program eftersom det är det jag ”siktar på” när vi väl börjar tävla.

Som synes är det inte något ”bete” att tala om i våra hagar utan mer lite att gå och pilla med.

Djup koncentration.

Redo för lite arbete!

Skönt nog är min arm helt återställd sedan gårdagens ”nära avramling”-incident, det hade jag inte förväntat mig, dvs att det skulle gå så snabbt.

Idag red jag i gruspaddocken och skärpte kraven ytterligare.

Jag gjorde några ryggningar och provade även att öka traven lite- inte Vickes starka sida tyvärr.

Galoppen känns riktigt fin med tanke på hur länge sedan (4 månader) det är som Vicke gick i denna gångart ”ordentligt”- den är rak och samlad och övergångarna till skritt är helt ok.

Fördelen med dessa igångsättningspass får jag nog säga är att jag verkligen rider fokuserat- jag har inte ”råd” att slösa ens några meter på någon form av slarvig ridning utan jag rider verkligen i varje steg.

Nu har jag precis firat det fina ridpasset med en rejäl socker och fett-chock; jordgubbar, maränger och grädde- kan varmt rekommenderas 🙂 !

Till skillnad från igår har jag idag verkligen haft tur med vädret, och annat med för den delen 🙂 .

När jag kom till stallet började det regna och eftersom jag kom på att jag har en regnjacka i släpet gick jag och hämtade den.

Jag hann inte mer än trä på mig densamma så upphörde regnet och när jag red ut var det i skönt solsken.

Vicke kändes jättefin idag och jag red bland annat slutor utmed en nerlagd banvall men bra underlag.

Idag nöjde jag mig med trav, mestadels väldigt samlad sådan, jag vågar inte riktigt galoppera så mycket ännu av rädsla att det ska bli ”för mycket”.

På hemvägen slappnade jag nog av lite väl mycket för rätt som det var såg Vicke ”något” längre bort (en människa som power-walkade) och tvärvände i en halvpiruett och jag har nog aldrig varit så nära att ramla av honom som i den stunden.

Att jag de facto inte dråsade i backen var nog mer tur än skicklighet, jag liksom bara väntade på att falla eftersom jag hängde så långt ner på sidan att jag inte såg hur jag skulle lyckas häva mig tillbaka i sadeln.

Nu gick det som sagt på något oförklarligt och mirakulöst sätt men jag känner redan av att jag har ”dragit ut” något i den armen som gör ont när jag vrider den i vissa positioner.

Nåja, bortsett från detta debacle hade jag som sagt en mycket fin känsla under turen och det är ju det som räknas, eller hur 🙂 ?

Direkt efter stallbesöket åkte Soya, Vilja, Åsa och jag till Dalby kalkbrott där det fina vädret fortsatte att vara med oss och vi fick en mycket härlig promenad med glada hundar.

Efter vår vandring släckte vissa av oss törsten i självaste kalkbrottet- se bild.

Storartat för att vara Soya får jag säga, hon brukar vara ytterst noga med att inte ens doppa tårna i vattnet!

Idag fortsatte jag med gårdagens övningar i gruspaddocken, dagen till ära med vita lindor runt om, sporrar och kandar för att få en riktig ”jag rider faktisk dressyr”-känsla ha ha ha.

5 minuter innan jag hade ridit klart började det regna och eftersom jag inte ville kasta mig av hästen innan vi i alla fall hade skrittat en liten stund hann både jag, Vicke och framför allt sadeln att bli blöta.

Och eftersom min sadel är så himla känslig för vattendroppar var det bara att hoppa av snabbt som tusan efter lite skritt och sätta igång att putsa.

När allt var smort, upplindat och inpackat hade det också slutat att regna och solen sken igen.

Idag blev det fortsatt arbete på grusbanan och jag la till någon sluta utmed långsidorna och ytterligare någon längre galopp än vad jag vågat mig på tidigare.

Jag märker att jag har liiiite svårt att avgöra vad som är ”lagom” vad gäller att trappa upp igångsättningen- å ena sidan vill jag öka träningsmängden, å andra sidan är jag rädd för att det ska bli ”för mycket”.

Men…jag kan ju inte trava runt fyrkantsspåret för evigt….

De sista minuterna red jag i begynnande regn och även lite åskmuller men eftersom jag ofta tjatar om att det behöver komma nederbörd klagar jag inte, framför allt när det är så varmt som det är nu.

