Eftersom våra studshoppningspass sällan varar mer än på sin höjd 30 minuter och jag dessutom gärna vill passa på att rida ut i alla fall en helgdag så sadlade jag i eftermiddags Kreon för en skritt-runda ute.

Min nya strategi är att leda honom de 10 första minuterna, dels för att det är då han är som bromsigast och dels för att den delen av rundan går på en grusväg omgiven att villor/ smågårdar med tillhörande större eller mindre trädgårdar där det är mer eller mindre ”action”.

Just den sträckan kan ta 20 minuter eller mer att skritta beroende på hur muppig Kreon är och är tyvärr dessutom den säkraste vägen för att sedan komma till lugnare ridvägar så jag ”måste” nästan rida/ gå där.

Att leda djuret den sträckan är inga problem och när jag rider ensam är det nog bättre att inte utsätta oss båda för de fighter som vi annars ALLTID och utan undantag har där och så slipper vi irritera husägarna på kuppen.

Alla uppskattar inte en mupp som ibland nästan försöker tränga sig in i deras trädgårdar och det kan man ju verkligen förstå.

Hur som helst; att leda odjuret tar inte bort mupperierna när man sedan sitter upp men eftersom det alltid som sagt är värst i början så BLIR det ändå mycket bättre.

Idag konstaterade jag att vår sedvanliga runda, som vanligtvis tar 1 timme och KAN ta 1 timme och 10 minuter bara tog 55 minuter idag så ni förstår kanske att dagens tur var av det mer o-muppiga slaget- HÄRLIGT!

Nu har jag precis kommit hem efter att ha följt med en stallkamrat när hon åkte och tränade med sin häst- väldigt inspirerande att titta på lite mer avancerad ridning och jag blev verkligen ridsugen.  Fast nej…någon mer ridning för min del blir det INTE idag- någon måtta får det vara :).

Finns det något härligare än att efter en dag full av åtaganden sjunka ner i soffan efter en god middag, nyduschad, med en stor påse godis i näven och en varm hund vid fötterna? Inte mycket om ni frågar mig men mina krav på njutning är inte så stora :).

Tråkig städning hemma har det blivit, massor av tvätt, 2 cykelturer med Soya och 2 stallbesök så nu vill jag bara ta det lugnt.

Muppmannen har dresserats i ridhuset med fokus på skolor i trav.

Öppnorna gjorde jag dels utmed långsidorna men även på vänd rätt upp- då får man verkligen kvitto på om hästen följer linjen eller försöker ragla vid sida om denna då och då.

Idag provade jag åter att rygga, precis som på Christina-träningen i tisdags och det gick väl lite bättre, framför allt när jag tog hjälp av sargen, dvs ryggade utmed spåret. Då var det lätt att få ryggningen helt rak men när jag provade mitt ridhuset blev en del lite sneda, alltid åt vänster så det får jag träna ännu mer på.

Fick även till några bra galoppombyten på hjälpen innan jag avslutade men just bytena är det som jag allra minst hade velat, eller kunnat för den delen, visa upp på tävling. Det är långt kvar till perfektion….minst sagt.

Eftersom Kreon fick jobba ordentligt hos X igår tyckte jag inte att det var läge med ytterligare ett dressyrpass direkt på det så jag valde att tömköra lite lätt i vår utepaddock i stället.

Halva paddocken hade inte en snöflinga på sig och den andra var snötäckt men allting var mjukt och gick lätt att springa på så det blev ett bra pass trots att det blåste ganska rejält.

Kreon höll sig på mattan och travade och galopperade som han skulle utan de ”ryck” han får ibland och efter knappt 20 minuter tyckte jag att han kunde återvända till boxen och jag själv bege mig ut på en cykeltur med Soya.

För övrigt konstaterar jag uppgivet att vi närmar oss april med stormsteg så det känns verkligen URHÄRLIGT….jaaaaa då….att marken är snötäckt och att det var minus 7 grader i morse. I love it :(!

Jodå…än har inte snöandet upphört även om vi närmar oss april med stormsteg.

Eftersom jag ridit dressyr 2 dagar i rad i ridhuset ville jag bryta av med en utomhustur och så blev det också.

Muppis och jag gav oss ut under lite lätt snöande som dock upphörde medan vi var ute och vi skrittade i ganska exakt en timme.

De första 15-20 minuterna var som vanligt ”ojiga” men sedan flöt traskandet på som det skulle.

Jag försökte idag trösta mig med att det faktiskt (även om man som läsare nog kan ha svårt att tro det) sker vissa, om än i myrtakt, förbättringar.

Vissa platser som det förr kunde ta en evighet att passera går Kreon numera förbi antingen utan att ens titta eller efter att bara ha ojat sig en kort stund- små steg för mänskligheten men stora kliv för oss…eller… allting är relativt sa den luttrade ägaren :).

Ända sedan jag hörde och läste om att världens snöoväder väntas till Skåne har jag känt lite lätt ångest inför vad som komma skall och ärligt talat har den bara ökat i intensitet- för hittills har det INTE varit ”kul”.

