ÄNTLIGEN var det dags för Vickes och min årsdebut på dressyrbanan!
Vi har inte tävlat på 9 månader eller nåt och jag hade mina aningar om hur dagens start skulle gestalta sig.
Jag förväntade mig en spänd häst som ville ”glo” på domarbordet och kanske annat runtomkring- så var det ju de få starterna jag gjorde förra året.
Och egentligen behöver Vicke gå 2 klasser just därför- för att ”glo av sig” men jag valde trots detta att bara inrikta mig på en klass, MSV C:1.
Jag hade funderat fram och tillbaka på huruvida jag skulle rida på träns eller kandar eftersom jag har mycket bättre ”håll” på Vicke på kandaret om han far iväg men bättre form på tränset.
Eftersom jag förväntade mig ett spänd häst idag valde jag kandaret och med facit i hand var det mycket korkat gjort!
Visst var han lite spänd men det fanns i princip inget att titta på runt banan och kandaret förstärkte väldigt mycket det som har varit en svaghet redan hemma- formen.
Vicke gick bakom hand i princip hela programmet igenom och när han släpper betten så blir han väldigt svår att påverka korrekt- framför allt inne på en tävlingsbana där man måste följa ett givet program.
Att han inte kan öka i trav visste jag redan när jag köpte honom men i övrigt gjorde han nog allt utan direkta missar (utom att han började galoppera efter den inledande halten) men som sagt i en inte alls bra form vilket påverkade hur mycket som helst.
Så resultatet blev därefter, 56.5 % och hade jag dömt hade han inte ens fått det.
Nej, ingen bra känsla alls men nu vet jag vad som gäller till nästa tävling- inget kandar i alla fall.
Sedan måste jag öva på att förfina det mesta i programmet OCKSÅ men formen är absolut det mest avgörande i dagsläget och så här med huvudet mellan frambenen kan han inte gå det är en sak som är säker.
I övrigt vad mitt lilla djur lika behaglig som alltid att ha med sig på tävling så i DET avseendet ger jag honom högsta betyg.
Senaste kommentarer