Eftersom jag nu har suttit på Vicke många veckor i sträck utan en enda dags vilodag tyckte jag att han kunde få vila ryggen i varje fall en dag.

I stället gick Soya och jag en 30-minuters promenad med honom och tack och lov är han precis som en hund att gå med 🙂 .

Annars känner jag att jag eventuellt har en förkylning på gång och det ska bli intressant att se om Esberitox kan hjälpa mig ännu en gång.

Jag har berättat om dessa tabletter tidigare och de har drastiskt minskat förkylningsfrekvensen för min del- väldigt skönt eftersom jag tidigare tillhörde de som kunde vara beroende av näsdroppar i 3-4 veckor.

Ja, idag har det varit lite varierande väderlek; mest varmt dock men med ibland väl häftiga vindar och till och med lite regn.

Medan jag red i gruspaddocken blåste det verkligen rejält och jag var glad att sitta på en snäll häst när vinden stundtals nästan slet mig ur sadeln.

Jag körde ungefär samma program som igår; skrittade ut en kvart, red 20 minuter i paddocken och skrittade ytterligare en kvart därefter.

I traven försökte jag variera mellan mycket samlad trav  och så mycket kadens jag kunde få och arbetstrav och i galoppen red jag ca 50 meter, samlade och gjorde ett avbrott till skritt och fattade ny galopp ur skritten ca 7-8 gånger.

Idag var det också dags för hästarna att flytta tillbaka till sina ordinarie men nymålade boxar och därmed var den lilla ”ridlägerkänsla”  🙂 jag haft i en vecka också över för den här gången.

Idag verkar vara dagen då om inte HELA så halva Sverige sover- det har varit helt dött på vägarna, i stallet osv.

Själv är jag ingen midsommarfirare av stora mått så jag var i stallet som vanligt- både på morgonen och eftermiddagen.

När det var dags att rida började jag som så ofta med att skritta ut i 15 minuter- en bra början för att inte frestas att trava utan ordentlig uppvärmning.

Ca 20 minuter på grusbanan följde med den sedvanliga traven men också några 30 meters galopper där fokus låg på mjuka avbrott till skritt utan tvärnit på bogarna.

Nu är det ju extra viktigt att förlägga så mycket vikt som det bara går på bakbenen och jag tänker aktivt på detta.

Idag hade jag bättre stöd i bettet och det tror jag beror mycket på underlaget faktiskt.

Jag har aldrig tyckt att gräsunderlag är det optimala för dressyrridning och tycker ofta att hästarna inte riktigt vill ”gripa för sig” vilket också påverkar stödet man får framtill.

Ja, även om det känns som lördag är det ju bara fredag idag- en skönt ledig sådan.

Både idag och de senaste dagarna har bilarna stannat utmed vägen vid vårt stall och skälet har varit all blåklint som växer där.

Såg att City Gross tog 40:- för en liten bukett så plockarna tyckte nog att vägrensblommorna var ett bra alternativ :).

Eftersom det faktiskt kom en del regn sedan gårdagens ritt vågade jag mig på lite gräsbanedressyr och till och med några meters galopp.

Vicke går fint med tanke på hur kort tid jag har på mig att få till något som kan liknas vid  samlad trav runt fyrkantsspåret- dock skulle jag önska lite mer sug i bettet: just nu är det lite väl ”tomt” där framme och näsan dippar då och då.

Men men…jag sätter mitt hopp till att detta ger sig med mer ridning- det vi sysslar med nu motsvarar inte ens hur jag rider fram normalt.

Tjoho…ännu en kort arbetsvecka- det tackar man inte nej till och därav ”fredagskänslan”.

Eftersom det blåste väl friskt idag valde jag att bara skritta fram och av utomhus och tillbringade en halvtimme i ridhuset.

Jag kände mig verkligen nöjd över mitt beslut eftersom det 5 minuter efter att vi hade gått in i ridhuset började spöregna- inte så länge men det räckte.

Dock är det så torrt i marken nu att det en halvtimme efter skuren var lika snustorrt i gruset igen- det fanns inte ett spår av regnet!

Innan jag körde hem passade jag på att beundra det snart färdigmålade stallet och det blir verkligen fint.

Jag skojade och sa att det nästan är synd att sätta in hästarna i det nymålade och fräscha för att dom ska börja slabba med mat, bajsa mot väggarna osv.