Det har stormat rejält hela dagen och hästarna har fått stå inne och när det var dags att rida i eftermiddag undrade jag hur jag skulle kunna ta mig till ridhuset utan att Kreon skulle få panik runt vårt enilagelager som står uppstaplat precis bredvid ridhuset och där lös plast smattrar som tusan vid blåst.

In i ridhuset kom jag- säkert mycket tack vare draghjälp från Landmann med ägare som också skulle rida men när vi skulle lämna detsamma höll det på att sluta illa.

Vi hann inte mer än börja gå mot stallet förrän en ganska stor bit ensilagplast kom flygande från ingenstans och fastnade runt Landmanns ägares ben (!) och innan hon han trassla sig loss hade både henne och min häst fått halv panik och kastat sig hit och dit i blåsten.

Jag vågar inte tänka på vad som hade hänt om plasten hamnat runt MIG eller i fejset på Kreon!

Det var hur som helst otroligt skönt att komma in i stallet igen och ridpasset som sådant var både fint och förvånande.

Nu hade jag kandaret på som lite ”livräddare” men Kreon brydde sig mycket lite om stormen ute utan jobbade på väldigt energiskt och tämligen fokuserat.

Hade det varit för 1 år sedan hade jag inte ens VÅGAT rida i sådant väder- den enda gången Kreon har kastat av mig var just när det stormade ute och ridhusväggarna skallrade (vilket de förvisso inte gjorde idag).

Jag jobbade mest med tempoväxlingar, idag även i galopp då jag fick till riktigt rejäla ökningar, jag har tidigare mest ridit arbetsgalopp och samlad galopp och liksom glömt att det även finns något som heter mellangalopp och ökad galopp också.

Jag gjorde även några byten och fick till en del direkt på hjälpen åt det lätta hållet medan jag åt det svåra hållet än så länge får nöja mig ATT det kommer ett rent byte även om det tar några galoppsprång.

Jag fasar redan för morgondagen- det värsta ovädret har inte brutit ut än och det ska bli ”spännande” att se om de aviserade enorma snömängderna kommer eller inte och om det kan bli någon ridning eller inte.

För storm that is :(!

Även idag, liksom förra lördagen höll jag på att få hjärtstillestånd när jag försökte cykla med Soya i motvinden- vem behöver gå till ett gym liksom…

Och precis som förra lördagen så vågar jag inte skritta ut idag som jag egentligen hade önskat för det blåser som sagt på tok för mycket.

Muppis har i alla fall studshoppat som så många söndagar förut och det går ju numera på rutin.

Jag hade en tanke om att låta honom hoppa sex hinder i rad idag mot de sedvanliga fem men tänkte om.

Dels blir det svårare att krångla sig ur serien om man kommer fel in från början och dels kräver det också ännu mer att man som den som håller i linan ”är med” eller rättare sagt SPINGER med- man kan liksom inte bara stå och titta medan hästen hoppar för till detta räcker inte linan om man inte själv också hänger med.

Annars har jag haft stalljour i vårt lilla 7-hästars stall- ingen betungande uppgift alls mer än att man möjligtvis kan känna sig lite uppbunden eftersom jouren kräver 3 stallbesök- morgon, eftermiddag och kväll.

Men med tanke på hur joursystemen ser ut i många andra stall tycker jag att vi kommer mer än lindrigt undan så jag klagar verkligen inte.

Nix, efter dagens skrittrunda ute i en timme med stallkamraten Landmann är Kreon fortfarande inte till salu, så som jag fruktade i tidigare inlägg idag :).

Idag bekräftade djuret åter att hans galenskaper utomhus inte har att göra så mycket med vädret eller hur länge sedan det var han var ute sist utan framför allt med oviljan att lämna flocken.

Nu var det ju tex nästan 2 veckor sedan jag red ut, det blåste ganska mycket och vi red en bra bit på en trafikerad väg men ändå gick Kreon lugnt som en filbunke- BARA för att han inte var ensam, det är jag övertygad om.

Hade han varit solo hade det inte spelat någon roll om jag hade ridit ut varje dag under hela veckan, solen hade gassat och vi inte hade mött en enda bil tex, det är så vår verklighet ser ut.

Idag var det till och med så att Kreon inte reagerade för saker som Landmann hoppade till för/ tittade på och så har det varit när han har varit ute med Hera också.

Det är synd att jag inte litar på honom när det gäller Soya för annars hade man kanske (?) kunnat få honom att acceptera att HON var en flockmedlem som han kunde ty sig till?

Men att rida med henne kopplad och gående bredvid Kreon är inte att tänka på- jag skulle vara för rädd att han skulle fara ut med ett framben mot henne eller så skulle det bli en massa trassel när han, sin vana trogen när han är ensam, stannar och vägrar att gå.

Så vi får nog fortsätta att hålla oss till hästsällskap (eller människor som går bredvid fast någon sådan intresserad har jag inte funnit) även om det fortfarande är så att det knappt finns någon häst på anläggningen som JAG bedömer som tillräckligt snäll/säker för att agera trygghetsfaktor åt Kreon och inte göra saker värre genom egna konster och bus.